Finlands viltcentral har under de senaste åren fått förfrågningar från anhöriga till avlidna jägare och från indragna skolor som har en samling med uppstoppade djur.

I den här artikeln ska jag belysa frågan för de jaktbara djurens del. Här ska vi notera att det i ett dödsbo kan finnas både inhemska troféer och troféer från jaktresor i utlandet.

Nationell lagstiftning och internationella avtal

Utgångspunkten för jakttroféerna beror på arten, den nationella jaktlagstiftningen och de internationella avtalen.

På den internationella nivån regleras handeln med hotade djur- och växtarter med CITES-avtalet som berör flera av våra inhemska jaktbara arter, som björn, lodjur, varg och utter.

Utöver själva arten är det också viktigt att veta var och när djuret blev fällt, och känna lagstiftningen där och då. Vi behöver också känna till eventuella jakttillstånd och dispenser, och vem som beviljade dem.

Spara informationen och håll den tillgänglig

I princip är det tillåtet att skänkta bort jakttroféer. För mottagaren är det ändå viktigt att få så exakta uppgifter som möjligt om troféens ursprung eftersom det i efterhand kan vara svårt eller omöjligt att få klarhet i saken.

Det är därför klokt att i god tid utreda jaktminnenas ursprung tillsammans med personen som äger dem och kan deras historia. Sammanställ och spara all tillgänglig information om troféerna. Även gamla fotografier kan fungera som dokument för en trofés ursprung.

Att skänka bort troféer

När en jägare eller ett dödsbo önskar överlåta en trofé utan betalning till exempelvis barn, släktingar eller någon utomstående så finns det i princip ingenting som hindrar detta.

Ett undantag utgör samtliga fridlysta arter som inte är jaktbara eller icke fredade. För exempelvis en gammal uppstoppad duvhök krävs det tillstånd av det nya Tillstånds- och tillsynsverket för att få överlåta och flytta den. Duvhöken är ju numera fridlyst enligt naturvårdslagen.

För de flesta viltarter finns det ingenting som hindrar en överlåtelse, men med anledning av det ovanstående är det viktigt att ändå göra en fritt formulerad överlåtelsehandling. Den berättar troféns historia och överlåtaren och mottagaren bestyrker dokumentet med sina namnteckningar.

Överlåtelsebrevet är inte något lagstadgat dokument, men med ett sådant kan den nya innehavaren bestyrka troféns ursprung och sitt ägande. Somliga arter kan vara hotade eller så har det kanske senare, efter fällningen, ha tillkommit lagstadgade begränsningar och fredningar, som exempelvis för brunanden.

Med dokumentet kan troféns nya ägare bestyrka att djuret är fällt i enlighet med gällande lag vid den tidpunkten.

Anteckna uppgifterna på papper och förvara det nära trofén

Det är alltså klokt att vara ute i god tid och tillsammans med jägaren själv, som kan troféernas historia, sammanställa informationen. Om trofén är monterad på ett underlag så är det klokt att också anteckna uppgifterna på baksidan eller undersidan.

Inhemska arter som inte får säljas

Vår inhemska jaktlagstiftning förbjuder handeln med ett flertal viltarter. Förbudet gäller också för troféer och andra jaktminnen.

Jaktförordningen förbjuder handel med i Finland fälld kanadagås, sädgås, alfågel, knipa, småskrake, storskrake, järpe, orre och tjäder. Förbudet gäller också för identifierbara delar av dessa eller produkter tillverkade av dem.

Det är alltså förbjudet att sälja troféer av de här arterna, exempelvis en uppstoppad tjäder. Allt emellanåt förekommer de här fåglarna till salu på nätet, men de webbansvariga har numera väldigt noga reda på hurdana till salu-annonser som inte får publiceras

Här vill jag understryka att troféer av de här arterna får skänkas bort. Förbudet gäller alltså för försäljning.

Våra inhemska CITES-arter

CITES-konventionen (Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) är ett internationellt avtal som reglerar handeln med utrotningshotade vilda djur och växter. För inhemska arter som ingår i CITES ansöker man om försäljningstillstånd av Finlands miljöcentral (Syke).

Till ansökningen bifogar man dokument för troféns ursprung för att miljöcentralen ska kunna bedöma och bestyrka att trofén är laglig. Som exempel kan jag här nämna ett uppstoppat lodjur eller en björn, eller någon del av sådana, som pälsen eller skallen.

För Citesarter som har blivit fällda med en stamvårdande dispens eller på en kvotjakt kan Finlands viltcentral bevilja ett sådant intyg som miljöcentralen kräver för en ansökan om försäljningstillstånd.

Med det här intyget bestyrker viltcentralen att viltet är fällt i enlighet med vår jaktlagstiftning. Intyget fungerar dessutom som ett dokument för troféns ursprung, även om avsikten inte skulle vara att sälja den.

En jägare eller en person som har beviljats tillstånd kan begära ett intyg också senare om uppgifterna om fällningen är hittade.

Minnen från jaktresor

Den som tänker sälja en trofé från en jaktresa i utlandet ska se efter om arten omfattas av Citesavtalet.

Om arten visar sig vara en Citesart ska personen kontakta Miljöcentralen.

Alla troféer som införs från utlandet kräver inte försäljningstillstånd, men det är säkrast att kolla upp arten. Som exempel på arter som inte omfattas av någon reglering kan nämnas impala och flera andra afrikanska antiloparter.

Däremot omfattar regleringen införsel och försäljning av svartbjörnstroféer från Nordamerika.

Vissa strikt reglerade arter som har fällts efter den första juni 2023 får inte alls införas till Finland. Hit hör bland annat elefant, lejon, noshörning, brunbjörn och grizzlybjörn. Det är också förbjudet att sälja troféer av strikt skyddade arter som har införts tidigare.

Älghorn får säljas

Angående försäljningen kan vi avslutningsvis säga att det inte råder något totalstopp för försäljning av troféer av alla inhemska viltarter. Det går utmärkt att sälja älghorn, en grävling monterad på en platta eller en uppstoppad mård.

Som jag har nämnt i det föregående så är det i regel tillåtet att överlåta uppstoppade jaktbara djur utan ersättning, även om en försäljning skulle vara förbjuden eller kräva tillstånd.