I östra Nyland diskuterar sex jv-föreningar en samgång

Ari Puolakoski har decenniers erfarenhet av jvf-verksamheten. Han har i många år varit ordförande för Borgå jaktvårdsförening. Bakom samgångsfunderingarna ligger enligt Puolakoski det, att föreningarna är små och lider brist på resurser och frivilliga.

Nyttan som en sammanslagning troligen skulle medföra känns därför lockande.

– Arrangerandet av jägarkurser och kontakterna till medierna slukar mycket tid. Frivilliga som har ett dagjobb på annan ort hinner inte sköta allt som borde skötas. En verksamhetsledare som är anställd på deltid eller heltid hinner däremot organisera utbildningar, besöka skolor och sköta kontakterna till medierna, förklarar Puolakoski.

Även Kenneth Levin som är ordförande för Lappträsk jvf har mångårig erfarenhet av jvf-verksamheten. Han berättar att de östnyländska samgångstankarna startade när de västnyländska jv-föreningarna inledde sin samgångsprocess för några år sedan.

I Östnyland finns det nu en arbetsgrupp som bereder samgången. Tanken är att grunda en stor och ekonomiskt stark jv-förening som kan anställa en verksamhetsledare på heltid. Enligt Levin är det här nödvändigt eftersom det blir allt svårare för små föreningar att skaka fram frivilliga.

Skjutbanorna och tvåspråkigheten är prioriterade frågor

Driften av skjutbanorna hör till samgångens mest komplicerade frågor. I Östnyland finns det nämligen skjutbanor av flera olika slag. Den fortsatta driften av banorna kräver fortsatt funderande och mera resurser.

Lappträsks jvf har ingen egen skjutbana och medlemmarna har tagit klar ställning för banornas framtid.

– Vår åsikt är att den nya jv-föreningen inte ska äga några skjutbanor själv utan att banorna ska överföras till separata föreningar, berättar Levin.

Dessutom är det aktuella området utpräglat tvåspråkigt, vilket också är en prioriterad fråga. Om samgången blir av ska tjänsterna riktade till medlemmarna fortsättningsvis fungera på båda inhemska språken. På den här kanten finns det redan långa traditioner och färdiga verksamhetsmodeller.

Med blicken mot framtiden

Även om samgångsprocessen i Östnyland inte har kommit längre än till funderingsstadiet så betraktar Puolakoski sammanslagningen som nödvändig för framtiden.

– De som ställer upp frivilligt börjar tröttna och det är svårt att hitta ersättare, fortsätter Puolakoski.

Både Puolakoski och Levin är bekymrade över jägarnas åldersstruktur och svårigheterna med att få in nya ungdomar i verksamheten.

– För att engagera ungdomar är det avgörande med kurser och information om oss, men små föreningar klarar inte ensamma av den uppgiften. En samgång skulle ge oss möjligheter att effektivera resurserna och anställa en person för ledningen, funderar Levin vidare.

Puolakoski uppmanar de östnyländska jägarna att betrakta samgången utan förutfattade meningar.

– Det är livsviktigt att jv-föreningarna förmår svara på framtida utmaningar.   Tillsammans kan vi stärka verksamheten och bli bättre på att betjäna medlemmarna.

Levin berättar att medlemmarna i Lappträsk jvf ställer sig positiva till en samgång om den leder till ökad effekt i verksamheten och mera resurser. De betraktar det som särskilt viktigt att kunna anställa en verksamhetsledare.

Samgångsprocessen för de östnyländska jv-föreningarna har tagit konkret form och en arbetsgrupp filar som bäst på ett samgångsavtal. Om avtalet godkänns på det extraordinarie mötet i september nästa år (2025) så inleder den nya föreningen sin verksamhet den första januari 2026.