1 | Kartan hjälper dig att hitta rätt

Fler än en jägare har fått en väganvisning till passet i stil med ”hörnet på gamle Josefs hölada”, men utan att få veta att ladan brann ner till grunden redan på 70-talet. Under sådana förhållanden har både gäster och nya jägare svårt att hitta till passet, för att inte tala om att få ett grepp om hur hela jakten är upplagd.

Vid en sällskapsjakt gäller det att sätta en uppdaterad karta i händerna på samtliga deltagare, vilket får jakten att löpa och höjer den allmänna säkerheten.

Jag rekommenderar Oma riista-kartan med de viktiga punkterna utmärkta. Visst fungerar det också med en gammaldags karta på papper, men då bör kartan vara väderbeständig och vattenfast.

 

---

 

2 | Smidigare med särskilda passkort

Det är inte ovanligt att man använder spelkort för utlottningen av passen, men det optimala är att göra särskilda kort där det framgår passets nummer, jakttorn eller markpass, och tillåtna skjutsektorer.

---

 

3 | Jakttornet har många fördelar

De jaktbara djuren lägger sällan märke till en jägare som befinner sig högre upp. Tornet ger en bättre överblick och det går enklare att förutse viltets väg, vilket ger ett lugnare skottläge. Dessutom är tornet ett lätthittat landmärke. Uppifrån tornet blir skottet nedåtriktat (säkerheten!) och markeringarna för de säkra skjutsektorerna blir lättare att se.

Det finns jakttorn av olika slag. Jag ger här som exempel måtten på ett torn där skytten sitter bekvämt och kan skjuta med stabilt stöd.

• Avståndet mellan tornets golv och bänken är 45 cm.
• Höjdskillnaden mellan bänken och räckets övre kant, som fungerar som skjutstöd, är 45 cm.
• Bredden upptill på räcket är minst 10 cm för att stödet ska vara stabilt.

 

---

 

4 | Med de rätta skruvarna blir bygget säkert

Ett felaktigt val av skruvar kan leda till att jakttornet rasar ihop. Det här beror ofta på att konstruktörerna har använt ”vanliga” elförzinkade C1-skruvar som inte är avsedda för konstruktioner som är utsatta för väder och vind. För tryckimpregnerat virke väljer vi därför RST eller syrafast skruv. Korrosionsklassen ska vara minst C3 när det är fråga om tryckimpregnerat virke och klimatet här i landet.

 

---

 

5 | Placera viltutfodringen rätt

Utfodringen hjälper viltet att överleva vintermånaderna, men spelar ofta också en viktig roll för jakten som lockmedel.

Välj utfodringsplatsen så, att djuren känner sig trygga och får vara i fred, samtidigt som vi minimerar viltskadorna på skog och odlingar.

Lägg särskild uppmärksamhet på viltets vägar till och från utfodringen för att undvika bilvägar och järnväg. Om djuren tvingas korsa en livligt trafikerad väg för att nå utfodringen så är det bättre att flytta den till en ny och ofarligare plats eller att anlägga två utfodringar, en på vardera sidan om vägen.

I enlighet med god jägarsed förlägger man inte en viltutfodringsplats närmare än 200 meter från rån till grannen, inte utan grannens eller grannföreningens godkännande.

 

---

 

6 | Ställ ut ett höjdmått på vaktjaktsplatsen

När det skymmer på kvällen kan det bli svårt att bedöma storleken på ett ensamt djur. Då hjälper det att ställa ut ett tydligt och synligt märke med en höjd som jägaren känner till.

Mankhöjden på en vitsvanskalv uppgår till cirka 50-70 cm och på en vuxen hjort till 100-120 cm. För en jägare som jagar hjort är 75 cm därför en lämplig höjd på måttet.

 

---

 

7 | Ställ i ordning slaktskjulet

För större mängder vilt och i synnerhet för vitsvanshjortar krävs det att slaktskjulet faktiskt fungerar. Med ett slaktskjul som har registrerats som en modern livsmedelslokal kan en jaktförening sälja och donera kött av vildlevande jaktbara djur. Från en sådan anmäld livsmedelslokal får föreningen sälja följande mängder obesiktat vilt per år: 150 vitsvanshjortar, 10 älgar, 100 rådjur eller exempelvis 1000 harar och 3000 fåglar.

Eventuella investeringar i lokalen kan finansieras bland annat genom att sälja viltkött och ordna gästjakter. Under vissa förutsättningar är det också tänkbart med extern finansiering.