Rör dig hänsynsfulltpå åkern – och lagligt!

Vi hör kommentarer om jägare som jagar nära bebyggelse. Oftast handlar det om avståndet mellan skytten och bebodda hus, men ilskan kan också bero på att någon jägare tanklöst har kört på åkrarna.

Bild Tero Salmela

Publicerad11.7.2025

För duvjägare är det självklart att inte promenera på oskördade råg- eller ärtåkrar, för att inte tala om köra där med något fordon. Men när skörden är tröskad och saftfodret är bärgat, då går det väl att köra med bil över åkern till passet? Eller går det?

Markägaren bestämmer 

I jaktlagen står det att jakten inte får skada någon annans egendom. Det här bör vi ha som ledande tanke vid och kring all jakt. 

För åkrarnas del finns det en särskild bestämmelse i lagen. Enligt denna är det inte tillåtet att utan uttryckligt tillstånd av områdets ägare eller innehavare röra sig i odlingar i jaktligt syfte innan skörden är bärgad eller samlad. Vad som räknas som skörd och när en person rör sig i jaktligt syfte kan vi förstås bryta arm om. Håll dock i minnet att det är markägaren som i sista hand bestämmer om jaktens fortsatta vara eller icke vara på platsen. 

Det förnuftigaste är därför att börja med att artigt be om markägarens syn på saken – även när skörden redan är bärgad.  

Till fots tar åkern inte skada 

Den släta ytan på en åker kan locka jägaren att köra i stället för att promenera. Det blir ju ett par hundra meter kortare till passet och bilen har fyrhjulsdrift, så det gör väl inget att det är lite sankt? När jägaren sedan blir tvungen att ringa åkerns ägare om bogsering för att bilen har sjunkit ner ända upp till bottenplattan så är det bäst att ha en bra förklaring utfunderad och framför allt en generös ersättning för besväret – och de fula spåren i åkern!

Även om åkern skulle bära så bör jägaren begripa att växtligheten kan ta skada om han kör samma rutt gång på gång. Även om han gör det med en moped. 

Åkern räknas som terräng 

Nu är tillståndet utverkat, åkern bär, bakluckan är full med grejer och geväret ligger överst i sitt fodral. Med bil går det behändigt över åkern till passet, ända fram till utfodringsplatsen. Tillbringa kvällen i kojan och åka hem i aftonmörkret med en hjort i bagaget?

Jaktlagens 35 § slår entydigt fast att det är förbjudet att transportera jaktvapen och jaktbågar i motordrivna fordon i terrängen. Att skogen är terräng begriper vi, men en öppen och lättgången åker känns inte som terräng, och vips så kör vi på olagliga vägar! 

Det finns fem undantag från förbudet mot att transportera vapen med motorfordon i terrängen. Två av dem gäller den egentliga jakten. Ett oladdat vapen insatt i fodral får följa med på ett motordrivet fordon i terrängen för att hämta ett fällt vilt och för att vittja en fälla som fångar levande eller en fotsnara. Samt vid transporten av en skytt till ett pass som är utsett på förhand av jaktledaren. 

Det är alltså tillåtet att hämta ett fällt vilt eller kolla en fälla i bortre hörnet av en åker och ta geväret med sig bara jägaren har avtalat med markägaren och tillstånd är beviljat. 

Beträffande transporten till passet bör jägaren däremot notera att han eller hon inte får transportera enbart sig själv och geväret. Dessutom gäller lagen enbart jaktformer som kräver jaktledare.