Jägarna hjälper polisen

Ett SRVA-uppdrag börjar med en order från polisen. Uppdraget förmedlas genom det landsomfattande larmtelefonsystemet till jaktvårdsföreningens SRVA-kontaktperson. Ofta är bilföraren som har krockat med ett djur så skärrad att han inte förmår berätta var olyckan har ägt rum.

– Det är förståeligt att det blir kaos i den mänskliga hjärnan. Bilföraren kan till exempel peka ut totalt fel riktning vartåt djuret har tagit vägen efter smällen, förklarar Tapani Tapper, aktiv jägare och SRVA-frivillig i Nurmijärvi norr om Helsingfors.

Tapper har varit aktiv SRVA-medlem i många år. På det här uppdraget fick han med sig hundföraren Petri Tuulensuu med sin eftersöksrutinerade tax.

Till platsen anländer också Ilkka Kauppinen från Nurmijärvi som krockade med hjorten.

– Plötsligt var hjorten rakt framför mig på fem meters håll och jag hann inte ens reagera, berättar en rejält uppskakad Kauppinen. När olyckan inträffade var han på väg för att hämta sin flickvän.

Trots att hjorten löpte vidare så fick saaben väldigt dyra skador. Kauppinen berättar att han såg hjorten ”släpa sig” från vägen och in i skogen. SRVA-teamet finkammade vägrenen, men hittade ändå inga blodspår eller ens päls. Hunden fick upp spåret först inne i skogen.

Genom SRVA uträttar jägarna ett oerhört värdefullt talkojobb för vårt gemensamma bästa. Att reda upp alla viltolyckor som ett tjänstemannajobb på nätter och helger skulle kosta ofantliga summor.

Att spåra upp ett djur efter en viltolycka och avliva det är inte jakt utan handräckning. Ofta behövs det också jägarkunnande. På det viset kan eftersöksjägarna försäkra sig om att djuret återhämtar sig och kan fortsätta färden. Som det gick den här gången.

På videon (på finska) ser man tydligt att det inte är riskfritt att jobba i mörker vid en landsväg. De som kör förbi olycksplatsen är alldeles för nyfikna, vilket också skapar risker. SRVA-personalen är lyckligtvis välutbildad och välutrustad för att kunna jobba riskfritt.