Forskning

Älgjägaren på 2020-talet

Den här artikeln inleder en serie där vi presenterar älgjakten och det viltekonomiska värde som jakten enligt den senaste forskningen skapar.

text Janne Artell och Jani Pellikka bild Getty Images

Publicerad9.9.2020

Älgjakten är stadd i förändring – det uppstår nya uppgifter, deltagarroller, teknologier och tjänster efter hand som samhällsstrukturen förändras. Den traditionella jakten med drevkedja har i decennier blivit sällsyntare och har i de flesta regioner ersatts av jakt med hund. Hurdana är då dagens älgjägare?

Hösten 2019 gjordes en älgjägarenkät

Hösten 2019 gjorde Naturresursinstitutet tillsammans med Finlands viltcentral en enkät på nätet riktad till älgjägare. En inbjudan till enkäten skickades till kontaktpersonerna för samtliga som ansökte om jaktlicens för älg 2019/2020. Dessa ombads att svara och dessutom skicka inbjudningen vidare till medlemmarna i jaktlaget. Vi fick in berömligt många svar, inalles 4496.

Kontaktpersonerna stod för drygt hälften av dem (54 %). En kompletterande insamling av data gjordes på vårvintern efter älgsäsongen.

Älgjaktsdeltagarna av olika slag

En tredjedel av dagens älgjägare äger ingen mark eller bor på annan ort än där de jagar. Ungefär en fjärdedel bor på orten och äger mark medan ungefär en femtedel antingen bor där eller äger mark.

Flest älgjägare har de lappländska jaktvårdsföreningarna; nästan 16 000.

Källa: Naturresursinstitutet

 

Älgjaktens roller

Jaktdagen inleds nästan undantagslöst med egen bil. Bara 5 % av jaktresorna görs på något annat sätt, som skjuts med en kamrats bil, med båt eller ett lätt fordon. Resandet står för en betydande del av jaktdagens utgifter.

Deltagarens dag styrs i hög grad av hans roll under jakten. En majoritet deltar i jakten som skyttar (65 %). Det har blivit vanligare att jaga med hund, vilket visar sig så, att 26 % av deltagarna fungerar främst som hundförare. Ungefär 5 % av svararna uppgav att de tillbringar det mesta av dagen med att organisera eller leda jakten. Till de sällsyntare huvudrollerna hör rollen som eftersöksjägare, drevkarl, köttstyckare och någon stödande uppgift.

Jaktdagen bjuder på motion i olika former för olika roller. Mest promenerade i genomsnitt (6-7 km) eftersöksjägarna, deltagarna i drevkedjan och hundförarna. Även köttstyckarna fick rejält med fysisk ansträngning. Mest stillasittande, 3-4 timmar per dag, blev det för skyttarna. Släpandet av älgen och hanterandet av kroppen utsatte deltagarna för särskilt stor fysisk belastning.

Den majoritet av jägarna som efter varje jaktdag återvänder hem (64 %) tillbringar i genomsnitt 6-7 timmar på jakten. Bara cirka 10 % av älgjägarna gör enbart veckoslutsjakter med övernattning eller längre resor. Före årsskiftet tillbringade deltagarna vanligen 11-13 dagar på älgjakt medan 90 % jagade färre än 25 dagar. Deltagandet minskar efter hand som säsongen framskrider, licenserna blir färre och vädret värre.

Naturupplevelserna motiverar till jakt

Svararna satte särskilt stort värde på naturupplevelserna och -erfarenheterna under jakten (en särskilt viktig jaktorsak för 54 %). Som viktig betraktades också återhämtningen från vardagens stress, egen tid samt lugn och ro. Enligt svaren är det i synnerhet eftersöket och uppgiften som hundförare som står för det sistnämnda. I sina kommentarer nämnde de svarande ofta att de uppskattade den jaktliga samvaron med vänner och familj. För hundförarna utgör självfallet samarbetet med hunden en avsevärd del av motivationen för att jaga älg.

Svararna betraktade det inte som väldigt viktigt att lyckas fälla en älg eller få kött (ett väldigt viktigt skäl för cirka 10 %). Enligt kommentarerna utgör älgjakten en total upplevelse där flera faktorer skapar ett värde kring jakten. Utgifterna för jakten och värdet på älgköttet beskriver inte ensamma värdet på älgjakten, inte ens ekonomiskt sett. Vi återkommer till detta i följande del.