En massiv samlad insats för sjöfåglarna
Inom jord- och skogsbruksministeriets projekt SOTKA ska vi anlägga våtmarker, skapa nätverk av rastplatser, iståndsätta myrar och tillrinningsområden samt jaga små rovdjur. Vi väntar oss synliga resultat inom några år.
Gräsanden är den enda anden med en stabil stam; för alla de övriga jaktbara änderna pekar utvecklingen nedåt. Det här anses bero på en försvagning av livsmiljöerna. I synnerhet den allt svagare produktionen av ungar väcker oro. Därför har nu en del av de miljoner som regeringen anslår till naturskyddet styrts direkt till viltvården.
Det här tillfället får vi inte låta gå oss ur händerna, utan nu ska vi alla och envar ta spaden och fällan för att trygga en artrik viltfauna också för framtiden.
En enorm samlad insats
SOTKA-projektet består av delprojekt som vart och ett har sin uppgift och ansvarsorganisation.
Haahka-projektet för främmande rovdjur handlar om att skapa häckningsfrid för fåglarna.
Sotka-våtmarkerna för produktion av ungar ska kostnadseffektivt skapa livsmiljöer av hög kvalitet. Iståndsättningen av fågelvatten innebär en omfattande byråkrati, men genom att jobba i vardagsnaturen och till och med på alldeles nya platser kan vi undvika flera av faktorerna som fördröjer, som exempelvis skaffandet av vattentillstånd.
Utmed de primära flyttvägarna skapar vi ett sotka-nätverk av rastplatser. Med frivilliga fredningar ska vi garantera att inte jakten som över allt börjar vid samma tid driver iväg änderna i förtid.
I riekko-projektet planerar vi på en och samma gång iståndsättningen av ett helt tillrinningsområde, från ripmyrarna och ända till bäckarna som är lämpliga för öring. Riekkoprojektet är en fortsättning på Forststyrelsens arbete med skötseln av viltmiljöer där man återställer myrar genom att återskapa den för ripan så viktiga öppenheten. Myrarna utgör utmärkta ytavrinningsfält som rensar vattnet i skogsdiken från den bruna färgen, näringsämnen och fasta partiklar. Det här gynnar fåglarna i sjöarna längre nedströms och förhindrar igenslamningen av iståndsatta öringbäckar.
Därtill kommer att man inom miljöministeriets HELMI-program och under den här regeringsperioden iståndsätter 80 värdefulla fågelsjöar i skyddsområden. Större delen av sjöarna behöver en fortlöpande eliminering av främmande rovdjur. En del av områdena är statliga skyddsområden medan andra är privata.
En historisk insats: regeringens naturskyddsanslag går direkt till viltvården!
Jägarnas arbete för viltvården och naturvården har nu fått erkännande i regeringsprogrammet. Jord- och skogsbruksminister Jari Leppä har länge drivit på för att jägarna ska få erkänsla också för deras arbete för naturskyddet.
– Vilt- och miljöförvaltningen har nu ett gemensamt intresse för att bevara mångfalden i naturen. Skyddsområdena och våtmarkerna i de omgivande jord- och skogsbruksområdena bildar för sjöfåglarna ett viktigt nätverk av våtmarker som vi måste sköta som en helhet. Produktionen i skyddsområdenas värdefullaste delar går förlorad om vi inte bedriver effektiv jakt på mink och mårdhund både där och i de omgivande markerna. Nu får den här värdefulla insatsen av jägarna också en vidare samhällelig erkänsla, uppger ministern.
Jakten på de främmande rovdjuren räddar fågelungar
Finland ansvarar för produktionen av ungar hos många europeiska sjöfågelarter och därmed också för hur hela stammen utvecklas. Om det inte blir några ungar så finns det snart inga vuxna heller.
Mängden rovdjur som hotar fåglarnas häckning har ökat under de senaste åren samtidigt som kvaliteten på livsmiljöerna har försvagats. Utöver de inhemska rovdjuren lurar också främlingarna mink och mårdhund på våtmarkernas fåglar.
Rovdjuren stör fåglarna genom sin blotta närvaro även om de inte ens skulle jaga. Dessutom är det på grund av rovdjuren som skrattmåsarna har försvunnit från våtmarkerna. Tidigare häckade sjöfåglarna vid de här naturliga rovdjursvakternas kolonier, vilket gav ökad trygghet för många markhäckande arter.
