Vårt förhållande till naturen skalas upp till ekosystemnivå
En växande skara människor oroar sig för konsekvenserna av människans sätt att behandla naturen, och i synnerhet för vad som händer med djuren och deras livsmiljö.
I spalten Rakt på sak behandlar sakkunniga på Naturresursinstitutet (Luke) aktuella viltfrågor ur en vetenskaplig synvinkel.
Folk börjar se djurens rättigheter och naturens betydelse i ett vidare perspektiv än förut, och prioriterar upp naturen och djuren. Den här förändringen utmanar naturvården och även hur vi utnyttjar de jaktbara djuren. Vi skalar alltså upp vårt sätt att betrakta naturen till ekosystemnivå.
Den här förändringen i vårt förhållande till naturen ingår i en större förändring som pågår i västländerna. En gemensam nämnare i förändringen verkar vara att vi inte längre betraktar naturen som enbart en resurs för människan att exploatera. Vårt förhållande till de övriga varelserna i naturen har fått fler dimensioner och det uppstår fler infallsvinklar.
Vi höjer blicken till större helheter
Inte bara jägarna utan också viltet har rättigheter. Vanligen uppfattar vi de vildlevande djurens rättigheter som en rättighet att fortplanta sig i fred och bli väl behandlade. På senare tid har samtalet glidit till de vildlevande djurens behov, djurstammarnas förhållande till varandra och hur de påverkar andra arter.
Sedan gammalt betraktar vi en art i taget, ibland ett par arter och kanske deras livsmiljö. Däremot gör ett betraktande på ekosystemnivå det möjligt att skapa sig en helhetsbild av djur- och växtpopulationerna på en plats, förhållandena mellan dem och möjligheterna att utvecklas. Ekosystemet får oss att lyfta blicken och se helheten.
Människan har en avgörande inverkan
När vi granskar ett ekosystem glömmer vi lätt att människan ingår i det. Människan har en avgörande inverkan på hur ett ekosystem formar sig, både för henne själv och för de övriga arterna. Men samtidigt erbjuder ekosystemperspektivet verktyg för att identifiera och hantera konsekvenserna av den mänskliga verksamheten.
Ekosystemperspektivet är dock inte alldeles nytt. Så är exempelvis ett älghushållningsområde en förvaltningsenhet som består av olika arter, livsmiljöer och målsättningar. Greppet gör det möjligt att förvalta ett ekosystem med många arter, åtminstone i princip. Infallsvinkeln ger oss dock en relativt begränsad helhet, en livsmiljö för hjortdjur i en viss miljö.
När vi lyfter blicken till ekosystemnivån får vi syn på en härva att komplicerade växelverkningar, återkopplingar och osäkerheter. Uppgiften att bedöma och ha kontroll på konsekvenserna av verksamheten stöter på både utmaningar och möjligheter. När vitsvansstammen växer (för att ge ett exempel) innebär det direkta ekonomiska fördelar och nackdelar. Tillväxten påverkar också de övriga arterna, inklusive de stora rovdjuren. Konsekvenserna berör oss människor på olika vägar. När det gäller att ställa upp målsättningar för förvaltningen av vitsvanshjorten är det därför svårt att hitta en gemensam infallsvinkel. Genom att förstå mångfalden av betydelser blir det dock lättare att balansera olika mål och metoder.
Jägarens roll som regulator för proportionerna mellan viltarterna utvidgas och får nya aspekter. Informationen som vi har är ofullständig och arterna kan inte entydigt delas in i sådana som ska vårdas och sådana som ska bekämpas (som minken och mårdhunden). Naturvården på ekosystemnivå förändrar människans roll och behovet av information.
Den växande mängden information och ansvar kräver också åtgärder som gynnar förhållandet mellan arterna, och att vi lär oss av tidigare misstag. Människan tar från ekosystemet men bör också ge eftersom hon ingår i det. När vi tar hänsyn till ekosystemets förmåga att förnya sig och återhämta sig, och utvecklingspotentialen, så får också mångfalden i naturen rättigheter och en ny ställning.
Informationsbehovet på ekosystemnivån och digitaliseringen
Behovet av information för att vi ska kunna sköta ett ekosystem är ofattbart stort. Lyckligtvis kan dagens digitala verktyg bistå med avgörande hjälp när det gäller att ta fram naturdata och koordinera samarbetet.
Inom en nära framtid kommer de digitala verktygen att utgöra en oumbärlig del av vårt sätt att ta fram information, bland annat om ekosystem, observationer av djur, rutter och skador. När vi dessutom tillför andra skikt av data om exempelvis skogsvårdsåtgärder och energiinfrastruktur så kommer det aktuella ekosystemet att få ett tillskott av infallsvinklar som stöder beslutsfattandet. Data som skapar helheter hjälper oss att planera skötseln av ekosystemen ansvarsfullt och hållbart, med hänsyn till livsmiljöerna och de ingående arterna.
Termen
Ett ekosystem är ett avgränsat och funktionellt område i naturen som vi har valt att betrakta som ett system, det vill säga en helhet, för att lättare kunna studera det. Ekosystemet består av samtliga ingående levande organismer och deras icke-levande omgivning, och samspelet mellan dem. Ett ekosystem kan vara exempelvis en damm, en sjö, en åker eller en skog.
Källa: Vetenskapstermbanken i Finland
