Viltet, vi och framtiden
Gjorda enkäter visar klart och tydligt att finländarna sätter ett stort värde på viltköttet och gärna vill ha mera. Finländarna uppfattar viltköttet som etisk och klimathållbar mat som gärna skulle få finnas i närbutiken. Men tillgången och priset upplevs som ett problem.
Mot den här bakgrunden är jag väldigt överraskad av mängden kritiska skriverier under den senaste tiden. De får mig att undra om det är extremiståsikter, en vilja att provocera, att distansera sig från jakten, folk som tappar kontakten med våra traditioner, värderingar i förändring – eller någonting annat?
Finland är fortsättningsvis en jaktlig stormakt. 300 000 utövare är verkligen mycket. Men har vi sett till att jakten bevarar sin ställning när de stora åldersklasserna lägger av med jagandet? Har vi gjort tillräckligt för att jakten och viltet ska bevara den positiva status som de i dagsläget åtnjuter?
Själv ser jag tre centrala faktorer för att trygga kontinuiteten: viltstammarna, jaktmöjligheterna och respekten för det fällda viltet. Viltet ska räcka till för samtliga finländare, också för dem som inte jagar. Har vi låtit viltstammarna bli för små? Även stadsbor borde ju ha möjligheter att jaga. Är det allt för svårt att bli antagen som medlem i en jaktförening? Jag funderar på det här med att respektera viltet, att ta vara på viltkroppen med största omsorg och att också dela med sig. Blir det för lite fällningar eftersom det fällda viltet oftast stannar i jägarens eget hushåll?
Det här är frågor som vi måste svara på. Själv tror jag att uppskattningen förstärks av positiva upplevelser, som exempelvis att samlas kring en härlig viltmiddag. Oavsett om vi är jägare eller inte.
Viltkocken tipsar:
De mindre värdefulla delarna på en viltkropp kan tillagas överstekta, förslagsvis som en hotdog eller en burgare.
Tillred fågelbenen eller hjortdjursläggen några timmar i öl eller cider med lämpliga kryddor så är succén garanterad, också bland ungdomar.
De traditionella delikatesserna lagade på älginälvor och sylta på älgmule bildar kronan på verket på en jägares julbord!