Tillsammans med hunden

Jägarens viktigaste kamrat

Hundarna är viktiga som familjemedlemmar och jaktkamrater. Dessutom befinner sig jakthundarna i nyckelställning när det gäller att nå vissa viktiga samhälleliga mål. Hundarna är särskilt nödvändiga för jakten på främmande rovdjur och förvaltningen av hjortdjur och stora rovdjur, och vid eftersök på skadade djur som måste befrias från sitt lidande. Hundarna gör jakten mera meningsfull och etisk, och hör till våra jaktliga traditioner.

textMarko Mikkola Bilder Hannu Huttu
Publicerad20.1.2020

Jakten och hundarna hör oskiljaktligt ihop. Det är omöjligt att föreställa sig en verklighet där jakten i vårt land skulle bedrivas helt utan hundar. Men användningen av hundar i den omfattning som vi har vant oss vid är ändå ingen självklarhet. I många länder är användningen av jakthundar väldigt begränsad.

Vi behöver jakthundarna både nu och i framtiden för jakten och de frivilliga uppgifter som jägarna sköter med sina hundar.

I spåren på klövdjursspår

Jägarna håller hjortdjurs- och vildsvinsstammarna på en hållbar nivå och detta är en av alla de viktiga uppgifter som jägarna sköter. Med dagens klövdjursstammar och avskjutning vore det omöjligt att gå i land med uppgiften utan hundar som arbetar fritt.

De små klövdjurens stammar har vuxit under de senaste åren, vilket innebär att behovet av effektiv jakt ständigt ökar. Under de senaste åren har det mycket riktigt funnits en stadig efterfrågan på goda älgskällare och hundar som jagar små klövdjur.

Med hundarnas hjälp jobbar jägarna med att hålla viltolyckorna och skadorna på jord- och skogsbruket på en samhälleligt acceptabel nivå.

De skadliga främmande arterna – ett hot mot naturen

Jakten på de skadliga främmande arterna är en annan viktig uppgift för jakthundarna.

Mink och mårdhund fälls årligen i stora mängder – enbart mårdhundar bortåt 200 000 varje år. På den här kanten finns det jakt så det räcker till och blir över för både ställande och drivande hundar och för grythundar. Beträffande mårdhundsjakten måste vi jägare kunna använda hundar som jagar på olika sätt, och sådana har jägarna här i landet.

Arbetet med att eliminera de främmande arterna görs osjälviskt för den övriga naturens bästa. Det här arbetet vinner efter hand allt mer uppskattning i samhället. I bland annat olika våtmarksprojekt spelar jakten på de små rovdjuren och effektiveringen av jakten en framträdande roll. 

Jakthundarna avgörande vid jakt på storvilt

Det dispensbelagda arbetet med att fälla eller avskräcka stora rovdjur som vållar skador skulle sällan lyckas utan exempelvis drivande eller ställande hundar.

I landet som helhet utför storviltsassistansen årligen drygt tiotusen uppdrag. Jakthundarna spelar där en framträdande roll oavsett om det gäller klövdjur eller rovdjur. Utan hundar skulle SRVA-uppdragen sällan kunna slutföras. Det behövs så gott som alltid en hund när ett djur vid en viltolycka inte dör genast och blir liggande vid vägkanten.

Hundarna har en positiv inverkan på hur barn utvecklas. De är dessutom älskade familjemedlemmar.

God jägarsed

Generellt rekommenderas att jägare använder hund vid jakt och fångst av skadliga främmande arter.

Det är dock nödvändigt att jägarna förhåller sig kritiskt till sin egen användning av hundar på jakt. Det är en hederssak för varje jägare att inte vålla bytet smärta och lidande i onödan. Men med sunt förnuft klarar man det mesta.

Till god jägarsed hör att jägaren kritiskt utvärderar sin användning av hund och frågar sig om exempelvis väderförhållandena är sådana att användningen av hund vållar djuret som jagas – eller jägarens bästa kamrat – onödigt lidande. I exempelvis djup snö ska man låta bli att driva en dräktig älgko. Inte heller ska man fördärva hundens tassar genom att låta den springa långa sträckor på hårdfrusen mark.

I begreppet etisk jakt ingår att jägaren bärgar sitt byte. Vid fågeljakt är det viktigt att ha en hund som letar rätt på fågeln sedan den fallit. En jägare utan hund borde på förhand avtala med någon hundförare om hjälp om han av någon orsak inte skulle hitta sitt byte utan hund.

Hunden är otroligt mångsidig

Ur ett folkhälsoperspektiv är det värt att notera att hunden aktiverar jägaren och får honom att sköta sin fysiska och psykiska hälsa. Hunden tvingar upp jägaren ur soffan också när vädret är uselt. Hur lätt vore det inte att stanna inne när det snöslaskar ute om inte hunden krävde omsorg av sin ägare och utlopp för sina instinkter, oavsett vädret.

Fler än en hundägare har kunnat konstatera att när han skaffade hund så var det räddningen för både den egna hälsan och jaktintresset. Hund som hobby leder ofta till att personen skaffar jaktkort och börjar jaga. Under de senaste åren har det här varit fallet i synnerhet för många kvinnor, som inspirerade av sin hundhobby har anslutit sig till jägarnas stora skara.

En jakthund tillbringar en stor del av sin tid hemma som en familjemedlem som skapar trygghet och sällskap också för de små i familjen, till exempel när de kommer hem från skolan. Sällskapsdjuren och uppgiften att sköta dem har en positiv inverkan på barnens utveckling – familjehunden lär dem att sköta och ta ansvar.

Familjen Saarela har jakthundar och hundarna spelar en framträdande roll också till vardags. Katri skrev jägarexamen redan som ung och är väldigt aktiv med sina hundar.

– Jag fick välja min första egna hund ur en kull med släthåriga foxterrierhundar som min pappa födde upp. Eftersom det var en jakthund så skulle jag förstås också jaga med den.

Det har funnits hundar i Katris liv ända sedan hon var alldeles liten.Det är en livsstil att ha hundar. Jag sysslar med rallylydnad, lydighetsträning, agility, hunddans och jakt med hundarna. De är som familjemedlemmar för mig. Vi har tre hundar inne och det är mitt jobb att rasta dem varje dag – oavsett vädret.

Det bästa med jakten är enligt Katri samarbetet med hunden.

– Det är intressant att följa med vad hunden gör. Bytet verkar vara viktigare för hunden än för mig.

Hos familjen Saarela finns det flera hundar av olika raser och hundarna är mycket riktigt en hobby som engagerar hela familjen. På bilden saknas de finska spetsarna och stövarna. Bild: Tuukka Saarela