Läraren Tero Liljeblad berättade att man på förhand hade förberett eleverna för dagen. Lärarna hade diskuterat med eleverna om vad älgen är för ett djur, hur älgens plats i vår skogsnatur ser ut, och hur och varför vi jagar den.

Det finns sju jaktföreningar i Haapajärvi. Några av dem ordnar dagar då skolelever får följa med på älgjakt och uppleva hur en sådan går till. Den här dagen var det föreningen Haapajärven Pohjoisen Metsästysseura ry som stod värd för älgjaktsdagen.

– Samarbetet med skolorna har långa traditioner. Vi har hållit på med det i bortåt tjugo år, minns Lauri Varila, tidigare ordförande för jaktföreningen.

Trygg och säker samvaro

Jägarna och skoleleverna samlades på skolans parkeringsplats. Jägarna såg efter att samtliga deltagare var lagenligt klädda, det vill säga hade en orange väst eller jacka och mössa som gjorde dem synliga. Några barn var inte tillräckligt välutrustade, men jägarna hade förutsett detta, så alla blev lagenligt klädda.

Därefter fördelades skoleleverna på de olika jägarna, så att varje jägare tog hand om två elever. Med Jan Katvala, som är föreningens ordförande och jaktledare, följde sjätteklassisten Iina Myllylahti och femteklassisten Amanda Olkkola. Den senare, Amanda, hade tidigare erfarenhet av älgjakt.

På passet stod flickorna bakom Katvala. Av säkerhetsskäl var det förstås inte tillåtet att stå framför honom. Katvala underströk att man inte får byta pass under pågående jakt eftersom det skulle påverka skjutsektorerna. Den som flyttar utan tillstånd av jaktledaren kan dessutom orsaka farliga situationer.

– Tracker-appen visar var jägarna och hundarna befinner sig, och jägarna håller kontakt sinsemellan med radiotelefon, förklarar Katvala.

Skoleleverna släpar älg

Ett par timmar senare blev en älg fälld. Skytten anmälde genast fällningen till jaktledaren, som gav tillstånd åt jägarna och deras följeslagare (skoleleverna) att lämna passen och gå till platsen där den fällda älgkalven låg. Det var vid en skogsbilväg, så det var lätt för samtliga deltagare att ta sig dit.

Jägarna och skoleleverna samlades vid den fällda älgen. Nu följde de vanliga momenten som man gör efter en fällning. Eleverna fick (med jägarhjälp) släpa älgen till vägen, där jägarna sedan baxade upp den på bilsläpet.

Kylan överraskade

Följande programpunkt var korvgrillning och fältlunch vid vindskyddet. Flera av skoleleverna frös trots att de hade klätt sig varmt. Det var oväntat kyligt och många huttrade. Vilket var det värsta på dagen, var det flera som tyckte.

En av skoleleverna avslöjade att han hade varit lite rädd för att älgarna skulle anfalla dem. En annan elev hade trott att det skulle bli tråkigt på älgjakten, men hon blev glatt överraskad när hon efteråt insåg att hon hade lärt sig en hel massa nytt.

En del av barnen hade tidigare erfarenheter av jakt efter olika djur tillsammans med någon släkting, och några hade till och med hängt med på älgjakt.

– Det bästa på den här jaktdagen var de goa jakthundarna, i synnerhet jämthunden Diablo! utbrast några elever glatt.

Enligt eleverna hade allting varit trevligt; kamraterna, jägarna, att vänta på passet, grilla korv och äta matsäck.