Vänö skärgård ligger i Kimitoöns kommun. Den är en helhet som består av många öar, med natur som är mångfaldig till sin artrikedom. På de stora öarna finns orrar och älgar och på de yttre skären tobisgrisslor och gråsälar.

Vänö har stor potential som ett skärgårdsområde med mångsidig natur, men området har under årtionden belastats av den främmande arten mink och senare även mårdhund.

Arbetet startade 2006

Vårdområdets landareal är 1 567 ha och består av 1 464 öar och skär. Statens ägarandel av öarna är drygt 15 procent, och 2006 inledde Forststyrelsen förhandlingar med den lokala jaktföreningen om möjligheten att börja avlägsna mink i Vänö skärgårds yttre zon. Arbetet inleddes i augusti 2006 med pionjären inom minkfångst i skärgården, Jukka Nummelin, som lokal utbildare, tillsammans med sin drivande hund. Artikelns författare var den andra hundföraren, i sällskap av en golden retriever och släthåriga retrievrar. Hundarna utgjorde senare grunden till arbetet med rovdjurshundar i skärgården.

Det första året var bytet tolv minkar under två dagar. Året därpå var bytet 33 minkar. Arbetet fortsatte fram till år 2011, då minkstammen kollapsade. I nuläget fångas årligen någon mink i den yttre zonen av områdets norra del.

År 2010 kom det in observationer av mårdhundar. Man drog slutsatsen att det var de stora öarna som var föremål för mårdhundarnas erövring.

Projektet Sotka ger möjligheter

Projektet Sotka, som startade år 2020, möjliggjorde en betydande utvidgning av vårdområdena. Vänös vårdområde utvidgades så att det täckte också den norra zonen av de stora öarna. Under tre års tid lades fokus på att avlägsna mårdhundarna från Vänö. Jämfört med den norra grannen, Tunnhamn vårdområde, tog det lång tid att avlägsna mårdhundarna. En delorsak var att vissa öar inte omfattades av åtgärderna.

För att hitta det sista mårdhundsparet användes en mårdhundshane med GPS-sändare. Förhoppningen var att den med sina rörelser skulle avslöja det återstående paret. I oktober 2023 lyckades det. Hanen gjorde ett besök på Storön, och fick mycket bråttom därifrån. Ön har en biotop som är typisk för mårdhund, och den snabba visiten väckte misstankar om orsaken till brådskan. En extra insatt kontroll gjordes på Storön, och mårdhundsparet hittades.

Under tidigare besök på ön hade man inte hittat mårdhundsparet. Förmodligen höll det till på öar där inga åtgärder kunde genomföras. Mårdhundsparet avlägsnades från Storön våren 2023, vilket skapade tillfälle för det sista paret att överta ön.

Efter det har endast en ensam mårdhundshane påträffats i Vänös område. Den hittades våren 2024 efter en sträng isvinter och hade antagligen vandrat till området över isen.

Minkar i norr

Vid sidan av mårdhundsfångsten fick man också minkar som byte i det norra området. Minkfångsten med hund var dock inte heltäckande, eftersom den är ofullständig på de stora öarna.

Projektet KovaVipe som pågick år 2024 möjliggjorde starten av effektiviserad fällfångst. I Vänös norra skärgård placerades 24 fällor som dödar bytet omedelbart. Den första vintern var resultatet alarmerande, med hela 15 minkar i fällorna. Minkfångsten i området borde effektiviseras, men lyckligtvis kan resurser överföras till minkfångsten, eftersom mårdhundsstammen är avlägsnad. Nu finns det sammanlagt 30 fällor i området. I närheten av dem har viltkameror installerats för att samla in information om dem som besöker fällorna.

Nätverk av observationer

Under åratal av arbete i vårdområdet har SLHSY byggt upp ett samarbetsnätverk. Sommarinvånarna rapporterar om minkkullar till föreningen, så att åtgärderna under höstsäsongen kan riktas in med precision. Delvis tack vare detta steg minkbytet på norra Vänö till 39 individer år 2024. Lokalbefolkningens observationer är viktiga, i synnerhet när rovdjursstammen blir glesare. Vårdområdet är stort, och exakta uppgifter om ett främmande rovdjur förbättrar fångstens kostnadseffektivitet.

EWS-modell

Systemet för tidig varning (Early warning system, EWS) är det mål som eftersträvas i vårdområdena. Det betyder permanent frånvaro av stammarna av främmande rovdjur. När ett område har blivit fritt från främmande rovdjur, är det inte ändamålsenligt att söka igenom varje ö med hund. I systemet för tidig varning ingår flera sätt att observera situationen i området. Som verktyg används kameraövervakning med fällor/doftmedel, samarbete med lokalbefolkningen (synobservationer, spillning, predation) och drönare med värmekamera på vassbevuxna områden. I modellen kan också ingå genomsök med hund på så kallade ”hot spots”. EWS-modellen frigör hundresurser till de områden där främmande rovdjur orsakar problem. Vårdområdena kan inte lämnas åt sitt eget öde.

Regelbunden fågeluppföljning

Forststyrelsen har länge följt fågelstammarna på Vänö. Det handlar inte om fågelskådning, utan om att observera den häckande fågelpopulationen. Avlägsnandet av rovdjur i den yttre zonen visar att det häckande fågelbeståndet i skärgården återhämtar sig när främmande rovdjur hålls borta under lång tid. Många arters obetydliga parantal har ökat mångdubbelt. År 2002 räknades antalet häckande tärnor till 145, men år 2019 var antalet uppe i 642. Andra framgångsrika arter är vigg, svärta och flera vadararter.

Fågelfaunan i områdets norra del följs inte med samma noggrannhet. De senaste observationerna ger en mörk bild. Fågelkullarna lyser tillsvidare med sin frånvaro. Men nya möjligheter öppnar sig för fåglarna när mårdhundarna är borta och minkstammen verkligen är på nedgång.

Rovdjurstryckets kraft

När man granskar de sändarförsedda mårdhundshanarnas rörelser på våren under fåglarnas ruvningstid får man en uppfattning om omfattningen av minskningen i fågelbeståndet. Uppföljningen har gjorts två gånger, år 2014 och under projektet KovaVipe 2022–2023. Djuren rör sig över mycket stora områden i maj och juni, när fåglarna ruvar. När man ser på de livsmiljöer där mårdhundar förökar sig, kan man förstå att fåglarna har svaga häckningsresultat. Och utöver det dessutom minkar. Förutom de främmande arterna finns också havsörnar och uttrar i området. Särskilt sent häckande arter, som svärta och vigg, utsätts för hårt tryck av landlevande rovdjur.

På Vänö har man sedan år 2006 avlägsnat 187 minkar och 27 mårdhundar.

Återställande av skärgårdens natur

Främmande rovdjur medför en extra påfrestning på skärgårdens ursprungliga arter, som inte har anpassat sig till simmande landrovdjur. Endast uttern har i tiden varit allmänt förekommande i skärgården. Dess inverkan på fågelfaunan har inte studerats i stor utsträckning hos oss, men torde vara marginell eller åtminstone lokal.

Det är tydligt att täta stammar av främmande rovdjur utarmar, och slutligen utplånar, det ursprungliga artbeståndet. Långsiktigt och effektivt arbete kan i bästa fall återställa det tillstånd som rådde i skärgårdens natur före de främmande rovdjurens intåg. Situationen kan också hållas på en bra nivå med mindre mängd arbete, om området är tillräckligt stort och åtgärderna täckande. Ett bra exempel på det är Vänös ”gamla” vårdområde. I granskningen hösten 2024 hittades inga andra landlevande rovdjur än uttrar där. I den delen av Vänö behövs inte längre årliga arbetsinsatser.

Vänö är också ett bra exempel på hur avgörande det är att få med alla viktiga öar i förvaltningsarbetet. På så vis lämnar det inga dolda områden för de främmande arterna där individer produceras till de omskötta öarna. När det gäller återställande arbete för naturen i skärgården är det svårt att komma på många sätt att göra det på.

Skärgårdens natur återhämtar sig, det visar resultat från flera olika områden genom åren. Mänsklig aktivitet bidrar till rovdjurens överlevnad, men för andra arter är den direkt skadlig. Att utrota främmande rovdjur är ett sätt att ge tillbaka till naturen.

---

SLHSY:s fältarbete stöds för närvarande av projektet Life Biodiversea, som förvaltas av Forststyrelsen. Föreningens verksamhet stöds också av Metsä Group, Finlands viltcentral och jord- och skogsbruksministeriet.