Viltutfodringens konsekvenser för miljöhälsan

I Egentliga Finland (Koski, Urjala och Loimaa) ställde vi upp ett nätverk med 93 viltkameror. Kamerorna var oavbrutet aktiva och programmerades på samma sätt vid samtliga 31 utfodringsplatser.

I Koski placerade vi dessutom slumpartat ut 62 kameror i det omgivande landskapet. På det viset kan vi jämföra hur många fler av de olika arterna som gästar utfodringarna än vad som normalt rör sig i trakten.

På utfodringsplatserna samlade vi också in mark-, avförings- och foderprov samt markprov längre ifrån för jämförelser.

Trängsel vid utfodringarna

Matgästerna vid utfodringsplatserna utgjorde en brokig skara: vitsvanshjortar, rådjur, älgar, mårdhundar, rävar, grävlingar, harar, lodjur, vargar, vildsvin samt flera olika fågelarter.

Som väntat var det vitsvanshjortarna som gynnades mest av utfodringarna, men även älgarna var vanliga gäster. Bland de vanligaste snyltgästerna finner vi hararna, mårdhunden och räven. Det var heller inte ovanligt att flera arter åt samtidigt; vitsvanshjortarna hade ofta sällskap av älgar, mårdhundar, fåglar och harar.

Jämförelserna med kamerorna som var uppställda runt om i omgivningarna visade att utfodringarna skapade koncentrationer av olika arter på områden som fick högre tätheter än markerna runt omkring.

Här ska vi minnas att det ofta är samma individer som besöker utfodringarna. Forskarna var särskilt intresserade av antalet besök eftersom dessa beskriver växelspelet mellan individer och arter, och hur riskerna för sjukdomar förändras med besöksfrekvensen.

Smittsamma sjukdomar och antibiotikaresistens

I avförings- och foderproven har vi påträffat sjukdomsalstrare som kan smitta både från djur till människor och tvärtom. Till de vanligaste hör bakterierna Listeria monocytogenes och Yersinia enterocolitica. Till människor sprider de sig vanligen via livsmedel och kan orsaka allvarliga sjukdomar, i synnerhet hos människor med nedsatt motståndskraft.

Däremot har vi i proverna inte påträffat coronavirus, hepatit E-virus, antibiotikaresistenta bakterier eller den otrevliga jästsvampen Candida auris.

I avföringsproverna har vi påträffat gener som orsakar antibiotikaresistens, det vill säga sådana som gör bakterier motståndskraftiga mot sådan antibiotika som används på sjukhus. Särskilt bekymmersamt är det att bakterierna kan överföra sådana gener mellan arter. Från en populär utfodringsplats kan resistensgenerna sprida sig vida omkring med djuren och bakterierna som dessa bär på.

För markprovernas del pågår sjukdomsanalyserna fortfarande.

Fortsättning följer

Projektets andra terrängsäsong pågår och vi kompletterar och preciserar resultaten. Därefter ska vi vidareanalysera inte bara sjukdomarna utan också de olika arternas besöksfrekvenser och skillnaderna i besöksaktivitet under olika dygns- och årstider. Vi ska också analysera hur fodret som vi lägger ut lockar de olika arterna.

Projektets resultat kommer att bilda underlag för flera vetenskapliga artiklar och en avhandling i samarbete med Östra Finlands universitet.

Projektet avslutas den sista december 2026, men enligt planerna ska vi därefter inleda nya projekt på samma tema. Projektfinansiären och styrgruppen har också det här önskemålet; det vore viktigt att göra motsvarande undersökning av rovdjuren vid åtlar för fotografering. Ute i världen har man nämligen noterat negativa konsekvenser också vid sådana.

Vi tackar jägarna och markägarna som har deltagit i projektet. Undersökningen görs i och vid privata marker och utfodringar, vilket är ett måste för att kunna realisera projektet. Detta är praktisk forskning av bästa märke!

Skribenterna är forskare som är engagerade i projektet. Projektet finansieras via jord- och skogsbruksministeriets utvecklingsfond för gårdsbruk, MAKERA. I styrgruppen för projektet sitter Luke, Viltcentralen, Jägarförbundet, ProAgria, Jord- och skogsbruksproducenternas centralförbund (MTK), Livsmedelsverket och Djurens hälsa ETT rf.