Lockpipor för änder
– en snabbkurs
För den som tänker börja jaga änder med lockpipa utgör piporna det största bekymret. Det finns ett väldigt utbud och stora skillnader beträffande egenskaperna. Hur ska jag bära mig åt för att välja rätt?
Andpiporna delas in i två huvudtyper: pipor med ett membran och pipor med två. Skillnaderna handlar om ljudet, blåsandet och användbarheten. Piporna med ett membran är populära bland erfarna lockjägare eftersom de har ett större ljudregister. Piporna med två membran är lättare att använda, det vill säga att också jägare med mindre erfarenhet kan få fram ett läte som fungerar.
Nybörjare ska alltså välja en pipa med två membran. Även om sådana i allmänhet är tystare och kräver mera kraft i blåset så är ljudkvaliteten enklare att kontrollera med en sådan och utsikterna att lyckas blir större i början av karriären.
Ljudstyrkan och materialet
Följande indelning görs utifrån pipornas ljudstyrka. Det finns så kallade open water-pipor med ett hårdare ljud och timber-pipor med ett naturligare och lägre ljud. Behovet av ljudstyrka beror förstås på miljön där pipan används.
Jägare skaffar sig ofta flera olika pipor och använder dem i olika situationer; en pipa med mera ljudstyrka för att locka änder längre ifrån till vettarna och en tystare för att locka på fåglar som jägaren redan samtalar med.
Materialet som en pipa är tillverkad av påverkar ljudet och användbarheten. Traditionella pipor görs av trä och har i regel ett mjukare ljud och lägre ljudstyrka. Akrylpiporna ger mest ljud och låter skarpare. De kräver därför mera övning och erfarenhet för att jägaren ska lära sig behärska dem. Mellan trä och akryl hittar vi polykarbonat som är ett stabilare material än trä medan ljudet inte låter lika rått som hos akryl.
Pipornas egenskaper avgör ljudkvaliteten, ljudstyrkan och användbarheten. Somliga pipor är väldigt köldtåliga medan andra inte fungerar som de ska i kyligt väder. En pipa som i början av säsongen, när det är varmt, fungerar och låter fint kan i värsta fall vara oduglig i slutet av säsongen.
Don efter person
Lockpiporna för änder är kommersiella produkter med en enorm världsomspännande marknad. Det stora flertalet pipor kommer från Förenta Staterna där de marknadsförs aggressivt. Kring dem cirkulerar en omfattande affärsverksamhet. Därför ska köparen hålla huvudet kallt och välja en pipa som passar hans eller hennes egen erfarenhetsnivå och sätt att blåsa.
Skillnaderna mellan jägarna är så pass stora att alla pipor inte fungerar på samma sätt för alla. Det gäller alltså att ur marknadsföringen, produktförpackningarna och färgerna filtrera fram de egenskaper som fungerar för en själv.
Valet av pipa handlar först och främst om ljudet, som kan låta olika beroende på vem som blåser. Blåsandet är en konst som kräver inlärning och övning, och inte ens efter det är det sagt att två jägare som låter ungefär likadant skulle blåsa på samma sätt. Därför använder de sannolikt också olika pipor.
Ständigt lära sig mera
Det krävs övning för att lära sig använda en lockpipa. Börja alltid med det grundläggande, det vill säga en riktig blåsteknik och en basuppsättning läten.
Redan ett normalt ”kvaak” kräver inlärning för att ljudet ska ha den rätta strävheten och det tydliga och snärtiga avslutet. Därefter kan repertoaren utökas med olika läten och serier som änderna använder i olika situationer. Man kommer långt med grunduppsättningen läten, men de ska övas tills de sitter för att de ska fungera på jakt. Det rätta ljudet är själva nyckeln. Börja med att försöka härma hur änderna låter.
Det kan vara en god idé att börja studierna med att skaffa två eller tre pipor och lära sig skillnaderna mellan dem. När du sedan hittar en pipa som låter rätt så är det enklare att jobba vidare med den än att krångla med en pipa som inte passar dig. Nu har du en grund att gå vidare från och utveckla den uppsättning ljud som du behöver för lockjakten och framtida pipanskaffningar.
