En matematisk modell som liknar en miniatyrmodell av djursamhället
Flerartsförvaltning innebär att vi tar hänsyn till de inbördes förhållandena mellan flera djurarter. För att få grepp om den här komplicerade helheten kan vi ta hjälp av matematiska modeller.
Till storviltssamhället i vårt land hör de stora rovdjuren (björnen, vargen, lodjuret och järven) och klövdjuren (som älgen, vitsvanshjorten, rådjuret och skogvildrenen). Arterna interagerar med varandra när de konkurrerar och när de jagar och blir jagade.
Med flerartsförvaltning tar vi hänsyn till beroendeförhållandena mellan arterna och hur arterna växelverkar med varandra. Vid planeringen av älgjakten beaktar vi alltså även faktumet att både vargen och björnen jagar älg.
Det är fortfarande rätt enkelt att föreställa sig hur en vargflock påverkar älgarna inom sitt revir, men tänk om det också förekommer lodjur i samma trakter? Och vad händer om vi ändrar på licenskvoterna för älgjakten? Ju fler arter, områden och andra faktorer vi lägger in i ekvationen desto svårare blir det att gestalta helhetsbilden.
En matematisk modell är som en förlängning av hjärnan. Modelleringen, matematiken och datorprogrammeringen är hjälpmedel när vi sammanställer data som annars vore svåra att hantera.
Om modellen är konstruerad så att den ger en tillräckligt noggrann och sanningsenlig beskrivning av nuläget så kan den användas till att göra en prognos. Med modellen kan vi exempelvis utforska vad som händer vitsvansstammen om lodjuren blir fler.
Modelleringens tre utvecklingssteg i viltbranschen
Flerartsspelet (projektet VargLIFE)
Flerartsspelet har utvecklats inom projektet VargLife och åskådliggör hur storviltsarterna samspelar med varandra och hur jakten inverkar på djursamhället. Med spelet kan du samtidigt granska två rovdjursarter och två hjortdjursarter. Spelet kan dock inte användas rakt av vid beskattningsplaneringen.
Mot en exaktare modell (UMAKA-projektet)
Naturresursinstitutets UMAKA-projekt tar vid där som VargLife slutade. Vi utvecklar den matematiska modellen bakom flerartsspelet i en mera detaljerad riktning och gör det mera realistiskt ekologiskt sett. Med modellen försöker vi förutsäga arternas regionala tätheter här i landet, exempelvis om tio år.
Ytterligare basinformation om arternas ekologi i Finland (projektet PeVaKa)
Den här modelleringen kräver solida vetenskapliga data om ekologi. Med Naturresursinstitutets nya PeVaKa-projekt undersöker vi förhållandet mellan rovdjuren och bytesdjuren genom att sätta sändarhalsband på rådjur, vitsvanshjortar och lodjur. Syftet är bland annat att undersöka hur rovdjuren påverkar bytesarternas fortplantning och ungarnas överlevnad, och hur djuren rör sig i ett område. Den här informationen använder vi sedan för att göra modellprognoserna exaktare.
