Jakt- och fiskeövervakningens fokus ligger nuförtiden på förebyggande arbete, vilket innebär att övervakningen ska synas och höras för dem som rör sig i naturen. Trots att jakt- och fiskeövervakarna deltar i olika expert- och utvecklingsarbeten, tillbringas den största delen av arbetstiden ändå i terrängen.

Innehållet i jakt- och fiskeövervakarnas arbete varierar enligt säsong. På sommaren övervakas fiske och på hösten jakt. På vårvintern går mest tid åt till övervakning av trafiken i terrängen, d.v.s. i princip övervakning av snöskoterkörning. Jakt- och fiskeövervakarna kan också kontrollera att reglerna på rastplatserna följs eller ingripa vid nedskräpning i naturen.

 

Jägarna positivt inställda till övervakningen

På statens områden registrerades år 2018 närmare 8 000 övervakningshändelser i anknytning till jakt, fiske och annan naturanvändning. Bland jägarna är allt i regel i sin ordning – saker att anmärka om fanns endast hos några procent av de granskade jägarna.

–Finsk vildmarkskultur är starkt präglad av laglydighet och iakttagande av gemensamma spelregler, sammanfattar Juha Ahonen, som arbetar som överinspektör för jakt- och fiskeövervakning vid Forststyrelsen.

Alla jägare är inte helt fläckfria, och samma problem tas upp i jakt- och fiskeövervakningens rapporter år efter år.

–Vapen transporteras på bakbänken i bilen utan fodral, ibland till och med laddade, nämner Ahonen som exempel på typiska förseelser som upptäcks vid övervakningen. Ett annat återkommande tema är jakt på skogshönsfågel på väg, fortsätter han.

I Finland förekommer också yrkesbrottslighet inom jakt. Objekt för olaglig jakt är då i allmänhet älg, och motivet är strävan efter ekonomisk vinning. Också jaktbrott riktade mot stora rovdjur förekommer och får ibland drag av yrkesbrottslighet, men drivkrafterna är då ofta någonting annat.

 

Satsningar med projektmedel

Förhindrande av olagligt dödande av varg är en central fråga i det nyligen startade projektet VargLIFE. Det EU-finansierade projektet koordineras av Naturresursinstitutet och Forststyrelsen deltar som projektpartner.

–Vårt mål är att skapa förtroendefulla relationer mellan lokalinvånare, jägare och tillsynsmyndigheten, berättar Ahonen angående de kommande utmaningarna.

Forststyrelsen har en visstidsanställd jakt- och fiskeövervakare, som bildar gemensam patrull med en polis vid Östra Finlands polisinrättning. Målet för tvåmannateamet, som sätter i gång i början av december, är att förhindra förseelser riktade mot varg och delta som förpatrull i undersökningen av misstänkt olagligt dödande.

–Teamets arbetstid kommer till största delen att tillbringas ute på fältet och med att träffa lokalinvånare, berättar Ahonen.

Patrullen deltar också i kommunikation och utbildning i anknytning till vargskydd och assisterar vid olika arbetsuppgifter i anknytning till uppföljning av vargstammen.

Den andra arten som jakt- och fiskeövervakarna lägger särskilt fokus på är skogsren. Inom projektet SkogsrenLIFE, som startade 2016 och koordineras av Forststyrelsen, har man allokerat jakt- och fiskeövervakningens resurser till områden med skogsren och påmint tillsynsmyndigheten om att jaktbrott riktade mot skogsren alltid ska undersökas som grova jaktbrott.

 

Egenkontroll är av central betydelse

Jakt- och fiskeövervakarna som rör sig på statens mark- och vattenområden utför övervakningssamarbete med polisen, gränsbevakningsväsendet och Tullen samt med jaktvårdsföreningarna och fiskeområdena. Det synligaste exemplet på samarbete är de olika intensifierade övervakningarna, som ordnas till exempel när andjakten startar och den helgen älgjakten kör igång.

De myndigheter som övervakar jakten på privatägda områden är polisen och Gränsbevakningsväsendet, men på grund av bristande resurser är övervakningen inte nödvändigtvis väldigt täckande.

–Myndigheternas resurser ökar knappast inom en nära framtid, vilket gör att effekt i övervakningen måste skapas genom intensivare samarbete mellan olika organisationer, förklarar Ahonen.

Övervakning utförs också på lokal nivå. Jaktövervakning ingår i jaktvårdsföreningarnas lagstadgade uppgifter, men även jaktföreningarnas interna kontroll förhindrar oegentligheter. Ahonen anser att föreningarnas roll är betydande.

–Ibland kan förstås ett helt gäng vara på dåliga vägar, men i huvudsak tar man itu med svarta får inom jaktföreningen, konstaterar han. Den så kallade egenkontroll som jägarna utför märks också genom att jakt- och fiskeövervakarna kontinuerligt får in anmälningar om oegentligheter som sker vid jakten, som exempelvis att skogshönsfåglar skjuts från vägen, berättar Ahonen.

Anmälningarna är av stor betydelse för jakt- och fiskeövervakarnas arbete, eftersom den areal som ska övervakas är stor i proportion till resurserna.

Generellt sett vill jägare följa lagar och förordningar, och förväntar sig det samma även av andra jägare. Majoriteten av de jägare som jakt- och fiskeövervakarna möter är positivt inställda till övervakningen och önskar mer sådan.

–Finländska jägare vill inte stödja fripassagerare, sammanfattar Ahonen.

 

Milla Niemi, planerare, Forststyrelsen