Slutspurten börjar – atlasluckor att fylla!

Genom att fördjupa sig artvis i observationer, terrängkartor, flygfotografier och experttips om utfärdsmål går det att rikta observerandet till platser där sannolikheten är stor för att råka på arter som hittills har flugit under radarn.

Efter de tre första kartläggningsåren börjar läget kring de större städerna vara mycket gott. Men för flera jaktbara arter är observationskartan fortfarande full med luckor. För att jakten ska fortsätta att vara hållbar måste vi ha en komplett bild av läget. Det är enklare att motivera jakten om vi vet att arten häckar i området.

Artikeln fortsätter efter annonsenartikeln fortsätter

Kvalitet ersätter mängd

I sommar ska vi därför satsa på planering och riktade precisionstillslag. Dessa bör riktas till platser där vi kan vänta oss observationer som ger atlasen mervärde. Hit räknas observationer av arter som ännu inte har blivit observerade i någon viss atlasruta, och observationer som höjer sannolikhetsgraden för häckning för en redan observerad art; exempelvis en kull.

Vi rekommenderar att observerandet riktas till häckningsmiljön för varje art och görs under tidiga morgontimmar då kullarna är aktivast.

Är vattenlagda torvtäkter oaser för arter som det går utför för?

Efter hand som torvtäkter läggs ner befrias tusentals hektar torvmarker som kan användas till annat. Vattennivån stiger hastigt och det bildas grunda våtmarker med bruten strandlinje.

De vattenlagda torvtäkterna skapar häckningsmiljöer för många av våra sjöfågelarter med negativ utveckling, som bläsanden och stjärtanden. Det finns hundratals objekt av det här slaget, i synnerhet i ett bälte som sträcker sig från norra Satakunta till gränstrakterna mellan Norra Österbotten och Lappland. Många av dessa vattenlagda torvtäkter ligger i atlasrutor där det inte finns säkra eller sannolika belägg för häckande bläsänder eller stjärtänder, eller särskilt många andra sjöfåglar heller. En utfärd till ett sådant objekt en tidig morgon i juli kan mycket väl avkasta värdefulla data för fågelatlasen.

Till kategorin objekt värda en utfärd hör också näringsrika vattendrag, naturliga och anlagda våtmarker, dammar med naturföda och stränder med mycket starr och fräken. Om där finns fågelarter som uppträder väldigt synligt, som skäggdopping, svarthakedopping och gråhakedopping, så finns där sannolikt också sådana jaktbara arter som gärna döljer sig. Kor som betar på stranden är ett säkert tecken på att en plats är väl värd ett närmare studium med kikare!

Hjälp vid valet av utfärdsmål

I det föregående numret av tidningen Jägaren hade vi en annons (på s 4) där vi efterlyste fågelintresserade jägare. Finlands viltcentral kommer att informera dem som anmäler sig om lämpliga objekt i deras hemtrakter, som det är skäl att besöka i juli för att spana efter kullar.

Vi uppmanar läsarna att under hela sommaren anteckna sina observationer av jaktbara fåglar i Oma riista!