SRVA producerar information om viltolyckor

Jaktvårdsföreningens kontaktperson till storviltsassistans (SRVA) får larm till sin telefon klockan åtta på måndagsmorgonen. Polisen meddelar att ett litet hjortdjur har hamnat under en bil. En hjort eller ett rådjur, bilföraren som var på väg hem från nattskiftet är inte säker på vilket. Så har ytterligare ett SRVA-uppdrag startat och en jägare på orten tar sig an uppdraget, trots att dagens arbete redan väntar.

Man har försökt främja frivilligarbete inom många samhällssektorer, men inom viltförvaltningen stöder sig hela verksamheten på frivilligarbete. Bland de frivilliga är viljan att sköta uppgifterna stark.

Redovisningsansvaret hos frivilliga

När SRVA-personen som tilldelades uppdraget kommer hem för hen in uppgifterna för det utförda uppdraget i Finlands viltcentrals tjänst Oma riista. Statistikföringen av hjortdjursolyckor, liksom av spårning och avlivning av djur, är numera på SRVA-personernas ansvar, sedan polisen upphörde att sköta uppgifterna. Överföringen av ansvaret har preciserat registreringen av och statistiken över hjortdjursolyckor såväl beträffande position som djurart.

Alla medborgare ser inte skillnad på olika hjortdjur. När djuret har hittats eller utifrån spåren på olycksplatsen kan en insatt person fastställa djurarten. På så vis blir statistikföringen av hjortdjursolyckor korrekt.

De frivilliga jägare som sköter SRVA-uppgifterna anger i Oma riista-tjänsten förutom platsen för krocken och djurarten även tidpunkten, på vilket sätt uppdraget utfördes, med hurdan arbetsinsats och vilket slutresultatet blev. Så här mångsidig statistik har inte tidigare varit tillgänglig. Uppgifterna om hjortdjursolyckor som registreras kan användas för att förebygga olyckor. Samtidigt ser man hur stort arbete den frivilliga SRVA-verksamheten i verkligheten är.

Statistiken i användning

När man pratar om hjortdjursstammarna kommer kollisioner alltid på tal. Tack vare den exakta statistiken vet man vilka djurarter som varit inblandade i olyckor, varvid diskussionen kan grunda sig på fakta. Jaktvårdsföreningarna jämför utvecklingen av statistiken för hjortdjursolyckor för att få en uppfattning om stamstorlekar och utvecklingsriktning. Enligt dagens uppfattning korrelerar stammens storlek med antalet olyckor.

Jaktvårdsföreningarna kan med hjälp av uppgifterna om kollisionsplatser bedöma riskplatser och förhållanden som eventuellt ökar olycksrisken. Samtidigt kan man överväga åtgärder för att minska risken.

Viltåkrar och utfodringsplatser påverkar djurens rörelser i synnerhet vintertid. De kan antingen öka eller minska djurens rörelser över vägar. Med en utfodringsplats kan man styra djuren att äta på andra sidan av en väg eller jakten kan koncentreras till individer som betar på en åker invid vägen. Också platser där det behövs till exempel röjning av vägrenen framkommer.

Uppgifterna offentligt tillgängliga

På grund av den samhälleliga betydelsen är hjortdjursdata i Oma riista tillgänglig för alla via ett offentligt gränssnitt (https://riista.fi/avoindata/). Vissa företag använder redan nu uppgifterna i den egna produktutvecklingen, exempelvis i form av karttjänster och smarta vägmärken.

De ökande antalen hjortdjursolyckor är en utmaning för trafiksäkerheten. Behovet av stamreglering minskar inte, men genom att använda de insamlade uppgifterna om SRVA-uppdrag är det möjligt att ta sig an utmaningen mera exakt, minutiöst och förutseende.