Konsten att knipa en ringduva
Olika platser för duvjakt
Duvsäsongen närmar sig och mången jägare funderar på lämpliga platser för passet. Det finns en hel del som kan göras på förhand eftersom spaning ger resultat. I den här artikeln synar tidningen Jägaren tre olika platser för duvjägare.
Intresset för duvjakt har ökat under det senaste tjugotalet år. Efter hand som duvorna blir fler ökar också de aktiva duvjägarna i antal. Ringduvan förökar sig kraftigt här i landet och klarar därför jakttrycket väldigt bra. Men kom ihåg; i början av säsongen kan somliga duvor fortfarande ha en senfödd kull i boet. Låt alltså bli att fälla ensamflygande individer!
Nya duvbeten attraherar duvor
Det är ett välkänt faktum att ärt- och rågodlingar drar till sig duvor. En tröskad eller liggande rågåker kan ha en rent magnetisk effekt, i synnerhet om det inte finns gott bete någon annanstans i trakten.
Ju större arealer det finns av ringduvans favoritfoder – ärter – desto fler tänkbara passplatser finns det, men samtidigt också fler alternativ för fåglarna. Så hur ska jägaren hitta åkern där duvorna betar just den dagen?
Tidpunkten då ärterna mognar och baljorna spricker ökar duvornas intresse för att landa på en viss åker. När allt klaffar så vimlar det alltså av fåglar bland ärterna på fältet.
Sommaren 2022 var det ont om inhemska ärter och därför utökade odlarna arealerna i bland annat Loppis. Grannen odlade ärter på tiotals hektar. För jaktens del blev det knepiga nu det, att det fanns enorma arealer med ärter i trakten. Vi hade utsett en passplats och gjorde den ännu mer lockande genom att plöja ner stående ärter och lägga ut salt och lösa ärter ovanpå. Passet blev alltså en kombination av ny plats, odlade ärter och lockfoder.
Duvjakt inne i skogen
På den tiden då det var glest mellan duvorna var duvjägarna kända för sin skicklighet.
Att i sluten skog fälla duvor krävde listighet och ihärdighet.
Om det inte finns odlingar som lockar duvor i ens egna jaktmarker så går det att locka till sig duvbrösten. Tidningen Jägaren besökte en utfodringsplats för duvor som ligger mitt i skogen, i en trakt med mycket hjort. Allt emellanåt har ärterna ändå gått åt så fort att det troligen är hjortarna som också har upptäckt att det bjuds på sommarmat.
– Vi kalhögg ett skifte och lämnade kvar några höga stubbar som underlag för viltfoder. Duvorna brukar ha vägarna här förbi. De följer en bäck och sedan skogskanten. Utmed hyggeskanterna finns det träd med naturliga sittplatser och vi har sett en hel del fågel där. Svårigheten med att anlägga en utfodringsplats i skogen på det här sättet är den, att om det finns stora odlingar runt omkring som bjuder duvorna på bete så styr de självfallet dit. Å andra sidan lockar det utlagda fodret fåglarna hit och i början av säsongen kan utsikterna för jakten till och med vara goda, berättar jägaren och viltvårdaren Jyrki Ravantti.
På en anlagd utfodring ska det hela tiden finnas någonting att äta. Annars flyttar fåglarna till bättre beten.
Den traditionella duvåkern
Den tredje platsen för duvjakt är den traditionella; en vidsträckt ärtodling som sträcker sig över tiotals hektar i ett landskap som är lagom brutet för att passa till jakt. Med åkerholmar ute bland ärterna och låga höjder utmed kanterna. Landskapsmässigt således en oslagbar kombination. Det finns gott om passplatser och duvbestånden har under decenniernas lopp vuxit sig starka.
Eftersom området är så stort finns det passplatser också för ett stort sällskap med jägare. Det går att ställa ut skyttarna med tillräckliga avstånd emellan vid träden där duvorna förväntas sätta sig. Med hänsyn taget till vinden. Om det blåser brukar duvorna gira så att de landar i motvind. Alltså kan skytten placera sig i förhållande till trädet så, att duvan, när den flaxar med vingarna och bromsar, befinner sig på optimalt avstånd för skottet. När duvorna på morgonen anländer till betet brukar de börja med att slå sig ner i träden vid åkerkanten.
Efter hand som jaktdagen och säsongen framskrider kan passen också organiseras på det sättet att sektorn bestäms utifrån hur de skjutna duvorna faller på åkern. Ofta finns det något ställe på åkern som de gärna siktar in sig på. Jägaren kan också försöka styra duvornas flygriktning med bulvaner. Det gäller att placera passet inom gott hagelhåll. På vidsträckta åkrar kan det här bli knepigt om fåglarna tänker landa ute på mitten.
Ihärdighet belönas
Det är vanligt att jägare har följt med fågellivet i åratal och ofta även matar dem.
Men tappa inte sugen om du inte genast hittar en passplats!
Det avgörande för att få resultat är att du håller span på naturen så att har du koll på hur fåglarna flyger och i vilka mängder. Bevaka också träden som duvorna sätter sig i och ställena där de betar. Ringduvan kan växla beteende över en natt, så jägaren måste vara skärpt för att nå framgång på jakten.
Ihärdigheten belönas till slut och duvorna trillar in. Då väntar den bästa tänkbara belöningen på hunden när den får apportera fällningen. Hemma hos jägaren fräser det sedan i stekpannan när viltmiddagen är på gång.
Fördärva inte stående säd!
Den som jagar i ett åkerlandskap ska på förhand tänka igenom hur hunden ska jobba när den apporterar duvorna. Placera passet helst så, att duvorna inte faller i otröskad säd. Fördärva inte odlingen! Det här ska varje duvjägaren komma ihåg om han eller hon tänker sig en framtid som duvjägare!
