Hjortdjurs­kropparna tas in på baksidan av hallen. Betongen är uppvärmd för att inte bli hal på vintern.
Ungdomsredaktionen

Ett besök i en jaktförenings splitternya älghall

Jaktföreningen Päijälän Seudun Metsästysseura har byggt en ny älghall (som är för stor för att kallas slaktskjul) och den hade jag tillfälle att besöka i mitten av juli.

Text och bilder Martta Malin

Publicerad6.9.2024

På platsen finns också en gammal bondgård som har renoverats till en välutrustad jaktstuga. Föreningen har omskapat gårdshelheten till ett centrum för sin verksamhet och då ingick byggandet av den moderna hallen för hanteringen av hjortdjurskroppar som en naturlig del av projektet.

Men föreningen begränsar inte sin verksamhet till jakten på hjortdjur utan deltar aktivt i mycket av det som händer i byn, bland annat i arrangerandet av VM-rallytävlingar. Älghallen är finansierad med intäkterna från rallyna och av EU, via Leader-projektet. Jaktföreningen deltar i VM-rallytävlingarna bland annat genom att inkvartera domarna, ordna bespisningen under specialsträckan på hemorten och ställa upp alla de skyltar och stängsel som behövs utmed vägarna. Under rallydagen ställer jaktföreningen upp på talko för att rallyfolket ska känna sig trygga och nöjda.

Det renaste rummet är tio meter långt, vilket medger skytte. Det lila bakgrunds­pappret kommer från en pappersmaskin.

Medlemmarna ställer aktivt upp på talko

Mika Liehu, som är ordförande för Päijälän Seudun Metsästysseura, berättade att medlemmarna ställer upp när någonting ska byggas, och att man sparar mycket pengar på det sättet. Bland jaktföreningens medlemmar finns yrkesfolk i många branscher, vilket innebär rejäla inbesparingar.

Älghallen är byggd enligt livsmedelslagens bestämmelser och kan därför användas till mycket. Kött säljer föreningen ändå inte.

– Bestämmelserna i livsmedelslagstiftningen är stränga för den som bygger ett slaktskjul. Golvet ska stiga en aning mot väggarna och hjortdjurskroppen ska föras från det smutsigaste rummet till det renaste. Alla rum ska ha sina egna märkta redskap för städning, berättar Liehu.

Vidare berättar Liehu att hallen som helhet betraktat är mycket lyckad. Som det mest lyckade nämner han rälsen i taket; med den kan älgkropparna utan ansträngning flyttas till följande station. På den första stationen tas älgkroppen ur och flås i en specialkonstruerad vagn.

– Vi lyfter med en elvinsch upp älgen till rälsen och flyttar kroppen vidare till följande station som är kylrummet. Där har rälsen ett omkörningsspår så att vi kan ändra på ordningsföljden bland kropparna. Från kylrummet fortsätter kroppen sedan till styckningsrummet. Där sluttar rälsen nedåt för att underlätta styckandet. Köttet vägs och packas i plastlådor i det här rummet. Där finns också en modern köttkvarn, berättar Liehu.

Kötthanteringslinjen är inte uppvärmd på vintern. Däremot hålls duschrummet, köket och toaletten varma året om. För köket planeras en korvmaskin och några andra förbättringar.

– Även om slutbesiktningen av byggnaden är gjord så pågår fortfarande några av de planerade detaljerna. Dessutom håller vi fortfarande på och lär oss använda vår älghall, berättar Liehu.

Urtagningsvagnen. De mindre rören är flyttbara för att vagnen ska passa också för hjortar och kalvar.
Kylrummet har två parallella spår i taket och svalnar på ungefär en halv timme.