Mårdhunden och kråkfåglarna är effektiva boplundrare
I årtionden har livet varit svårt för fälthönsen i vårt land. I synnerhet i södra Finland är det illa ställt. Rapphönorna har försvunnit helt och hållet från många platser där de har förekommit och inte heller fasanen verkar klara sig, inte ens med stödutfodring. Vi undersökte vilka hot som fågelbon är utsatta för under ruvningens första tid. Undersökningen ingick i en större undersökning som kartlägger vilka faktorer som påverkar fälthönsens överlevnad.
Hittills har det varit svårt att klarlägga vilka rovdjur som plundrar fågelbon. Ofta handlar det om antaganden och tolkningar av spår vid boet. Den moderna tekniken kommer här till undsättning. Tack vare viltkamerorna kan vi artbestämma boplundraren och dessutom få den exakta tidpunkten för plundringen.
Åkrar vid skog som provområden
Syftet med försöket var att klarlägga om avståndet till skogsbrynet påverkar överlevnaden för fågelbona. I litteraturen utgör både resultaten och boplundrarna en brokig skara.
Vid försöken använde vi konstgjorda bon med fyra fasanägg. Vi bevakade bona med viltkameror i åtta dygn och bokförde varje djur som gjorde ett besök.
Undersökningen gjordes åren 2015 och 2016 på elva olika platser i Västnyland. Dessutom hade vi ett provområde i Tavastehus.
Provområdena valdes ut så, att det blev en zon på fyrahundra meter från skogen till åkern (sammanlagt 400 m) där kamerorna ställdes upp slumpartat. Provområdet började 150 meter från skogen och det längsta avståndet till ett bo på åkern var 250 meter från närmaste skogskant. I varje område placerade vi åtta konstgjorda bon. Vi undersökte inte bara avståndets inverkan utan också den effekt som boets synlighet uppifrån sett hade på överlevnaden.
Vilka rovdjur som rörde sig i området fastställde vi med doftposter. Som namnet anger lockar en sådan däggdjur till sig genom doften. Vid tidigare försök identifierades besökarna med ledning av spåren, men vi använde kameror även till detta.
Mårdhunden, skatan och kråkan de effektivaste boplundrarna
Under de åtta dagarna blev 41 stycken (39 %) av de 104 bona plundrade. Mårdhunden och kråkfåglarna skatan och kråkan visade sig vara de effektivaste boplundrarna. Mårdhunden stod för 27 procent av plundringarna och kråkfåglarna för 50 procent. För den övriga förödelsen stod kajan och grävlingen. Dessutom blev fyra bon förstörda av rådjur, som antingen trampade på dem eller åt äggen. Däremot tog vi inte en enda vitsvanshjort på bar gärning trots att det på prärien har gjorts observationer av hjortar som äter häckande fåglars ägg och ungar.
Viltkamerorna fångade intressant information om djuren som kom på besök. Efter den egentliga äggtjuven kunde det följa flera andra rovdjur. Vi noterade att i synnerhet mårdhunden ofta anlände som tvåa till ett bo; sammanlagt stod den för 37 procent av alla observationer.
Till en början verkade det inte finnas något samband mellan avståndet och bonas överlevnad. När vi hade delat upp fåglarna och däggdjuren i skilda grupper och plockat bort rådjuren från däggdjuren så fick vi fram en tydlig skillnad i boplundrandet. Fåglarna föredrog att plundra bon som låg längre bort från skogsbrynet.
Däggdjurens predation i förhållande till avståndet var däremot en mera komplicerad fråga. Äggen som befann sig långt ute på åkern hamnade inte i gapet på mårdhunden – i motsats till äggen som låg närmare skogsbrynet. Tätt intill skogsbrynet fanns en zon där bona förblev orörda. Det här kan hänga ihop med ett tidigare observerat fenomen där fåglar undviker att häcka i skogsbryn.
Enligt våra observationer gav bonas synlighet inte upphov till någon skillnad i predationen mellan däggdjur och fåglar. I fågelgruppen verkade dock skatorna vara bättre än kråkorna på att hitta dolda bon.
Doftposterna visade sig vara ett bra sätt att klarlägga vilka rovdäggdjur som förekommer i ett område. På fem dagar fångade 67 procent av kamerorna däggdjursbesök vid doftposterna. Den flitigaste besökaren var mårdhunden, följd av hjort och rådjur. Dessutom fångade vi fyra grävlingar och rävar på bild.
Kan resultaten för konstbona jämföras med äkta bon?
Det råder delade meningar om användningen av konstbon i forskningen. De har visat sig vara oersättliga vid undersökningar där vi behöver en stor mängd observationer och upprepningar.
Arrangemanget visar däremot inte hur bona överlever under ruvningen med en hona på äggen.
Vid en nyligen gjord norsk undersökning noterade forskarna att andelen boplundrande kråkfåglar ökar när fågelbona är konstgjorda eftersom honan under naturliga förhållanden kan försvara sitt bo mot anfallande fåglar. Vid försök med konstbon är äggen dessutom kalla och doftlösa, och drar således inte till sig rovdjur. Dessutom kan de klipskare rovdjuren fatta misstankar mot kameran som är uppsatt invid boet, som exempelvis räven, vilket ger en felaktig uppfattning om rävens andel i boplundrandet.
Det mest oroväckande i försöksresultaten är att mårdhunden, som bökar omkring i terrängen, är överraskande effektiv. Eftersom vi också observerade mårdhundar vid bon som hade plundrats av fåglar så kan artens betydelse som boplundrare vara ännu större än försöket ger vid handen.
Boplundrarna knäcker äggen i boet eller bär iväg med dem
Av bilderna framgick att mårdhunden antingen äter äggen vid boet eller bär dem med sig hela. Vi såg hur mårdhundar knäckte äggen och slickade i sig innehållet från skalen. Mot den här bakgrunden berättar undersökningar av mårdhundens matvanor, där forskare uppskattar mårdhundens konsumtion av fågelägg genom att leta efter äggskal i avföringen, inte nödvändigtvis hela sanningen.
Även skatan och kråkan är skickliga på att tömma ett bo på några få minuter. En skata flyger utan problem iväg med ett fasanägg i näbben. Kajorna däremot knäcker äggen och äter dem i boet.
Kråkfågelpopulationerna växer och detta kan ha allvarligare konsekvenser för de markhäckande fåglarnas häckningsframgång än vi hittills har trott. I kombination med den likaså växande mårdhundsstammen kan detta förhindra fälthönsens återhämtning trots att vi sköter om livsmiljöerna bättre än förut.
Undersökningen ingår i min doktorsavhandling där jag undersöker vilka faktorer som påverkar fälthönsens överlevnad. Veli-Matti Väänänen och Petri Nummi har fungerat som handledare.
Finslipningen av den här delen av undersökningen pågår fortfarande.
Heidi Krüger, doktorand, Helsingfors universitet
Ytterligare läsning:
2015 Kallioniemi, H. et al.: Bird quality, origin and predation level affect survival and reproduction of translocated common pheasants Phasianus colchicus. Wildlife Biology, 21(5): 269-276
http://www.bioone.org/doi/pdf/10.2981/wlb.00052
2009 Kallioniemi et al.: Fasaanipoikueet suomalaisessa peltomaisemassa. Suomen Riista 55: 35-44.
