Kronhjortarna i Finland

I våra grannländer blir kronhjortarna allt fler och här hos oss har det under de senaste åren gjorts flera observationer av kronhjortar. Jägarna bör därför vara uppmärksamma med identifieringen.

textMikael WikströmBild Lauri Laitila
Publicerad20.11.2020

I början av november observerades en ung 4-taggig kronhjort i Norra Österbotten. Bara ett år tidigare observerades en ung kronhjort med ett tiotal taggar i Satakunta och Egentliga Finland. Det är högst sannolikt att de här individerna som hör till artens västra underart har invandrat från Sverige.

Även vid vår östgräns har det i några års tid gjorts observationer av kronhjort, närmare bestämt av den östra underarten (Cervus elaphus maral) som kallas maralhjort. Troligen handlar observationerna om djur som har rymt från ryska hägn.

Kronhjortar kan således påträffas var som helst här i landet, vilket understryker vikten av identifiering. Jakten kräver licens beviljad av Finlands viltcentral.

Ursprunglig art i Sverige och Norge – flera tusen blir fällda

Kronhjorten invandrade efter istiden till samtliga våra grannländer. Hos oss har arten dock inte etablerat sig, men det kan bli en ändring på detta.

I Sverige och Norge har kronviltsstammarna vuxit och brett ut sig rejält. I Sverige finns uppskattningsvis 40 000 kronhjortar och i fjol fälldes ungefär 13 000. Den nordligaste populationen av betydelse finns kring Umeå, som i stort sett ligger i höjd med Karleby. Men arten förekommer längre norrut än så och observationer har gjorts bland annat på norrsidan av Luleå. Därifrån är det inte långt till finska gränsen.

I Norge uppgår stammen till uppskattningsvis mellan 200 000 och 250 000 hjortar. I fjol fälldes ungefär 46 000. Länen Tromsö och Finnmark är de enda i Norge där det ännu inte jagas kronhjort.

Smärre förekomster har funnits hos oss

Avvikande från grannländerna har kronhjorten inte invandrat till Finland för egen maskin efter istiden. Det här beror uppenbarligen på att arten fortplantar och sprider sig långsamt, och är känslig för jakt och stora rovdjur. Under medeltiden infördes dock kronhjortar till Finland och arten förekom på Åland och i Åbo skärgård. Bägge förekomsterna utplånades vid sekelskiftet 1600.

Sedermera har det i Ingå skärgård i Nyland förekommit kronhjort två gånger; på 1930- och 1960-talet.

Den första kronhjorten köptes 1938 från Högholmens djurpark i Helsingfors, men den unga hanen levde inte längre än ett år på platsen. Det dröjde ett par årtionden innan nya kronhjortar skaffades. Moderdjuren kom från Sverige i början av 1960-talet och kalvade varje år. Hjortarna klarade sig fint och blev också jagade. På jakterna fälldes i regel enbart kalvar. Kronhjortarnas era i vårt land upphörde 1972 då den sista hjorten fälldes på en drevjakt.

En stam som förökar sig också i Finland?

Kronhjorten har anpassat sig till det nordliga klimatet och gynnas sannolikt av klimatuppvärmningen i den norra ändan av utbredningsområdet. Vi kan förvänta oss en ökning av antalet kronhjortar på andra sidan Bottenviken. Fler individer kommer sannolikt att korsa gränsen till oss. Till en början kommer nykomlingarna att vara unga hanar som kan vandra långa sträckor. Hindarna är däremot väldigt ortstrogna, vilket gör att arten breder ut sig långsamt.

Det kommer att dröja länge innan en stam som förökar sig har etablerats hos oss, men någon gång kommer detta sannolikt att ske.

Kronhjorten

Kronhjortens utbredningsområde är stort. Arten finns i nästan samtliga europeiska länder och på flera kontinenter. Det finns flera underarter med varierande storlek och färg. Hindarna väger i regel ungefär hälften av hjortarna. Arten är klart större än vitsvanshjorten men mindre än älgen.

Under brunsten samlar de kraftigaste hanarna ett harem som de försvarar mot andra hanar. De bölar högljutt för att visa sin styrka. Hindarna föder nästan alltid en enda kalv.

Kronhjorten är ett mycket uppskattat vilt.