I spalten Brott och straff behandlar tidningen Jägaren aktuella rättsfall med anknytning till viltet, jakten, föreningsverksamheten och vapnen. Fallen har sammanställts av juristen Panu Hiidenmies.

---

 

Enligt åtalet var det fråga om ett jaktbrott (Strafflagen 48 a kap 1 § och Jaktlagen 33 §) där en jägare uppsåtligt eller genom grov ovarsamhet hade använt ett förbjudet fångstredskap eller dito fångstmetod, i det här fallet ett fågelnät och en levande fasan som lockbete.

Dessutom åtalades jägaren för naturvårdsförseelse (naturvårdslagen 58 §) eftersom han avsiktligt eller av grov ovarsamhet hade med en nätfälla fångat en duvhök, som är fredad enligt naturvårdslagen.

Dessutom krävde åklagaren att brottsredskapen skulle förklaras förverkade till staten, tre år jaktförbud samt att jägaren skulle ersätta staten med duvhökens värde, 757 euro.

 

---

Jägaren svarar

Jägaren krävde att åklagarens samtliga krav skulle avslås.

Enligt motiveringarna hade jägaren enbart fångat fasaner som han själv hade fött upp. Det var således inte fråga om vildlevande vilt enligt jaktlagens 2 § utan om uppfödda produktionsdjur. Enligt jägaren finns det inga vildlevande fasaner i Norra Savolax.

Anklagelsen om förbjuden fångstmetod bemötte jägaren med att fångstredskapet var av en modell som bland annat används vid ringmärkning eftersom den fångar utan att skada.

Att han använt en levande fasan som lockbete förklarade jägaren med att det inte handlade om ett fångat vildlevande djur utan om ett uppfött produktionsdjur. Dessutom framhöll han att det handlade om en normal åtgärd vid uppfödning för att locka uppfödda fåglar tillbaka till hägnet. Lockfågeln och fåglarna som skulle fångas vållades inget lidande.

Jägaren jobbar som företagare i viltbranschen och som fasanuppfödare. I nätfällan som var gillrad på gården hade en duvhök blivit fångad. Fällan var fullkomligt laglig och jägaren hade tillstånd av viltcentralen att fånga fasaner vid huset.

Jägaren hade vållats förluster på inalles bortåt tretusen euro för uteblivna inkomster eftersom polisen hade beslagtagit hans gevär trots att dessa inte hade någon anknytning till fallet.

 

---

Beslutet

Tingsrätten befann jägaren skyldig till gärningarna som han åtalades för.

Jägaren hade utan tvivel använt en levande fasanunge som lockbete. Det var också obestridligt att en duvhök hade blivit fångad i fällan.

Jägaren hade vid en senare tidpunkt ansökt om och av Finlands viltcentral beviljats de erforderliga tillstånden för fasanfångst. Vid gärningsögonblicket hade han ännu inga tillstånd.

Det var dock tveksamt om jaktlagen kunde tillämpas i fallet eftersom jägaren hade fångat fåglar som han själv fött upp och då det enligt honom var fråga om produktionsdjur. Dessutom: var det fråga om en fälla utplacerad i naturen (det vill säga jakt) och var nätfällan som jägaren använde ett sådant fågelnät som avses i jaktlagens 33 §?

Tingsrätten fastslog att jägaren avsiktligt och utan erforderlig dispens hade använt ett fågelnät i enlighet med jaktlagens 33 § och levande lockbete. Dessutom fastslog tingsrätten att en eventuell okunnighet om lagens innehåll inte inverkade på uppsåtsbedömningen eftersom varje jägare i princip ska känna till lagens innehåll.

Rätten gjorde dessutom bedömningen att duvhöken inte hade blivit fångad med avsikt. Däremot ansåg rätten att det var oaktsamt att lämna fällan i naturen eftersom andra djur kunde ha gått i den. Jägaren hade genom sin underlåtenhet tillåtit denna risk.

 

---

Slapp straff

Jägaren dömdes dock inte till något straff eftersom gärningarna som helhet betraktat var ringa. Att döma ut ett straff hade dessutom varit uppenbart meningslöst. Dessutom hade jägaren senare rättat till sin verksamhet i enlighet med lagen.

Det yrkade jaktförbudet och kravet på att nätfällan skulle förverkas förkastades. Inte heller behövde jägaren ersätta staten med duvhökens värde eftersom den hade klarat sig oskadd.

Norra Savolax tingsrätts dom har vunnit laga kraft.