När snön har lagt sig blir drevet enklare och förvandlas till spårning. I synnerhet vid blidväder kan drivaren försöka styra älgarna. Drivaren kontrollerar att skyttarna är på plats innan han inleder drevet.
Älgjaktsmetoder, del 9

Drev utan drevkedja

Den här jaktmetoden kunde vi kalla tyst drevjakt på älg eftersom det inte finns någon egentlig drevkedja. Inte heller oväsnas drivaren hela tiden. Vanligen driver drivaren ensam, men ibland är de två eller tre. Bäst kommer jaktformen till sin rätt i små områden nära bebyggelse.

Text och bilder Esa Höysniemi

Publicerad14.3.2021

Jaktformen kan också användas i stora områden, men då är det lätt hänt att drevet drar ut på tiden till rejält över två timmar. Passkyttarna börjar röra på sig och älgen upptäcker faran innan den går i pass.

Älgar som håller till nära bebyggelse är vana vid högljudda bärplockare och svampplockare, och folk som rastar hunden. Jakten på sådana älgar kan bli jobbig. Det bästa resultatet når man i allmänhet genom att inte göra något större väsen av sig. Det är svårare för älgen att hålla koll på en tyst drivare medan en drivare som oväsnas är lätt att kringgå eller släppa förbi.

Jaktformen fungerar utmärkt för små jaktlag eftersom drevet inte kräver mycket folk. Vilket betyder fler skyttar på pass och större utsikter till fällning.

Meningslöst jaga i älgtom skog

För att jakten ska gå med optimal effektivitet gäller det att veta var älgarna håller till och när de gör det. Det här kräver daglig spaning efter spår. Under barmarkstiden är det enda säkra sättet att dra tråd utmed vägkanterna där som älgarna brukar passera. Men innan ni sätter upp trådar är det bäst att fråga markägarna om lov eftersom alla inte vill inte ha trådar på sin mark.

I vår förening skjuter vi i regel samtliga älgar i början av säsongen, så det ges sällan tillfälle att följa spår i snön. Tråden är inte hundraprocentigt säker, men om den har slitits av så finns det en skyldig och då hittar man oftast gärningsmannens spår i skogen även om ingenting syns på vägen. Även vitsvanshjortarna sliter av trådar, men långt ifrån alltid, och rådjuren knappt någonsin. Snön förenklar när den väl har fallit; det behövs inte längre några trådar och det räcker med en jägare i drevet.

Drivaren och drevet

Det viktigaste är att drivaren känner terrängen som sin egen ficka. Han ska veta var någonstans i terrängen älgarna brukar vila och närma sig platsen från rätt håll. Vilket innebär att drivaren får gå i slingor och ibland till och med gå tillbaka. Drevet går alltså långsamt i jämförelse med en person eller en drevkedja som vandrar rakt fram genom skogen.

Dessutom gäller det för drivaren att spana på marken efter färska tecken efter djuren och försöka räkna ut var de kan tänkas hålla till. Också på sommaren lär man sig rätt fort att läsa spår, bedöma deras ålder och inse faktum när man har blivit upptäckt av älgen. Väl framme vid legan går det på ett ögonblick att avgöra om den är gammal eller rykande färsk.

Ofta låter älgarna drivaren komma så nära att han ser eller åtminstone hör att älgarna ger sig iväg. Då störtar älgarna panikartat iväg så mossan stänker, men de upptäcker ändå rätt fort att förföljaren är väldigt långsam. De lugnar sig, saktar av till skritt och spåren blir svårare att följa. Det händer att älgarna gömmer sig i ett snår och låter förföljaren passera. Om drivaren är uppmärksam märker han detta på spåren och spelet är ännu inte förlorat trots att djuren nu befinner sig bakom honom. Det kan mycket väl räcka med en kringgående rörelse tillbaka för att vända jakten till jägarens fördel.

När älgarna sätter sig i rörelse igen kan de göra det åt vilket håll som helst, men om de besluter sig för att lämna grannskapet så sker det mer eller mindre mot vinden. Vilket ska beaktas när drevet planeras och passskyttarna placeras. I områden med varg har det noterats att älgarna byter till motsatt taktik när jägarna har hund. Tydligen är det förnuftigt att hålla en snabb och farlig förföljare på ”doftsidan”.

I början av säsongen när träden fortfarande har löven i behåll kör vi oftast med två eller tre i drevet eftersom terrängen är väldigt tät. Med flera drivare blir dreven snabbare och vi kan hantera större såtar.

Nykomlingarna i vårt älggäng går minst två säsonger i drevet för att handgripligen lära sig hur det hela går till. På det viset lär de sig terrängen och passen, och har senare som skyttar en rätt bra bild av hur drevet framskrider när de lyssnar på drevkarlarnas radiotrafik.

Unga nykomlingar börjar med att gå ett par säsonger i drevet. De lär sig terrängen och de äldre jägarna visar dem hur det går till efter fällningen.

Övrigt att beakta angående drevet

Det är viktigt att drevkarlarna kan kommunicera med varandra. VHF fungerar utmärkt för ändamålet och håller samtidigt skyttarna underrättade. Även om drevet skulle bestå av en enda person så gör uppdateringarna väntandet klart meningsfullare för skyttarna än om fullständig tystnad skulle råda. Passkyttarna kan dessutom rapportera sina synobservationer så att drevet kan byta riktning om så krävs. Drivaren kan i sin tur berätta vems pass djuren är på väg till.

Hos oss går jaktledaren så gott som alltid i drevet eftersom det är bästa stället att leda jakten från. Varje medlem i vårt älggäng ska tre år i rad fungera som jaktledare.

Älgens beteende när den drivs varierar avsevärt från dag till dag. Det här är svårt att bedöma på förhand, men vid regnigt och disigt väder händer det att älgarna måste vallas som kor medan drevet en kall och klar dag knappt hinner börja innan älgarna sätter sig i rörelse. I det första fallet blir drevet långt och jobbigt, och kräver skärpt uppmärksamhet för att lyckas. Men det går att styra älgarna lite grann genom att gå på sidan om och trycka dem i önskad riktning.

Om drivarna är flera så kan de utöver radion också hålla kontakt med olika ljud. Även om det inte handlar om en egentlig drevkedja så är det förnuftigt att hålla en front. Om någon måste gå i slingor eller återvända bakåt så väntar de övriga in honom så att alla når passkedjan ungefär samtidigt. När drivarna närmar sig skyttarna är det av säkerhetsskäl klokt att föra mera ljud än vanligt så att skyttarna vet var drivarna befinner sig.

Det händer att djuren som drivs befinner sig bara några tiotal meter framför drivarna. I sådana fall brukar älgarna vara väldigt lugna när de når passet, så skytten måste vara alldeles tyst. Å andra sidan ges skytten tid till ett välriktat skott och kan hinna fälla fler älgar än en. Av det här skälet har vi byggt jakttorn på nästan alla pass.

Även drivaren kan bära gevär

När terrängen är känd och det inte råder någon trängsel i drevet så kan drivaren lugnt bära gevär. Det händer nämligen att drivaren får tillfälle att fälla en älg eller hjort under drevets gång. Om drivarna är fler än en måste de kunna kommunicera med telefon så att var och en fortlöpande vet var de andra befinner sig. I närheten av passen ska skjutandet dock överlåtas på skyttarna om viltet är på väg mot ett pass.

Under drevets gång skjuter vi också annat vilt, som vitsvanshjort, rådjur, räv och mårdhund. Skottet påverkar knappt alls älgens rörelser och ofta når älgarna passet före det övriga viltet.

Med den här jaktformen använder vi numera mindre tid för att fylla älgkvoten än de övriga jaktlagen omkring oss.

Med den här drevformen går – i motsats till jakt med hund – oftast hela älgflocken i pass. Då kan kvoten bli fylld väldigt fort, kanske redan efter ett par drev.