Ny förvaltningsplan för skogsren under beredning

Som resultat av utplanteringarna har ett tjugotal individer släppts ut både i Lauhanvuori nationalpark och i närheten av Seitseminen nationalpark. Dessutom finns i området Karstula-Etseri en liten flock, som man inom projektet SkogsrenLIFE försöker förstärka genom omflyttningar. I Finland är skogsrenen uppdelad i två större delstammar, i Kajanaland och Suomenselkä. Förhoppningen är att de återutplanterade flockarna ska bli en del av stammen i Suomenselkä.

Livsmiljöfrågor som ny utmaning

Utmaningarna gällande skogsren var redan när den föregående förvaltningsplanen utarbetades korsningar med tamren, trafikdödlighet och minskningen av delstammen i Kajanaland. Frågor i anknytning till livsmiljöns tillräcklighet och kvalitet har lyfts fram vid uppdateringen av förvaltningsplanen.

Till utmaningarna i anknytning till livsmiljön för skogsrenstammen hör också storleken på och utbredningen av övriga hjortdjursstammar, samt stora rovdjur. Detta nätverk av ekologiskt samspel har varit känt sedan länge, men i fortsättningen strävar man efter att minska de negativa konsekvenserna för skogsrenen genom till exempel flerartsförvaltning.

Korsning med tamren bör förhindras

Både tamren och skogsren är underarter till arten Rangifer tarandus, och kan korsa sig sinsemellan. Korsning arterna emellan är inte önskvärd, eftersom tamrenen är en domesticerad form som inte är anpassad för samma livsmiljö som skogsrenen. Korsningar skulle försvaga skogsrenens överlevnad i naturen. För rennäringen är korsade individer svårare att hantera.

För att förhindra korsningar har man i Kajanaland haft renstängsel sedan år 1993. I norra Österbotten har man inte stängsel. De bästa kalvningsområdena för skogsren ligger i omedelbara närheten av renskötselområdet, vilket gör att man i fortsättningen måste utveckla en fungerande metod för att hålla skogsren och tamren åtskilda från varandra.

Vandrande renar en fara i trafiken

Långa vandringar mellan sommar- och vinterbeten är typiska för skogsrenarna. Under vandringarna riskerar de att råka ut för trafikolyckor. Risken är särskilt stor under de mörka månaderna november och december. Trafikdödlighet är den näststörsta dödsorsaken för skogsren och koncentreras ofta till samma områden år efter år.

I fortsättningen strävar man efter att förhindra skogsrenolyckor med hjälp av trafikskyltar och varningar, samt genom intensiv forskning och samarbete mellan viltförvaltningen och vägtrafikmyndigheten, för att till exempel snabbt sätta upp varningar när nya vandringsvägar uppkommer.

Utmaningar när stammen växer

I Finland finns cirka 2 200 skogsrenar. Trots att arten inte är hotad, finns det utmaningar för båda huvudstammarna när stammen ökar. Delstammen i Kajanaland minskade kraftigt i början av 2000-talet, och trots att man har lyckats bromsa nedgången har den inte börjat växa. Delstammen består nu av cirka 700 individer. Inte heller delstammen i Suomenselkä växer i förväntad takt, men består nu av cirka 1 500 individer. Den huvudsakliga orsaken till minskningen i Kajanaland är rovdjur, i synnerhet varg. I Suomenselkä har frågan undersökts endast några år, men orsakerna är sannolikt flera och utgörs av faktorer både i och utanför stammen, som exempelvis stora rovdjur.

Det är lätt att lägga skulden för skogsrenstammens svårigheter på de stora rovdjuren, men de är endast en del av ett större nätverk av olika arters samverkan. Skogsrenen förökar sig avsevärt långsammare än övriga hjortdjur. Dessutom har den mycket annorlunda livsmiljökrav jämfört med övriga arter. Medan skogsrenens livsmiljö krymper om inga skyddsåtgärder vidtas, finns det allt större områden med livsmiljöer för de övriga hjortdjuren. När det finns mera hjortdjur skapas också förutsättningar för kraftigare stammar av stora rovdjur. Skogsrenen, med sin långsammare förökningstakt, kan emellertid inte kompensera för en växande rovdjursstam. För att hantera situationen behövs flera samtidiga stamvårdande insatser som stöder varandra, och inom viltförvaltningen kommer man att satsa på sådana åtgärder.

Målet en sammanhängande stam

Det långsiktiga målet för förvaltningen av skogsrenstammen är att förena de olika delstammarna i Finland till en enda stor stam, samt att trygga dess kontakt med skogsrenstammen i Ryssland. På så sätt säkerställer man att stammens arvsmassa hålls så mångfaldig och frisk som möjligt.

Det andra målet är att sammanjämka olika synpunkter på förvaltningen av skogsrenstammen på ett sådant sätt att stammen hålls livskraftig och orsakar så lite skada som möjligt på sina förekomstområden. Finlands viltcentral utarbetar ett utkast till en ny förvaltningsplan före utgången av år 2020.

Annika Herrero specialplanerare, SkogsrenLIFE, Finlands viltcentral