Ett Via Dolorosa mitt i duvparadiset

På den stora åkern odlades ärter, och en del hade redan torkat och gulnat. Den här tidiga augustimorgonen smattrade regnet mot vindrutan på bilen trots att det enligt prognosen borde ha upphört. Det bekymrade mig en smula eftersom duvor inte låter sig lockas av bulvaner när det regnar.

Jag hade jagat ringduva med bulvaner några gånger tidigare, och varje gång vid nytröskade åkrar eller ärtodlingar. Jag hade jagat med skalbulvaner och kikat på jaktbloggar och diskussionsforum på nätet för att hitta de bästa tipsen. Som att ställa bulvanerna i V-form på åkern med spetsen mot vinden och näbbarna likadant, så landar duvorna där mitt ibland dem. Men jaktlyckan hade ändå alltid blivit rätt blygsam. Den här gången hoppades jag att det skulle gå bättre.

Helkroppsbulvanerna (av hög kvalitet!) som en kamrat i min jaktförening en gång hade skaffat fanns i en lada vid åkerkanten, fritt till utlåning. Ett par dussin luddiga duvbulvaner och en motordriven duvkarusell, prydligt instuvade i en stor säck. Med säcken och kamouflagenätet i händerna styrde vi, min jaktkamrat och jag, stegen till åkerkanten för att inreda ett gömsle under grenarna på en gran. Morgonen var disig och duggig, och verkade allt annat än lovande.

Vi lade ut duvbulvanerna i morgondunklet, utsåg lämpliga passplatser och hällde upp kaffet. Jag beklagade att min kamrat hade fått utstå en tidig väckning i onödan; i det här regnvädret skulle det knappast bli några duvor. Men ett vingfladder avbröt tankegången när två duvor landade bland bulvanerna. Vi stelnade till och trodde knappt våra ögon. De följande två duvorna flög en sväng över bulvanerna och försvann i diset. Så visst flyger duvorna!

Nya lärdomar

Vi ändrade på skalbulvanernas uppställning i ärtåkern. Efter en konsultation per mobil med min jaktkamrat Taneli Sinisalo i Yläne hade jag fått ett rakt svar angående uppställningen av bulvaner.

– Har du någonsin sett att duvor alltid skulle landa i V-formation på en åker? Eller att de alltid skulle beta med näbben i motvind?

Han hade rätt. Jag åtog mig att spana noggrannare på fåglarna och faktiskt; ute på åkern bildade duvorna några smärre klungor och de rörde på sig hela tiden.

Nykomna duvor landade helst i mellanrummen mellan grupperna.

Även skalbulvanerna blev sågade av Sinisalo.

– Tycker du faktiskt att en sådan ser ut som en fågel?

Allt emellanåt fungerade skalbulvanerna alldeles bra och drog duvor till sig, men de gjorde dem inte särskilt intresserade av att landa. Med de luddiga bulvanerna hände det däremot nästan varje gång. Skillnaden var tydlig.

Morgonflygningen blev till sist ändå alldeles hyfsad. Det dystra ruggiga vädret fortsatte hela morgonen. Det blev just inga skottchanser eftersom duvorna alltid dök upp överraskande i duggregnet. Trots det var jag beredd att äta upp mina ord och ändra åsikt. Visst flyger duvor i regn också ibland, bara matbordet känns intressant.

En annorlunda september

I början av säsongen rör sig duvorna i vårt jaktområde främst i små grupper och bulvanerna verkar fungera. Efter hand som säsongen framskrider samlar de sig till allt större grupper och kavalkaden på två dussin bulvaner hade tappat effekten som den hade i augusti. Under de sista jakterna studerade jag under eftermiddagspasset hur flockar på tjugotalet duvor samlade sig i de höga tallarna på andra sidan åkern. De satt där i timmar tills uppskattningsvis 500 ringduvor flög upp som ett väldigt klot och landade på åkern som en svärm vandringsgräshoppor.

Behöver det sägas att jag fick sitta alldeles i fred med mina bulvaner? På fel sida av åkern. Hur ska man kunna veta var en sådan jätteflock tänker landa?

– Nä, inte finns där någon logik, kommenterade Sinisalo.

Kanske är det ändå bättre att koncentrera sig på att jaga små flockar?

Den oberäkneliga ringduvan

På morgonpasset är duvornas flykt vanligen aktiv och kort. Eftermiddagspasset är klart längre, men fåglarna landar sällan vid bulvanerna. Det kunde gå en halv timme mellan att det hände något.

Ringduvan visade också sin oberäkneliga sida. Om du dagen innan på just det här passet såg 50 duvor som pickade i sig ärter så ser du följande dag inte ens skymten av en fjäder. Än en gång fick jag ett gott råd av mina jaktkamrater. Medan ärterna mognar och tröskningen närmar sig kan duvorna byta bete från dag till dag, vilket ökar knepighetsgraden för jägaren efter hand som säsongen framskrider. En aktiv och resultatinriktad jägare spanar därför aktivt med kikare utmed åkrarna för att hitta ställena som är duvornas favoriter just nu. En jägare som får en möjlighet att jaga i början av säsongen på ett välbesökt duvbete medan det mesta av ärterna fortfarande står, får skatta sig lycklig.

För mig blev duvjakten i höstas något av en Via Dolorosa, en smärtans väg, trots att den egentligen var givande och trivsam. Ärtåkern var fullkomlig, ett riktigt paradis för duvor, men bättre jaktlycka hade krävt bättre tajming och upplägg ända från början. Duvbröst i stekpannan blev ändå ingen ovanlig maträtt den hösten. Om jag bara hade vetat redan i början det som jag på slutet fick lära mig i praktiken och genom andras goda råd! Men den kommande säsongen står jag rustad med djupare kunskaper!