Trots att det var långt lidet på våren så grydde utfärdsdagens morgon sval och mulen. På förmiddagen stod regnet som spön i backen, så jag blev tvungen att invänta tjänligare väder ända till tolvslaget innan jag kunde ge mig iväg. Väderleken stod inte på min sida; inte heller kunde jag veta hur vädret skulle påverka fåglarnas lust att visa sig.  

Dessutom hade jag ett skäl till för att koppla av och lätta på jaktfebern. Jag skulle antecka fåglarna som jag observerade för fågelatlasen som ju samlar in data om häckningsutbredningen för fåglarna som förekommer i vårt land. Det har ju framförts önskemål om fler observationer, i synnerhet av jägare. 

En utfärd med låg tröskel

Innan jag gav mig iväg hade jag utsett en lätttillgänglig åmynning som mål för utflykten där jag antog att det skulle finnas sjöfåglar i farten. Jodå, jag fick genast syn på två sjöfåglar i ån och följde en god stund med deras förehavanden med kikaren. Det var ett knip-par som slutligen simmade ut på sjön. 

Jag flyttade till en annan plats och insåg att det här, att följa med fågellivet och vänta kändes alldeles som att sitta på pass. Fågelskådandet visade sig vara en alldeles utmärkt ersättning för jaktens spänning!

Efter nästa platsbyte stötte jag i strandkanten på en liten vadare som jag följde med ett slag innan den upptäckte mig och flög sin väg. 

Efter några timmars väntande och en långsam runda kring platsen beslöt jag mig för att återvända till bilen och köra hem. Nästa uppgift skulle bli att anteckna observationerna i Oma riista, därifrån de senare skulle överföras till fågelatlasen. 

Att anteckna observationerna i Oma riista är inte alls besvärligt

Innan jag antecknade kollade jag i datorn fågelarterna som jag hade sett. Det gällde att vara skärpt med artigenkännandet eftersom det hade gått flera år sedan jag skrev jägarexamen, och jag hade knappt alls tränat fågelidentifiering sedan dess. Trots att jag redan i terrängen hade identifierat fåglarna som jag såg så tog jag för säkerhets skull bilder av dem och lade de viktigaste kännetecknen på minnet. 

Jag började med att bokföra knip-paret. Vadaren som jag såg hade varit en grönbena, men den är inte jaktbar, så jag lämnade den oantecknad eftersom det bara går att anteckna observationer av jaktbara fåglar i Oma riista. Om jag hade velat införa grönbenan i atlasen så hade jag varit tvungen att göra det direkt på fågelatlasens webbplats. 

I efterhand antog jag att det vid åmynningen säkert häckade fler fåglar som jag inte hade fått syn på. Men jag bedömde ändå min prestation som godtagbar med tanke på förmiddagsvädret som hade gjort utfärden kort. Och ja, att sitta där och vänta och följa med fågellivet var nästan lika spännande som att jaga! Jag rekommenderar!