Vi fick klarhet i jakten med slagjärn

Debatten om slagjärn för små rovdjur gick het i somras och våras. Olika åsikter, verksamhetsmodeller och hotbilder fördes fram från både jägarhåll och jaktmotståndare. Debatten har nu utmynnat i ett beslut, eller åtminstone har vi fått klarhet i riktlinjerna tack vare ändringen i jaktförordningens 10 §.

Slagjärnen, oavsett om de är av conibeartyp eller lådtyp, ska placeras i ett skyddande hölje med en öppning på maximalt 80 mm.

Ändringen är tydlig och rakt på sak, och kräver åtgärder beträffande det skyddande höljet. Vi har fått klara anvisningar för hur vi ska göra. Ändringen i förordningen träder i kraft 1.12 i år så det finns tid för jägarna att uppdatera sina fällor till laglig status. För den jaktliga effektiviteten innebär detta ingen nämnvärd försämring.   

Själv ser jag det som betydelsefullt att slagjärnsjakten på de små rovdjuren får fortsätta. Ett totalförbud mot slagjärn hade inneburit ett dråpslag för smårovdjursjägarna och en katasrof för mångfalden i naturen. Om jakten med slagjärn hade blivit förbjuden så hade förbudet utplånat hela kulturen kring mårdjakt med slagjärn. Vilka konsekvenser skulle det ha haft för skogshönsen? Det kan vi bara spekulera om.

Effekten i minkjakten hade utan tvekan sjunkit till en bråkdel av dagens årliga saldo på drygt 50 000 minkar. I många trakter med mycket mink skulle det i praktiken ha blivit omöjligt att hålla rovdjuren under kontroll med fällor som fångar levande.

Eliminieringen av minkar både där sjöfåglarna häckar och utmed forellbäckarna i Lappland är ett högprioriterat arbete. Vi får behålla verktygen för det här jobbet, och vackert så.

Nu gäller det att jobba vidare; fånga de små och främmande rovdjuren och bedriva effektiv naturvård!