5 myter om jakt

1. Jägare sitter bara vid brasan och grillar korv, inte får de någon motion.”

Att sitta på passet ger förstås ingen motion, men jakten är så mycket mera än att bara sitta! Beroende på jaktformen kan jakten mycket väl fungera som en motionsform. Att spåra ett vilt, släpa ut en älgkropp från skogen och att gräva ut en rävlya får svetten att lacka i pannan.

2. ”Jakt är enbart dödande.”

Det är jakten inte! Att döda djur ingår förstås i jakten, men utgör bara en bråkdel av helheten. En fällning kräver oftast mycket arbete, så skottet utgör bara toppen på isberget. Momenten före och efter skottet upptar det allra mesta av tiden. Att utfodra viltet, hålla i gång en åtel, sitta på pass och hantera viltkroppen tar mycket tid.

3. ”Jakt är bara för gamla gubbar!”

Det är jakten inte! Det finns ingen undre åldersgräns för jaktkortet. Ju tidigare man börjar desto mer hinner man lära sig, och i unga år lär man sig snabbt. I detta nu behövs det ungdomar för att föra traditionerna vidare, för att jakten inte ska bli en hobby för pensionerade gubbar. Allt fler kvinnor blir också intresserade och börjar jaga.

4. ”Är det någon nytta med jakten?”

Det är det verkligen! Utan jakt växer sig viltstammarna för stora, vilket leder till älgskador på skog och sjukdomar. Jägaren själv mår bra av att röra sig ute i friska luften och av viltköttet och gemenskapen med jaktkamraterna. Samtidigt fostrar jakten till långsiktighet och uppmärksamhet, vilket är positivt också i arbetslivet.

5. ”Det är dyrt att jaga.”

Det håller jag inte med om. Oftast handlar jakten om engångsutgifter för sådant som gevär, tillstånd och kläder. Till de återkommande smärre utgifterna hör jaktvårdsavgiften, patronerna och medlemsavgiften i jaktföreningen, men dessa uppgår inte till några svindlande belopp. Utgiftssidan kan minimeras genom att man bara köper det nödvändigaste och genomtänkt utrustning.