Nycklarna till en decimering av de främmande rovdjuren
Helmiprojektet mot de främmande rovdjuren har samlat in en stor mängd kunskap om jakten på mink och mårdhund, och vilka faktorer som är avgörande för att lyckas.
Ur jaktföreningarnas synvinkel är läget ingenting att hurra för om minkarna och mårdhundarna får härja fritt i de bästa fågelvattnen. Varje jaktförening har möjligheter att göra vattendragen i sitt jaktområde (alla eller en del av) säkra för smårovdjurens härjningar, så att dessa åtminstone inte fullständigt fördärvar sjöfåglarnas häckning. På ortsnivå kan de här insatserna ha en återupplivande effekt, åtminstone för de vanligaste jaktbara ändernas produktion av ungar.
Avgörande är att hitta ivriga jägare och skapa goda fångstförutsättningar för dem. Till det viktigaste hör, enligt Helmiprojektets erfarenheter, att ha tillräckligt med utrustning och att underhålla utrustningen. Att lägga några tusen euro på fällor, viltkameror och (till och med) värmesikten är för många jaktföreningar fullt görligt.
Vårvinterjakt kring fågelvatten
Oftast går det så, att jakten sprids ut över ett stort område. Jägarna går till de gamla vanliga platserna där det hittills har funnits mink och mårdhund. Själva fågelsjön kan därför i stället bli förbisedd. Den viktigaste tiden, alltså vårvintern då den egentliga jaktsäsongen är över, blir ofta lämnad ojagad. Det vore viktigt att koncentrera vårvinterns sista jaktliga kraftansamling till fågelvattnen på orten för att eliminera de sista främmande rovdjuren som tänker skaffa barn.
Du hittar rekommendationerna för jakten i kapitel 11 i projektrapporten (julkaisut.metsa.fi, på finska).
Det går att minska mårdhundarna lokalt
Året 2021 inleddes här i landet ett projekt för våra värdefullaste fågelvatten i en aldrig förut skådad skala. Med stöd av Finlands viltcentral och Forststyrelsen gav sig bortåt 400 jägare på sina hemorter ut på effektiv mink- och mårdhundsjakt. Det var Helmiprojektet mot de främmande rovdjuren som hade börjat.
I ett flertal av fågelvattnen har det under projektåren blivit vetenskapligt bevisat att mårdhundarna har blivit färre (springer.com). Projektarbetarna vid Åbo universitet som följde med mårdhundarna såg att de minskade; detta via viltkamerorna på våren och mängden plundrade konstgjorda fågelbon. Båda indexen sjönk till en lägre nivå när jakten hade blivit inledd. En vetenskaplig publikation som publicerades i somras bekräftade att Helmi-konceptet fungerar för mårdhundarna. Ett flertal fångstmetoder, vässta med modern teknik, har hjälpt de kunniga fångstmännen att skära ner rovdjursbestånden.
I projektets fångstområden har vi nu övergått till skedet där vi ska bevara det som vi har åstadkommit. I södra Finland betyder detta fortsättningsvis stora mängder fällda mårdhundar eftersom unga individer vandrar in från ojagade områden till fågelvattnen. Efter den milda vintern har vi denna höst på många objekt fällt mårdhundar i stora mängder. Med ett trimmat och effektivt fångstmaskineri kan vi ha läget under kontroll, men detta kräver fortsättningsvis arbete.
Även minkar gömmer sig vid fågelvattnen
Under de fyra åren har vi fällt 3 000 minkar i projektets fågelvatten. Men på många platser förblir slagjärnen ändå ofta tomma. Vi har grubblat en hel del på varför. Somliga jägare skyller på fällorna eller betena. Andra misstänker att minkarna är så få att de inte hittar fällorna.
Enligt projekterfarenheterna visade sig den avgörande faktorn vara förmågan att placera fällorna på de optimala platserna där minkarna har sin gång. Det här kräver dock att jägarna sätter sig in i hur minkarna rör sig i fångstområdet. Men inhämtandet av den här kunskapen kräver engagemang och naturkunnande, vilket alltför få jägare nuförtiden beklagligtvis har.