Kanadensiska bävern blev en skadlig främmande art
Den europeiska unionens förteckning över skadliga främmande arter utvidgades i somras med hela 26 nya arter. En av arterna är den även hos oss välkända kanadensiska bävern (Castor canadensis), även kallad amerikansk bäver.
Att kanadensaren har lagts till i förteckningen över främmande arter innebär en betydande förändring för bäverjakten. Begränsningarna och skyldigheterna träder i kraft efter en tvåårig övergångstid, i augusti 2027.
EU:s beslut om de främmande arterna stöder unionens mål att bevara mångfalden i naturen. Bekämpningen av de skadliga främmande arterna utgör en central del av de världsomfattande miljömålen eftersom sådana arter kan orsaka avsevärda skador på ursprungliga arter och ekosystem, och på ekonomin. Den kanadensiska bävern är skadlig bland annat därför att den konkurrerar med vår ursprungliga europeiska bäver om de arttypiska livsmiljöerna och ekosystemen.
Den kanadensiska bävern i Finland – enda landet i EU
Finland är det enda EU-landet där den kanadensiska bävern lever i naturen parallellt med den europeiska (Castor fiber) bävern. I de övriga medlemsländerna förekommer enbart europeisk bäver och i dem är avsikten mycket riktigt att hindra kanadensaren från att nå landet. I Finland försöker vi däremot minska stammen, som ju redan finns här.
Den kanadensiska bävern är en stor, nordamerikansk gnagare som anpassar sig till vattendrag av olika slag. Den infördes i vårt land på 1930-talet när vi försökte återställa vår utrotade bäverstam med utsättningar. Men oavsiktligt blev det kanadensiska och inte europeiska bävrar; arterna liknar ju varandra. Först senare upptäckte man att det var fråga om en helt annan art. Men den kanadensiska bävern bredde ut sig fort och etablerade sig i den europeiska bäverns forna marker.
Den kanadensiska bävern liknar den europeiska, men pälsen är i allmänhet mörkare, svansen kortare och bredare, och näsbenet rundare. I naturen är skillnaderna förstås ofta svåra att urskilja. Även om de två bäverarterna inte parar sig med varandra så konkurrerar de om samma livsmiljöer och resurser.

Konsekvenserna av beslutet om främmande arter
De nya bestämmelserna om främmande arter innebär för kanadensarens del att den kanadensiska bävern överförs från jaktlagstiftningen till lagstiftningen om främmande arter. Den senare tillåter i princip effektivare fångstmetoder och friare jakt året om. På Jord- och skogsbruksministeriet är frågan nu hur vi på bästa sätt ska reglera jakten på den kanadensiska bävern. Ministeriet inleder lagberedningen under denna höst.
Skötsel- och förvaltningsplanen för bävrarna som gjordes 2021 styr arbetet med att stärka de europeiska bävrarna och minska de kanadensiska. Kanadensarens nya status som främmande art ändrar inte grunderna i planen utan vi fortsätter att följa den. Det primära syftet med planen är att förstärka vår europeiska bäverstam till en gynnsam skyddsnivå och på den vägen stärka stammens livkraft. Det här målet når vi med åtgärder som hejdar kanadensarens utbredning och genom att vårda den europeiska arten, bedriva forskning, följa med stammen och informera. Och med jaktarrangemangen.
Lagberedningen utgår från jägarnas rättsskydd
Svårigheterna med att se skillnaden mellan den kanadensiska och den europeiska bävern innebär svårigheter för regleringen av jakten och jägarnas rättssäkerhet. Vi måste räkna med situationer där en välmenande jägare ändå råkar döda en europeisk bäver i tron att den är en kanadensisk. I synnerhet sedan när jakten på kanadensarna släpps fri så kommer sådana här misstag troligen att bli vanligare.
Syftet med lagberedningen är att finna lösningar som tryggar jägarnas rättssäkerhet och samtidigt möjliggör effektiv och ansvarsfull jakt på kanadensiska bävrar.
För att bekämpningen ska vara effektiv och de europeiska bävrarna bli fler så krävs det samarbete mellan de olika aktörerna och tillräckliga resurser. Dessutom är det viktigt med informationsspridning och utbildning så att jägare och andra naturvänner kan identifiera arterna och följa lagen.
I arbetet med lagberedningen ingår att höra ett stort antal organisationer och grupper som är berörda av bäverjakten, för att samtliga infallsvinklar ska bli uppmärksammade.
Syftet är att framtidssäkra uppgången för den europeiska bävern och hindra den kanadensiska från att breda ut sig. Jägarnas insatser kommer fortsättningsvis att vara synnerligen värdefulla.
Skribenten är regeringssekreterare på avdelningen för naturresurser vid jord- och skogsbruksministeriet.
Bäverstammarnas tillstånd och jakten
Enligt en uppskattning som Naturresursinstitutet (LUKE) publicerade i fjol (2024) har den europeiska bäverstammen i vårt land vuxit och expanderat, i synnerhet i landets södra delar. I Kust-Österbotten har stammen förblivit stabil. Enligt uppskattningen uppgår den europeiska stammen till mellan 3 200 och 4 400 individer. Enligt årets naturdirektivrapport uppskattades den europeiska bäverns population och utbredning ligga på en ogynnsam och otillräcklig nivå i vårt land. Utvecklingens riktning verkar dock vara positiv.
Den kanadensiska bäverstammen har minskat en aning under de senaste åren. Stammen uppskattas till mellan 9 500 och 17 700 individer.
Den kanadensiska bävern får jagas i hela landet och jakten kräver inget tillstånd. Den europeiska bävern får jagas inom begränsade områden och jakten kräver tillstånd.
För bägge arterna pågår jakttiden från den 20 augusti till den 30 april.
