Viltåkern – ett mångsidigt alternativ för hjortdjuren
Viltåkrarna erbjuder ett naturenligt och hållbart sätt att stöda viltets tillgång till föda. Samtidigt förbättrar åkrarna också viltets livsmiljö. Viltåkrarna ökar biodiversiteten, skyddar produktionsgrödorna och styr bort djuren från trafikleder.
Anläggandet av en viltåker utgör en process i flera steg som förutsätter omsorgsfull planering, kunskap om odlingsmetoderna och att odlaren följer villkoren i lagar och bestämmelser.
Viltåkerns placering – planera noga
En viltåker bör ligga där som djuren brukar ha sin gång, gärna intill ett skogsbryn eller i zonen mellan åker och skog. Då ger åkern skydd åt djuren samtidigt som födan är lätt att nå. För att viltgrödorna ska växa duktigt krävs det också att jordmånen håller måttet och att solskenet räcker till.
artikeln fortsätter
Till det viktigaste hör att viltåkern inte ligger nära livligt trafikerade trafikleder eller bebyggelse; detta för att ge djuren en trygg och stressfri omgivning.
Undvik också att placera viltåkern intill odlingar med värdefull produktionsgröda; det minskar riskerna för betesskador. Det går också att anlägga en viltåker så, att den skyddar skiftena med produktionsgröda. Inled inte jakten på en sådan viltåker förrän skörden är bärgad. På det viset undviker du att jakttrycket styr djuren till produktionsgrödorna; djuren stannar på viltåkern och betar där ända tills växtsäsongen tar slut.
Det krävs kvalitetsjord för att lyckas
Jorden på en viltåker ska vara väl dränerad och till strukturen lämplig för odling. Jordbearbetningen börjar i regel med plöjning och fortsätter med harvning för att göra marken jämn inför sådden. Jag rekommenderar att du låter göra en jordmånsanalys; då går det (om det skulle behövas) att rätta till näringsbalansen med gödsling och jordförbättringsmedel. På det viset kan du vara säker på att jorden ger bästa möjliga förutsättningar för de valda växterna.
Viltåkrarna behöver gödsel precis som de kommersiellt odlade grödorna. Till de lämpligaste hör NPK-gödsel som innehåller kväve, fosfor och kalium. Även om kvävet är det viktigaste näringsämnet för att få volym på odlingen så spelar fosforn en viktig roll. Alltså är det klokt att välja gödsel med mycket fosfor som också har tillsatser av spårämnen, i synnerhet zink, mangan och magnesium.
På mångfaldsåkrar får man enligt EU:s stödvillkor använda högst 60 kilo kväve per hektar vid sådden. Men om målet är en maximalt riklig och frodig växtlighet så räcker detta inte alltid till.
Om det inte föreligger några begränsningar för gödslingen på ett åkerskifte så kan du öka kvävet till så mycket som 120 kilo per hektar. I sådana fall är det förnuftigt att dela upp gödslingen på två omgångar; vid sådden 60 kilo kväve och 60 kilo till längre fram under växtperioden.
Välj växterna efter viltet
Välj växterna för viltåkern efter deras dragningskraft på viltet, näringsvärdet och förhållandena på platsen. Valet faller ofta på havre, ärter, ryps och klöver, men det finns olika viltblandningar som erbjuder mera bredd och en längre säsong.
Näringsrika blandningar med rotfrukter och kålväxter är populära bland hjortdjuren medan blandningarna med sådant som solros, blommor, lin och rättika är avsedda för fältfåglar.
Det viktiga är att växtligheten är mångsidig. Den ska stöda de olika djurens behov under olika årstider och öka åkerns dragningskraft så den når flera viltarter.
Det är inte ovanligt att man utmed kanterna på en viltåker sår stråk av högvuxna växter som solrosor och majs.
Viltåkern uppskattas av många arter
Viltåkrarna har avsevärda fördelar i jämförelse med traditionell stödutfodring. De erbjuder djuren en naturligare omgivning och bevarar deras naturliga betningsbeteende. Viltåkrarna stärker i synnerhet hjortdjurens förmåga att överleva och minskar deras beroende av föda som människan lägger ut.
Ur ekosystemets synvinkel utgör viltåkrarna ett bättre alternativ eftersom de också erbjuder föda och skydd för insekter, fåglar och små däggdjur. Därigenom stärker de den ekologiska mångfalden och stöder balansen i naturen.
Det fortlöpande underhållet av en viltåker inkluderar kontroller och skötsel, som att följa med tillståndet för växtligheten och kompletteringsså om behovet skulle uppstå. På vintern kan underhållet inkludera snöplogning och att öppna stigar så att djuren säkert har ständig tillgång till födan.
Som helhet betraktat utgör viltåkrarna en långsiktig och ekologiskt värdefull lösning och ett rejält stöd för viltet samtidigt som vi bistår naturen genom att bevara mångfald.
Sådden beror på stödvillkoren
För sådden finns det i praktiken två alternativ. Vilkendera metoden som man använder beror på om åkern faller inom eller utanför de stödpolitiska begränsningarna.
Om du anmäler din åker som en mångfaldsåker så sker sådden enligt följande:
- Plöj åkern eller bearbeta den lätt på våren och harva den slät så fort ytan har torkat.
- Arealer som har plöjts eller bearbetats föregående höst kan bearbetas med exempelvis en harvning.
- Lämna jorden i fred tills det finns ett uppslag av ogräsväxter. Harva därefter på nytt och på nytt.
- Så fröna omedelbart efter den sista harvningen i maj-juni med en ytspridare eller såningsmaskin.
- Justera såningsmaskinen så, att fröna hamnar nära ytan; ligger de för djupt så orkar de inte upp.
- Vält åkern med omsorg efter sådden.
Om din åker faller utanför de stödpolitiska begränsningarna och det inte finns några begränsningar för användningen av växtskyddsmedel:
- Samma som ovan, men före sådden besprutas åkern med glyfosat eller något liknande växtskyddsmedel.
