För brunbjörnen är luktsinnet det viktigaste sinnet. Ett gammalt indianskt ordspråk ger en målande beskrivning: Ett tallbarr föll i skogen. Örnen såg det, hjorten hörde det och björnen kände lukten av det.

För björnen är luktsinnet dess ”fönster” till omgivningen, precis som synsinnet för oss människor. Därför är det ett faktum att björnen i gynnsamma förhållanden kan lukta sig fram till lämpliga födokällor på till och med flera kilometers avstånd. Typiska exempel på sådana i vårt land är t.ex. fiskrens eller matrester som lämnats ute på gården eller döda djur eller efterbörd från nötkreatur som lämnats utanför en ladugård.

För många år sedan hade jag uppgiften att kontrollera ett fall där anmälaren berättade att en stor björnhanne en dag i maj kom in på en gårdsplan, utan att bry sig om människorna som rörde sig med maskiner på gården. Det stod snart klart att björnen hade känt lukten av efterbörd som efter kalvning hade slängts ut på gården genom gödselluckan, och nu kom björnen för att äta. När det handlar om mat förändras björnens beteende snabbt i en djärvare riktning och också dess tolerans mot andra representanter av arten ökar tillfälligt.

Ytterst läraktiga däggdjur

Jag känner till några exempel på att en björn på ett försök kan lära sig ett nytt sätt att göra någonting.

En tam björn var lös på en gårdsplan och gick för att utforska ytterdörren till huvudbyggnaden för första gången. Björnen tog tag i dörrhandtaget och drog, vilket fick dörren att öppnas, men när björnen släppte greppet stängdes dörren framför dess nos på grund av fjädermekanismen. Björnen satt en stund på trappan, och grep sedan tag i handtaget igen. Den drog upp dörren, vände sig med baken före genom dörröppningen och backade in. 

Med tanke på björnens snabba inlärningsförmåga är det viktigt att den inte får positiva matupplevelser i närheten av mänsklig bebyggelse. Om en björn vänjer sig vid tillgänglig föda på gårdsplaner är det ofta omöjligt att lära bort beteendet. I sådana fall är det enda alternativet oftast att avlägsna individen.

Hur gör jag min gårdsplan björnsäker? 

I björnområden är det viktigt att kontrollera miljön på gården redan i mars. Fågelmatningen bör städas undan redan i slutet av mars, eftersom frön och talgbollar kan locka en hungrig björn till gården. På hösten är det bäst att inte börja mata fåglarna förrän i början av november, då björnarna vanligtvis redan har gått i ide.

Förutom av fågelmat kan björnar lockas av många andra födokällor på gården. Jägare kan till exempel ha åtel för små rovdjur i närheten av bostadshus. Om det rör sig björnar i området bör man vidta samma försiktighetsåtgärder vid utplaceringen av åtel som vid fågelmatning. Åtel placerad i närheten av ett bostadshus lockar också till sig de stora rovdjuren varg, lodjur och järv, som är aktiva på vintern. Därför ska man inte förvara åtel i den omedelbara närheten av bostadshus.

Fiskrens ska grävas ner i marken långt från bebyggelse eller läggas i en tättslutande kompostbehållare i anslutning till bostadshuset. Fiskrens hör inte hemma i insamlingsbehållare för blandavfall. Man ska också undvika att lägga annat starkt luktande avfall i insamlingsbehållare. Till exempel plastförpackningar ska alltid om möjligt föras till återvinning.

Hund- och husdjursmat ska förvaras inlåst.  

På hösten kan äpplen och bär locka björnar till gårdarna. Det är skäl att plocka upp fallfrukt så fort som möjligt och t.ex. transportera den längre in i skogen. 

Björnsäkra soptunnor – erfarenheter från Nordamerika 

Flera björnarter runtom i världen orsakar problem genom att de söker föda i närheten av bebyggelse och letar efter mat i soptunnor. Björnsäkra soptunnor har använts längst i Nordamerika, där de har varit i bruk i flera årtionden.

En del invånare har byggt olika typer av skydd för sina soptunnor, i hopp om att det ska minska björnskadorna. Men väldigt ofta är det så att om en björn har tid och tillfälle att i lugn och ro hantera en soptunna så bryter den sig igenom skyddsförsöken. 

De mest kända företagen som tillverkar björnsäkra soptunnor i Nordamerika är Bear Saver, Kodiak Products, Haul-All, Bear Guardian och Capital Industries, som genom åren har utvecklat kostnadseffektiva lösningar på björnproblem. Deras modeller har klarat tester i björnreservatet i Yellowstone nationalpark, där stora grizzlybjörnar har försökt öppna soptunnor som innehåller delikatesser. Användarerfarenheterna har visat att man i många områden helt har lyckats eliminera björnproblemen med hjälp av dessa soptunnor. När björnarna inte får tag på mat stannar de inte kvar i området. 

I testerna i Yellowstone placeras soptunnor av olika modeller ut i grizzlybjörnarnas inhägnad på naturcentret. Där kan tillverkaren följa med hur väl den egna produkten står sig mot de kraftfulla rovdjuren. Föda som intresserar björnarna, t.ex. jordnötssmör, fett och honung, placeras i den produkt som ska testas och björnarna får 45 minuter på sig att komma åt delikatesserna.

Jag fick följa med ett test, och det tog björnarna mindre än fem minuter att lista ut soptunnans svagaste punkter. Det är vanligt att björnen börjar med att försöka välta soptunnan, så att den kan använda sin klart vanligaste teknik, dvs. att ställa sig med ramarna på sidan av avfallskärlet och pressa det kraftigt neråt. De svagaste konstruktionerna ger vika redan i det här skedet. Så gick det också nu, dvs. björnen lyckades trycka ihop soptunnans vägg och kunde bita ett hål i den. På nolltid fanns det ett hål stort som ett björnhuvud i soptunnan, genom vilket björnen lätt kunde äta upp delikatesserna.  

I Nordamerika varierar användningen av björnsäkra soptunnor.

– Överlag har saker och ting gått framåt och allt fler invånare i björnområden har skaffat sig rätt sorts soptunnor, säger björnspecialisten Justine Vallieres på Montana Fish & Game.

Hon arbetar heltid med björnproblem i delstatens norra del och känner till hurdana problem björnar orsakar när de kommer in på gårdar. Orsaken till björnbesök är nästan alltid att björnarna letar efter lättåtkomlig och energirik föda. Enligt Vallieres köper de flesta invånare björnsäkra soptunnor själva, antingen i butik eller av ett sophämtningsföretag, men i vissa områden har organisationer också skänkt soptunnor till invånarna. I Montana förutsätter många städer att invånarna endast använder björnsäkra soptunnor.

För att skydda kompostbehållare rekommenderar hon antingen ett lätt elstängsel eller att komposten placeras inne i en byggnad. Björnar bryter sig i allmänhet inte in i byggnader. 

Finlands ”dykarbjörnar” 

I vår startade Finlands viltcentral ett test av björnsäkra soptunnor. För ändamålet skaffade man vanliga 240-liters kärl som används i glesbygdsområden, på vilka man gjorde konstruktionsändringar i enlighet med de system som testats i Europa. Soptunnans lock försågs med en metallförstärkning och ett låssystem som björnen inte enkelt kan öppna. Björnarna är dock mycket smarta däggdjur, och det är troligt att det kommer att behövas förbättringar efter testerna. I utvecklingsarbetet krävs det nära samarbete med avfallshanteringsföretagen för att undvika problem med uppsamlingsprocessen.  

Förutom användningen av björnsäkra soptunnor är målet att ge invånarna i björnområden korrekt information om björnar och hur man undviker konflikter. Särskilt utmanande är situationer där en björnhona lär sina ungar dåliga vanor.

Vår avsikt är att testa björnsäkra soptunnor i områden där det förekommer problem. Förra hösten i Södra Savolax besökte en björnhona och hennes ungar soptunnor upprepade gånger innan de drog sig tillbaka för vintervilan. Problem förekom framför allt i samband med 600 liter stora regionala uppsamlingskärl som fanns i mer avlägsna områden och som var lättillgängliga för björnarna.

I Finland är det tillsvidare rätt ovanligt och endast lokalt förekommande att björnar besöker soptunnor. I fjol påträffades dock ”sopdykare” bland annat i Norra Karelen, Södra Savolax, Kymmenedalen, Nyland och Norra Tavastland. När björnstammen växer är det sannolikt att sådana här situationer blir vanligare, och därför är det skäl att agera i förebyggande syfte.