Ändringar i lagstiftningen för jakten på mårdhund och övriga skadliga främmande arter

Den ledande tanken är att vi ska tillämpa det som stadgas i jaktlagstiftningen om jakt på och avlivning av icke fredade djur på arterna som är upptagna på EU:s lista och den nationella listan på skadliga främmande arter. Dessutom går det att med en förordning utfärdad av statsrådet reglera bland annat begränsningarna i

jaktlagen och jaktförordningen för fångstredskap och jaktmetoder. Det går också att utfärda närmare bestämmelser om vilka vapen som får användas och vapnens egenskaper. Remisstiden för förordningen gick ut i början av mars.

Lagförslaget godkändes i riksdagen den 19 mars och nu väntar vi på att lagen och förordningen ska bli klara. I skrivande stund är det tänkt att ändringarna ska träda i kraft i maj. På Finlands viltcentral följer vi aktivt med ändringarna och deltar i flera arbetsgruppers arbete med de främmande arterna.

Vad innebär ändringarna?

Till de viktigaste praktiska ändringarna i jakten på mårdhund, mink och bisamråtta hör att arterna inte längre omfattas av kravet på hållbart nyttjande i jaktlagens 20 § och att det blir tillåtet att använda artificiella ljuskällor och sikten för nattskytte. Jakten på de här arterna blir tillåten också för personer som inte har jaktkort. Likaså blir det tillåtet att avliva skadliga främmande djur som är upptagna på EU:s lista och den nationella listan med skjutvapen i fälla närmare än 150 meter från bebott hus.

Det blir också en ändring i terminologin för de här arterna. Elimineringen av skadliga främmande arter är inte längre jakt utan där tillämpas bestämmelserna för fångst och avlivning av icke fredade djur. Arterna överförs ändå inte till kategorin icke fredade arter utan de klassas som skadliga främmande arter. Den ändrade ställningen i lagstiftningen och ändringen i terminologin påverkar flera olika lagar och förordningar och tillämpningen av dem.

Ändringen i lagstiftningen för med sig nya uppgifter för Finlands viltcentral med anknytning till bekämpningen av de främmande arterna. Beträffande de främmande fåglarna och däggdjuren svarar Finlands viltcentral för dispenserna, bekämpningen av arterna och experttjänsterna för hanteringen av stammarna. Det här gäller i synnerhet för arterna som tidigare räknades som vilt.

Guldschakalen blev inte en viltart

Enligt regeringens förslag skulle guldschakalen, om och när den når vårt land, klassas som en viltart. Jord- och skogsbruksutskottet ansåg emellertid att detta inte var befogat eftersom guldschakalen enligt utskottets betänkande ska avlägsnas från vår natur. Riksdagen godkände lagförslaget enligt utskottets betänkande  och guldschakalen blev inte klassad som ett vilt.

Enligt EU:s förordning om invasiva främmande arter är guldschakaler som sprider sig på naturlig väg en främmande art där vi inte tillämpar lagstiftningen om främmande arter. På guldschakaler som människan har släppt ut i naturen ska vi däremot tillämpa vår nationella lagstiftning om främmande arter. Det sannolikaste är att guldschakalen invandrar österifrån på egna ben. Eftersom schakalen inte är en viltart så är de här individerna fredade invandrare i enlighet med naturvårdslagen.

Med tanke på jägarnas rättssäkerhet är utgångspunkten den, att schakaler som observeras i naturen är fredade om det inte på förhand är klarlagt att de är individer som har rymt och därför är fria.

Marko Svensberg, specialplanerare och Mikko Alhainen, specialplanerare, Finlands viltcentral