Eleonora Pecoraro väntade i flera år på ett lämpligt tillfälle att börja jaga. Till slut kändes tiden rätt och hon anmälde sig till en kurs för jägarexamen. Men efter avklarad examen stötte Pecoraro på samma hinder på vägen som många andra nybakta stadsboende jägare råkar ut för.

– Visst är det krångligt att komma igång för en stadsbo som inte äger skog, berättar Pecoraro.

Men genom att aktivt nätverka, delta i kurser och studera på egen hand har hon ändå lyckats och har redan de första fällande skotten på meritlistan.

Utbildning och nätverk ger kraft

Jenni Rouvinen växte upp i en jagande familj och hittade i vuxen ålder tillbaka till jakten. Som barn följde hon med sin pappa på fågeljakt, men jakten blev inte någon större del av hennes liv. Men hon nämnde en gång att hon funderade på att återuppta jagandet, vilket ledde till att pappan gav henne ett vackert hagelgevär i gåva, och 2019 deltog Rouvinen i en kurs för jägarexamen och skaffade sig tillstånden som krävdes.

– Men inte kunde jag ju jaga för det. Kursen för nya jägare var svaret på mina frågor. Den kom som på beställningen! utbrister Rouvinen med ett skratt.

 

 

Nuförtiden jagar Rouvinen småvilt i statens marker i Birkaland och har också skaffat sig en studsare. Hon understryker att det är viktigt att utbilda sig, och berömmer både utbildningen för nya jägare och kursen ABC för jaktskytte.

– Alla sorters kurser är värda att gå. Man träffar både folk som redan hör till en förening och sådana som precis har börjat, förklarar Ruovinen.

Pecoraro håller med. Nätverkandet har öppnat en hel del dörrar för henne. Kontakter har hon skapat bland annat genom jaktvårdsföreningarna Nokia och Tammerfors som ordnar kursen för nya jägare.

Egen aktivitet kan öppna vägen till föreningsverksamheten

Kim Paananen skrev jägarexamen för ett par år sedan, men jaktintresset kom igång på allvar först i fjol när han hade skaffat vapentillstånden. Även Paananen har deltagit i utbildningen för nya jägare.

– Den främsta orsaken till att jag gick kursen var svårigheten att komma in i föreningsverksamheten. Om man inte själv är aktiv så händer ingenting. Jag hoppades att jag genom kursen skulle få in en fot i verksamheten, berättar han.

Förhoppningen infriades och tack vare egen aktivitet har han fått delta i jakter i två olika jaktföreningar.

Den största aha-upplevelsen på kursen var den, att det är ett privilegium att bli insläppt i en jaktförening. För flera andra kursdeltagare var det väldigt svårt att komma in i någon förening, fortsätter Paananen.

Paananen har kommit in i föreningsverksamheten bland annat genom att flitigt ställa upp på talko. Gnistan till att börja jaga handlade ursprungligen om att få tag på ekologiskt kött, vilket ledde till att han upptäckte jakten och gemenskapen i föreningsverksamheten.

Men för en ny jägare känns det inte alltid aktuellt att bli medlem i en jaktförening. Pecoraro har, för att hon har varit så aktiv, fått inbjudningar att bli medlem. Men hon överväger fortsättningsvis om hon ska binda sig till någon förening och funderar på vad hon egentligen vill ha ut av jakten.

Etiskt och ekologiskt kött

Samtliga tre nya jägare förenas av sitt intresse för viltmat. Det var ett av de främsta skälen till att de började jaga.

– Viltet är ett närproducerat, ekologiskt och hållbart alternativ, konstaterar Pecoraro.

Även Rouvinen märkte att vännernas djurskyddsattityder påverkade hennes inställning till att äta kött.

– Om jag äter kött ska jag också vara beredd att ta livet av ett djur, funderar Rouvinen.

För Paananen som bor på landet var viltet ett naturligt följande steg mot självförsörjning, efter trädgårdslandet och fåren.

Etiken och ansvarsfullheten är någonting som alla tre nämner när de talar om jakt. Eftersom de har börjat jaga som vuxna så har de begrundat jakten ur många olika vinklar.

Kräver tid och koncentration

Det tar tid att lära sig nya saker, och detta gäller också för jakten. Paananen upplever att det finns mycket att lära sig för den som börjar jaga.

– Börjande med hur jag tar mig till skjutbanan och hur jag transporterar geväret dit. Och det behövs någon som visar, och tid för att lära sig.

Paananen lyckades ta sig till skjutbanan för att träna, han fick goda råd för skyttet och han blev så intresserad av hagelskyttet att det också blev en hobby.

För Pecoraro kändes det jobbigt att skaffa sig egna gevär. Hon lade mycket tid på att välja vapen som skulle bli en anskaffning för återstoden av livet.

– Jag provsköt flera gevär innan det blev affär, och jag deltog i bland annat kursen ABC för jaktskytte och lärde mig vad som känns bra, berättar hon.

För att lära sig nya saker krävs det inte bara en vilja utan också tid. Pecoraros tips till nykomlingar i branschen är därför att ordna rejält med tid för jakten.

– Det gäller att boka tid i kalendern. Att ta sig tid och utrymme för att få studiefrid och komma igång.

Av den som börjar jaga i vuxen ålder krävs det en vilja att lära sig nytt och koncentration, men det ger i gengäld meningsfulla upplevelser i naturen – och ibland också en fällning!