Skogens röda guld
Förra säsongens byte 6,5 miljoner kilogram

Efterfrågan på viltkött är stor i Finland. Största delen av finländarna anser att viltkött är det mest etiska och klimathållbara köttet och skulle vilja ersätta en del av nötköttet, svinköttet och fjäderfäköttet med viltkött. Också enligt Världsnaturfondens (WWF) köttguide är viltkött bra med tanke på den biologiska mångfalden, klimatet och kemiska bekämpningsmedel.

Trots detta har tillgången på viltkött minskat under flera år. Under det här årtusendet erhölls mest kött under jaktsäsongen 2003–2004, då man fick 11,8 miljoner kilo klövviltkött med ben. Under den föregående jaktsäsongen erhölls endast 6,5 miljoner kilo. Även om mängden har minskat betydligt, är den fortfarande mer än tre gånger så stor som den mängd renkött som produceras i Finland (cirka två miljoner kilo).

Fortfarande mest av älgen

Förra säsongen stod älgköttet för 65 procent av klövviltköttet med ben och vitsvanshjort för 30 procent. Rådjurens andel var fyra procent och vildsvinens andel en procent. Dovhjortens och skogsrenens andelar var totalt sett små.

Men regionalt är skillnaderna stora. Till exempel i Egentliga Finland var vitsvanshjortens andel 74 procent, älgens 19 procent och rådjurets 7 procent.

Egentliga Finland är också det område där man fick mest kött med ben förra säsongen, 1 000 kilo per tusen hektar. Köttmängden i Egentliga Finland motsvarade 15 procent av hela landets köttbyte.

Den minsta mängden på 50 kilo klövviltkött med ben per tusen hektar erhölls i Lappland. Genomsnittet för hela Finland var 220 kilo kött per tusen hektar.

Förädling av köttet

Slaktkropparna innehåller oätliga delar som ben, brosk och vävnad som förstörts av kulor. Av vitsvanshjortarna avlägsnas vanligtvis också fett. Under den senaste jaktsäsongen erhölls sammanlagt 4,3 miljoner kilo rent klövviltkött. Om man av den här köttmänden tillredde matportioner bestående av 150 gram kött, skulle man få totalt 28,7 miljoner portioner. Om dessa skulle fördelas lika till alla finländare skulle det innebära i genomsnitt 5 portioner per person, alltså totalt knappt 800 gram per person.

Även här finns det stora regionala skillnader. I Kajanaland fick man i genomsnitt 15 portioner per invånare i området och i Nyland bara en portion.

Köttets värde

Största delen av det kött som klövviltbestånden producerar fördelas mellan jägare och markägare. Jaktföreningar säljer en del av köttet till köttförädlare, restauranger eller direkt till konsumenter, och på så sätt kan de bygga eller underhålla slakthus, kylrum eller annan infrastruktur. En del av inkomsten används också till jaktarrenden som betalas till markägare.

Utgående från försäljningspriserna kan man räkna ut att om senaste jaktsäsongens hela klövviltbyte hade sålts som hela slaktkroppar, skulle köttets värde ha varit cirka 60 miljoner euro (moms 0 %).

Om förra säsongens hela klövviltbyte hade sålts till förädlingsföretag och vidare i nätbutiker till konsumenter eller restauranger, skulle köttets värde ha varit nästan 140 miljoner euro (moms 0 %).

Om hela klövviltbytet hade kommit till restauranger och sålts till restaurangkunder, skulle värdet på köttet i portionerna ha varit nästan 200 miljoner euro (moms 0 %). Alla de hela matportioner som viltköttet skulle ha möjliggjort skulle ha varit värda nästan en miljard euro (moms 0 %).

Eftersom endast en liten del av köttet kommer till försäljning är de här olika förädlingsgradernas värden beräknade. De visar ändå att det handlar om en värdefull råvara, skogens röda guld.

Utbudet i framtiden

Finländarna skulle vilja äta mera viltkött än vad som äts i dag. Ur jaktsynpunkt skulle det vara bra om det fanns mer vilt tillgängligt för det icke-jagande samhället. Detta skulle ytterligare kunna höja jaktens image och acceptans. För närvarande upplever största delen av finländarna att det är svårt att få tag på viltkött.

Också med tanke på försörjningsberedskapen skulle det vara förnuftigt att sköta viltstammarna så att de skulle producera mycket livsmedel. De nuvarande viltbestånden skulle tyvärr inte räcka långt om livsmedelstransporterna över havsområdena skulle stanna i en krissituation.

Mängden kött som erhålls från klövviltbestånden beror på beståndens storlek och produktivitet. Beståndens storlek kan påverkas genom att fastställa målsättningar. Det är de regionala viltrådens uppgift. Hur stor betydelse borde försörjningsberedskapen och konsumenternas vilja att äta klimatsmart kött ha när man fastställer målsättningar för viltbestånden?