Hur bakar vi jägare av stadsbor?

Undertecknad är en infödd medelålders helsingforsare utan någon som helst beröringsyta med jakten – i likhet med de flesta av mina jämnåriga stadsbor. Har inga jagande släktingar, äger inte mark, har ingen som tog mig med i ungdomsåren och lärde mig jaktens grunder.

Som Madventures-tevereporter har jag filmat jägare på olika håll i världen, från Amazonas djungler till Filippinerna och Papua Nya Guinea. Jag har lärt mig att uppskatta deras kunnande; jaktkulturen är en lika fundamental och ursprunglig del av det mänskliga som att tala, dansa, bygga och göra barn. 

Men det var först när vi filmade Madventures serie om Finland som jag begrep hur djupt rotad jakten är i vårt samhälle. I Bottenviken fick vi följa med säljakt på traditionellt vis. Som guide fungerade Juha Vierimaa, säljägare i fjärde generationen. Manu Soininmäki, bekant jägare för finska tevetittare, guidade oss på smygjakt efter hjort i Birkaland, godsägaren Heikki Sauvala tog oss på fasanjakt i Tervakoski och Timo Hynynen på Finlands vapenhistoriska sällskap undervisade oss i jaktskytte i Idensalmi.

Coronapandemin gav mig sedan den slutliga puffen. Som miljö- och framtidsforskaren Minna Santaoja uttryckte det i föregående Gästskribenten: ”Jakten kan vara ett sätt att bevara naturkunskaper och överlevnadsfärdigheter för en osäker framtid”. De här kunskaperna och färdigheterna ville jag lära mig och sedan lära mina egna grabbar.

Men hur i all världen skulle en medelålders kunskapsjobbare som inget vet om jakt börja jaga?

Här några iakttagelser som stöd för dem som grunnar på samma fråga.

Ta vara på inspirationen och sätt igång genast. I många städer är jägarkurserna lagda på hyllan på grund av pandemin, men Handbok för jägare och självstudiematerialet på nätet håller hög klass. Efter självstudierna klarade jag examen överraskande fint.

Nätverka aktivt. Om det inte finns jägare i släkten så kanske bland vänner och bekanta? Om det finns någonting positivt att säga om de sociala medierna så är det det, att man kan få vänner ur de mest varierande sammanhang – så varför inte bland jägarna? Själv kunde jag skjuta björnprovet på Idensalmi jv-förenings bana eftersom det i huvudstadsregionen inte ordnades skjutprov på grund av pandemin.

Internet är förunderligt. På de finska jägarnas Youtubekanal finns det överraskande intressant och (för gröna jägare) lärorikt material. Jag har grävt fram sådant som hagelskyttets grunder, toppjakt, på harpasset och hur man styckar kött.

Självfallet finns det åsikter av alla de slag på nätet – liksom i tidningarna i branschen. Dem rekommenderar jag dig varmt att läsa.

Hur mycket man än beskyller jägarkåren för att förgubbas så har jag känt mig välkommen i min nya hobby och jag har fått många nya kamrater. Mitt första hela jaktår börjar i år. Enligt planerna ska jag med Jukka Ketola prova på vårjakt på råbock och i höst hänga med Antti Malmbergs älgjaktlag.

Men innan dess står stenhård skytteträning på programmet!