Bekämpningen av de främmande rovdjuren skapar häckningsfrid i skärgården

I skärgården måste rovdjuren elimineras även om det är ett annat inhemskt rovdjur på uppgång – havsörnen – som svarar för större delen av ejderdödligheten.

Ny forskning visar tydligt att elimineringen av mink och mårdhund i skärgården ökar ejderns benägenhet att häcka, häckningsframgången och överlevnaden. Genom att bekämpa rovdjuren mink och mårdhund hjälper vi således effektivt den hotade ejdern.

Den här undersökningen har pågått under många år i Tvärminneskärgården i Hangö och finansieras delvis av jord- och skogsbruksministeriet.

Undersökningen började redan på 90-talet, en glansperiod för ejdern, men i början av 00-talet började forskarna få upp ögonen för predationstrycket. Den naturliga predationen förvärrades av havsörnens återkomst och de främmande rovdjuren som spred sig till öarna i Tvärminne. Det lyfte mortaliteten till nya höjder.

Rekordförödelsen en väckarklocka

Året 2010 noterades en värre förödelse än någonsin, orsakad av mårdhund och mink; 74 döda ejderhonor och 148 plundrade bon. Flera av de dödade honorna var märkta med en färgring och forskarna hade följt dem i åratal. Det var alltså dags att skrida till åtgärder. Det här året avlivades ett mårdhundspar på en av öarna och följande vår gillrades ett tjugotal slagfällor på holmarna.

Från våren 2011 till häckningen 2012 bedrevs en systematisk fälljakt på mink och 13 stycken avlivades. Det var ingen svindlande mängd, men den visade att man var på rätt väg. Ön som låg närmast Tvärminne forskningsstation reagerade häpnadsväckande fort och antalet häckande ejdrar mer än tredubblades på två år. Det här berodde sannolikt på att många äldre honor – somliga blir ju äldre än 20 – hade anat faran och i flera år låtit bli att häcka. Sedan bekämpningen inletts kunde vi till vår glädje konstatera att flera honor hade återvänt; somliga efter en fem år lång paus i häckandet!

Hundpatrullerna säkrar

Trots de positiva tecknen verkade fälljakten inte räcka till som bekämpningsmetod för att tömma skärgården på minkar. Alltså utökades verksamheten med hundpatruller. Med dem går det att eliminera både minkarna och mårdhundarna i skärgården före häckningen.

Även om tre fjärdedelar av minkarna i ejderundersökningsområdet i Tvärminne skulle vara eliminerade med fällor och en fjärdedel med hundar så går det inte att bekräfta minktömningen på annat sätt än med intensiv hundpatrullering. De sista minkarna brukar vara de mest krävande att få bort och det räcker med en enda mårdhund bland ejdrarna för att vålla katastrof. Hundpatrullerna är därför oumbärliga.

Bekämpningen inverkar klart på ejderns häckning

Ejdern har inte hunnit anpassa sig till minkens och mårdhundens predation. Samtidigt har ejderns naturliga fiende havsörnen återkommit, vilket redan det försvårar livet för ejdern. Forskarna befarade att man inte skulle kunna påvisa bekämpningens effekter vetenskapligt, men farhågorna visade sig vara obefogade.

Elimineringen visade sig också i en allmän ökning av ådornas lust att häcka. Häckningssannolikheten ökade från drygt 50 procent till nästan 80 procent. När ådorna lade sig på äggen var deras dödlighet klart mindre ju fler rovdjur som hade avlivats mellan föregående och innevarande häckning. Dessutom lyckades klart fler häckningar.

De obarmhärtiga följderna av inkompetens

Vikten av kontinuitet i bekämpningen av rovdjuren illustreras av missödet som inträffade mitt i forskningsperioden. Åren 2015 och 2016 ägnade sig den ledande fångstmannen åt att bygga hus och uppgiften överläts på en nybörjare (undertecknad). Saldot stannade på några få minkar.

Vid samma tid noterade vi en aldrig tidigare skådad mängd minkdödade ådor. Minkarna dödade fler honor än de hade gjort före elimineringarna inleddes 2011. Det kan finnas flera orsaker till detta. Kanske råkade det vara högkonjunktur för minken just då? Alternativt hade bekämpningen, som hade inletts strax innan, inte avlivat tillräckligt många fertila honor. Eller så hade de avlivade honorna blivit ersatta av unga och fertila honor.

Blundern utgör ett varnande exempel på hur ineffektivt det är att jaga rovdjuren med halv effekt eller att inleda effektivt för att plötsligt avbryta. I värsta fall kan det leda till en ännu värre situation för de häckande fåglarna. Det här är självfallet inte någon uppmaning till att avstå från att bekämpa rovdjuren utan en uppmaning att sätta igång och köra på med kontinuerligt hög effekt.

Från och med 2016 fortsatte fällfångsten i kompetenta händer och hundpatrullerna skruvade upp tempot. Numera är ejderförlusterna på grund av mink och mårdhund obefintliga.

Forskningen ingår i ejderprojektet som drivs av Natur- och viltvårdsstiftelsen tillsammans med Åbo Akademi. Det är förlagt till Helsingfors universitets zoologiska station i Tvärminne. Undersökningen är publicerad i den internationella vetenskapspublikationen Oecologia.