Vargen, människan och skogen – samlevnadens gränser

I slutet av november avgav regeringen ett förslag till ändring i jaktlagen till riksdagen som möjliggjorde den pågående kvotjakten på varg. Den nya lagen trädde i kraft den första januari och jakten inleddes omedelbart. Finlands viltcentral hade föreslagit kvotjakt på varg i sexton regioner. I förslaget ingick en kvot på etthundra vargar och en fjärdedel skulle reserveras för regioner med varghybrider.

Det här är ett steg mot en ansvarsfull rovdjurspolitik där jakten ingår i lösningen, inte i problemet.

Vargstammen i vårt land har vuxit hastigt. I slutet av 2025 fanns det uppskattningsvis drygt 550 individer, vilket med råge överskrider referensvärdet för en gynnsam skyddsnivå. 

Målet för vargskyddet är att nå och bevara den gynnsamma skyddsnivån, inte att maximera antalet individer. En godtagbar och behärskad vargförvaltning är troligen effektivare än en villkorslös fredning. När allmänheten upplever att man kan påverka, så är folk mera beredda att acceptera vargens närvaro. 

Vargens ställning är inte bara en biologisk fråga utan också en kulturell och politisk. Dessutom är landsbygdens och städernas syn på saken diametralt olika. Medan somliga betraktar vargen som en symbol för den vilda naturen så upplever andra den som ett hot mot säkerhet och försörjning. 

Vi ska inte låta vargjakten urarta till en ideologisk strid. Vi behöver samarbete och dialog mellan jägarna, forskarna, myndigheterna och naturorganisationerna. Vi har ju ett gemensamt mål; en livskraftig natur där människan och djuren kan leva sida vid sida, men inte på varandras bekostnad. 

Den nya jaktlagen och de regionala kvoterna har blivit beredda med omsorg. Vi vill nå en långsiktig lösning i rovdjurspolitiken, i synnerhet för vargens del. Ändå måste vi vara beredda på att de kommande lösningarna blir ifrågasatta. 

Den stamvårdande jakten ingår i vargbalansen. Om den möter mothugg så saboterar det möjligheterna till att nå en samlevnad i jämvikt. 

Jag är övertygad om att vi nu står på fastare mark än förut i rovdjurspolitiken!