Den viktigaste informationskällan för jaktstatistiken är den årliga enkäten som postas i början av året till ett slumpmässigt urval jägare. Det senaste urvalet omfattade 9 000 jägare. 59 procent av dem svarade på enkäten. Det krävs en hög andel svarare för att statistiken ska hålla hög kvalitet.

Jaktenkäten för innevarande år postas i början av 2026 till ett slumpmässigt urval jägare. Det är viktigt att samtliga enkätmottagare svarar, även de som inte har jagat eller fällt något vilt.

Vad då för en jaktstatistik?

Jaktstatistiken är framför allt en beskrivning av i hur hög grad vi utnyttjar viltet. Till de viktigaste uppgifterna hör sådant som antalet jägare som har jagat, antalet jaktdagar och den årliga sammanlagda avskjutningen.

Avskjutningsstatistiken spelar en avgörande roll för bedömningen av jaktens hållbarhet. Samtidigt berättar jaktstatistiken också om jaktens samhälleliga betydelse. Jaktstatistiken utgör också en viltköttsstatistik som inkluderar de beräknade värdena för köttmängderna och viltköttets värde. Avskjutningsstatistiken visar dessutom indirekt storleken på viltstammarna.

Jaktstatistiken inkluderar också en sammanställning av avskjutningen för de anmälningspliktiga arterna som Finlands viltcentral sammanställer.

Jaktstatistiken, som ingår i institutets lagstadgade uppgifter, ingår också i serien Finlands officiella statistik (FOS). Statistiken är öppet tillgänglig på institutets webbplats. Du finner den på adressen luke.fi/sv/statistik/jakten.

Jägarna har blivit färre

I början av 00-talet ökade antalet jägare sakta men säkert. Flest jägare hade vi året 2011. Då betalade 312 000 personer jaktvårdsavgiften och tre fjärdedelar av dem – 234 000 personer – jagade.

Därefter har antalet personer som betalar jaktvårdsavgiften varit rätt stabilt medan antalet personer som jagar har minskat. Under de senaste åren har andelen minskat till cirka 65 procent. Under fjolåret (2024) var det 196 000 personer som jagade, det vill säga nästan 40 000 personer färre än 2011!

Bakom det krympande antalet jägare finner vi faktumet att jägarkåren blir äldre och att den jaktliga aktiviteten minskar i de äldre åldersgrupperna. Under fjolåret (2024) jagade 75 procent av åldersgruppen 20-29 år som hade betalat jaktvårdsavgiften medan det i åldersgruppen 75+ var färre än hälften som fortfarande jagade. En allt större andel av jägarna är med andra ord så att säga understödande medlemmar i jägarkåren.

Dessutom finns det skillnader mellan herrarna och damerna. Att jaktdagarna blir färre i de äldre åldersgrupperna har bägge könen gemensamt, men männen är aktivare jägare än kvinnorna i samtliga åldersgrupper. Två tredjedelar av herrarna som betalar jaktvårdsavgiften jagar medan motsvarande andel för damerna är hälften.

Avskjutningen avspeglar storleken på viltstammarna

Till trenderna på lång sikt hör – för småviltets del – bland annat att mängderna fällda skogsharar och sjöfåglar har minskat sedan början av 80-talet och att ringduvan – räknat i antalet fällningar – har klättrat upp till toppen. Under 80- och 90-talet varierade de fällda skogshararna mellan 200 000 och 450 000 stycken, men sedan början av 00-talet har fällningarna minskat till under 100 000. Året 2023 var antalet fällda skogsharar det lägsta i statistikhistorien, 73 000 individer, och för första gången nere i nivå med fälthararna. I jämförelse med skogsharen har fältharens årliga variationer varit blygsamma under de senaste årtiondena.

Att det går utför för sjöfåglarna visar sig i jaktstatistiken både som en minskad avskjutning och som en minskning i sjöfågeljaktens popularitet. I början av 10-talet var det bortåt hälften av dem som jagade som ägnade sig åt sjöfåglar, men under innevarande decennium har andelen minskat till under en tredjedel.

Jakten på skogshöns har hållit ställningarna och andelen jägare (av dem som har jagat) som jagar hjortdjur har ökat en aning.

I början av 00-talet var gräsanden vårt mest jagade vilt, men sedan 2016 är det ringduvan som står överst på listan. Under fjolåret (2024) fälldes ungefär 260 000 ringduvor, i genomsnitt tio duvor per jägare som hade haft jaktlycka.

Jägarna anpassar sig

Jaktstatistiken visar inte bara utvecklingen för fällningarna utan synliggör också hur jägarna anpassar sig och frivilligt dimensionerar jakten efter tillgången på vilt. För skogshönsens del har regleringen av jakttiderna den effekten att jägarna minskar på hönsjakten under dåliga fågelår. En del av jägarna låter helt och hållet bli att jaga skogshöns under sådana fågelår. Ett exempel: under det goda skogshönsåret 2011 jagade cirka 60 procent av de aktiva jägarna skogshöns medan motsvarande andel under bottenåret 2017 låg på blygsamma 40 procent. Under de senaste åren har skogshönsavskjutningen sluttat utför och avskjutningen 2024 var den minsta sedan bottenåret 2017.