Förebyggande av vargskador på husdjurslägenheter

Det mest kända, och säkraste, sättet att förhindra vargskador på husdjurslägenheter är att bygga rovdjursstängsel. Finlands viltcentral beviljar stängseltillbehör enligt ansökningar. Under de senaste åren har årligen över 100 kilometer rovdjursstängsel levererats till gårdar. Huvuddelen av materialet har gått till fårfarmar och dikogårdar, där risken för vargskador är störst. Kombinationen rovdjursstängsel och flockvaktande hundar har konstaterats vara effektivast för förhindrande av skador.

Att sätta upp och underhålla ett stängsel kräver en stor insats av gårdsägaren, varför det inte är ändamålsenligt eller ens möjligt att ingärda alla betesmarker med rovdjursstängsel. Skaderisken påverkas avsevärt av om betesmarken ligger till exempel i en tätort i närheten av mänsklig verksamhet eller avsides i skogsbetesmarker.

Det är alltid en bra lösning att om möjligt förbättra ett befintligt stängsel så att det blir rovdjurssäkert. I allmänhet gör man så om betesmarken redan är ingärdad med tillräckligt höga trästolpar, på vilka man kan tillsätta ledningar enligt behov. Metoden sparar resurser, och i synnerhet gårdens arbetsresurser. Stängslets skyddseffekt förbättras på detta sätt avsevärt, trots att man inte alltid nödvändigtvis uppnår samma nivå som med ett rovdjursstängsel som uppförs från grunden.

Fårfarmaren Saija Niemi-Erkkilä i Lochteå har stora betesområden i Mellersta Österbotten som är krävande landskapsvårdobjekt, på vilka det i praktiken är omöjligt att sätta upp rovdjursstängsel. Att förbättra det befintliga stängslet visade sig vara en lämplig lösning.

Kameror och GPS-halsband effektiverar övervakningen av betesområdet

Modern teknik möjliggör övervakning av avlägset belägna betesområden till rimliga kostnader. I takt med att vilt- och övervakningskameror har blivit vanligare har de tagits i bruk i omfattande utsträckning också inom övervakning av betesområden och betesdjur. Med kamerornas hjälp får man extra stöd till den dagliga uppföljningen av betesdjuren, men kamerorna är till stor hjälp också för att förhindra vargskador. Gårdsägaren får snabbt information när ett stort rovdjur rör sig förbi en kamera placerad vid utkanten av betesmarken, och kan reagera på situationen.

GPS-halsband på betesdjur ger tilläggsinformation om hur djuren rör sig på betesområdet. Det gör att man också kan bedöma betets tillräcklighet och djurens beteende på betet. I synnerhet på stora landskapsvårdsobjekt kan man med positionsdata från halsbanden uppskatta om det sker någonting avvikande på betet, som till exempel en attack av ett stort rovdjur.

På Niemi-Erkkiläs gård har man flera års erfarenhet av GPS-halsband.

– Halsbanden har varit till stor hjälp för oss, eftersom det är nästan en timmes bilfärd till den mest avlägset belägna betesmarken. Med hjälp av halsbanden får vi kontinuerlig information om djurens rörelser och hur de mår, säger Niemi-Erkkilä.

På ett stort och bevuxet landskapsvårdsobjekt kan det vara svårt att hitta betesdjuren utan GPS-halsband. Dessutom ger sändarna information om huruvida djuren har hållit sig inom betesområdet.

Ljud- och ljusskrämselmetoder förhindrar vargskador

Med olika ljud- och ljusskrämselanordningar kan man hindra vargen från att gå in på betesområdet. Den mest avlägsna eller lugna delen av betesområdet, där man kan anta att ett stort rovdjur tar sig in, är en bra plats för skrämselanordningen. Avsikten är att styra bort djuret från betesmarken och förhindra en skada. Också eventuella svaga punkter längs stängslet, såsom en bäck som rinner genom betesmarken, där en varg kan ta sig igenom, är platser där skrämselanordningar rekommenderas. Endast en skrämselanordning är i allmänhet inte tillräcklig som skyddsmetod, utan det krävs andra metoder i kombination med den. En varg kan med tiden vänja sig vid en skrämselanordning, vilket gör att effekten ofta är rätt kortvarig.

Att skrämma eller avlägsna varg

För att skrämma bort en varg från ett betesområde eller ett gårdsområde som underhålls krävs inte separat tillstånd, och det är alltså tillåtet att på egen hand skrämma bort ett djur utan att skada det. Det är emellertid inte tillåtet att på egen hand jaga bort ett djur utanför gårds- eller betesområdet. När man jagar bort en varg lönar det sig att föra så högt ljud som möjligt och göra djuret medvetet om att det finns en människa i närheten. Vargen är till exempel inte nödvändigtvis medveten om att det är en människa om man sitter inne i en bil.

Tillstånd för att skrämma bort varg behövs till exempel när en varg rör sig upprepade gånger på eller i den omedelbara närheten av en gård eller ett betesområde. Då kan man ta till exempel kopplade eller drivande hundar till sin hjälp. Beroende på situation och området kan fördrivningen göras antingen med tillstånd beviljat av Finlands viltcentral eller enligt order av polisen.

Skadebaserat avlägsnande av varg är en del av förebyggandet av skador. Det är aktuellt som sista utväg, när ingen annan rimlig åtgärd för att förhindra skador har effekt eller när det inte finns någon annan tillfredsställande lösning. Skadebaserad dispens ansöks från Finlands viltcentral, som bedömer ansökningarna från fall till fall.

Åberopande av nödläge

Om en varg angriper produktions- eller andra husdjur, kan det vara fråga om ett nödläge, om vilket föreskrivs i 4 kapitel 5 § i strafflagen (39/1889). Utgångspunkten är att man får försvara egendom i en attacksituation, såvida förutsättningarna för nödlägeslagstiftningen uppfylls. I en sådan situation kan ett rättsligen skyddat intresse vara till exempel en diko, och den som orsakar faran ett stort rovdjur, vilket man inte har tillstånd att döda utan motiverad orsak.

Från de senaste åren finns både åklagar- och domstolsbeslut, i vilka ansvarsfrihetsgrunderna har ansetts uppfyllas så att man har haft tillstånd att i nödläge skjuta ett stort rovdjur som har attackerat ett husdjur. Varje situation är emellertid till sina förhållanden unik, och dessa förhållanden samt verksamhet i anknytning till situationen ska utredas tillräckligt i varje enskilt fall av polisen som förundersökningsmyndighet.

Risken för skador allra störst i slutet av betessäsongen

Majoriteten av skador orsakade av varg inträffar från början av augusti och fram till slutet av betessäsongen. Informationen är till nytta för många fårfarmare, som har betesmarker på olika platser. Betesobjekt där risken för skador är allra störst används under försommaren. På objekt med mindre risk kan betet fortsätta till sensommaren. På objekt där en vargskada har inträffat är det skäl att överväga, om betesdjuren kan flyttas till ett annat bete eller inomhus till natten.