I öster blev flera hönsstammar starkare medan utvecklingen i väster och i Lappland var dämpad för flera arter. I landet som helhet ligger tjädern och orren nära långtidsmedelvärdet medan järpen sjönk under medelvärdet och ripan fortsätter att vara svag.

När jägarna inventerar sina vilttrianglar sommar efter sommar får vi värdefullt vetande om var hönsfåglarna och deras ungar finns och i hurdana mängder. För årets sommar visar resultaten att det bakom medelvärdet för hela landet döljer sig stora regionala skillnader.

I ett bälte från Sydöstra Finland till Kajanaland och i Norra Österbotten påträffades på många håll mera skogshöns än året innan. I synnerhet tjädern hade där ett gott år. I väster var bilden en annan; i bland annat Egentliga Finland, Kust-Österbotten och Södra Tavastland minskade tätheterna för flera arter. I Lappland förblev tjädern i stort sett oförändrad medan orren, järpen och ripan minskade.

Tjädern och orren förblev nästan oförändrade

För tjädern och orren stannade tätheterna för landet som helhet strax intill fjolårets nivå och ligger nu invid långtidsmedelvärdet. För tjädern ökade stammen i synnerhet i öster; i Sydöstra Finland, Norra Karelen, Norra Savolax och Norra Österbotten.

Även för orren fanns det tydliga skillnader mellan regionerna. I somliga regioner, som i Nyland och Norra Tavastland, samt (måttligare) i Södra Savolax och Kajanaland noterades fler orrar än i fjol.

Däremot och i synnerhet i delar av västra Finland, som i Egentliga Finland och Kust-Österbotten, hade tätheterna för tjädern och orren sjunkit sedan fjolåret och blev lägre än förut.

För järpen och ripan efterlyser vi bättre år

I landet som helhet har järpens täthet minskat sedan i fjol somras och stannade klart under långtidsmedelvärdet. Nedgången sträckte sig över södra och västra Finland.

Kajanaland utgjorde ett positivt undantag eftersom järpstammen där hade blivit starkare sedan fjolåret och låg nära det regionala medelvärdet.

För ripan är läget det mest bekymmersamma bland hönsen. I Skogs-Finland har ripan minskat för tredje året i rad och tätheterna ligger långt under långtidsmedelvärdet. I sitt sydligaste utbredningsområde är ripan numera så sällsynt att det är svårt att följa med förändringarna med vilttrianglar.

Hyfsat med ungar här och var

I jämförelse med fjolåret blev produktionen av ungar aningen bättre i hela landet. När vi betraktar hela inventeringsperioden ser vi att tjäderns och orrens andel ungar blev aningen bättre än genomsnittet och låg för järpen nära medelvärdet. För ripan blev det åter igen knappt med ungar.

Vädret under våren och försommaren är avgörande för hur ungarna klarar sig. De små hönsungarna behöver i början insektföda, som det brukar finnas mest av vid varmt väder. I år var våren ovanligt varm i nästan hela landet och likaså försommaren.

Men vädret förklarar inte allt. Om häckningen blir väldigt tidig så kläcks kanske ungarna innan det finns optimalt med insektföda. Därför avkastar en varm vår inte alltid stora och många kullar.

Sorkarna och bären bidrar

Även sorkstammarna kan bidra till produktionen av ungar. När det finns gott om sorkar så jagar de små rovdjuren sådana och lindrar predationstrycket mot hönsfåglarnas bon och ungar. I somras fanns det gott om sorkar i synnerhet i Norra Österbotten och Kajanaland, vilket sannolikt stödde produktionen av ungar.

I år fanns det gott om blåbär i stora delar av landet. Den rikliga tillgången på bär hjälper de unga fåglarna att överleva sensommaren och hösten även om bären inte ensamma kan kompensera för en svag häckning.

Hönsfågelåret är således summan av ett flertal samverkande faktorer; vädret, födan, rovdjuren och stammarnas åldersstruktur.