Från valpkorgen till det nya hemmet

De inledande raderna i den blivande jakthundens berättelse skrivs långt innan den nya ägaren ser sin valp. Uppfödaren har en längre tid funderat på och begrundat den kommande avelskombinationen. När tiden är inne verkställs parningen och söket efter lämpliga hussar och mattar börjar. För Jari Vettenniemi som föder upp engelska settrar på Kynäsjoen kenneli handlar avelsarbetet om jakthundar.

– Även om det är viktigt med prov så jobbar vi med att ta fram goda jaktegenskaper, sammanfattar Vettenniemi.

Den blivande jakthundens kunnande och förmåga avgörs dels av de nedärvda egenskaperna och dels av ägarens förmåga att utbilda. Uppfödaren har en avgörande roll som inte är enkel. Hunden ska inte bara vara frisk med gott lynne utan den ska också vara ett rastypiskt och för sitt syfte ändamålsenligt jakthundsämne, som kan utbildas till en fungerande jaktkamrat eller en framgångsrik provhund.

Valet av föräldrar

De som föder upp jakthundar gör krävande avvägningar vid valet av föräldrar. Tiken har de hemma och i bästa fall en flera generationer lång tiklinje. Föräldrarna har meriterat sig på jakt och rasprov. Med den tillgängliga informationen försöker uppfödaren optimera avelsutfallet, det vill säga utgångsnivån på de framtida valparna. Kanske vill uppfödaren ta fram en viss egenskap eller förstärka den vid valet av lämplig hanhund för sin tiklinje. Han eller hon fäster särskild uppmärksamhet vid hälsan.

För jakthundarnas vidkommande finns det alltså flera avgörande urvalskriterier. Uppfödaren får grunna på vilka egenskaper som går i arv och vilka föräldrar som kan föra sådana egenskaper vidare. Jari Vettenniemi på Kynäsjoen kenneli är särskilt intresserad av talang för att nosa upp fåglar.

På valpkorgskanten

Uppfödaren följer oavlåtligt med valparnas liv under de sju, åtta veckorna efter födseln. Ingen annan besitter så mycket kunskap om valpar som en uppfödare. Han eller hon sitter vid valpkorgen och ser vilka valpar som är livskraftiga krabater och vilka som tar det lugnt.

Se videon: Från valpkorgen till det nya hemmet

När valparna kommer på benen och vimlar omkring blir deras individuella lynne ännu tydligare.

Uppfödaren kan göra värdefulla iakttagelser varje dag. Dessutom kan skillnaderna mellan valparna skifta före överlåtelsen; den minsta i kullen kan börja växa ifatt sina syskon.

– En annan kul grej med valparna är det, att nästa dag kan den blygaste vara den modigaste, och tvärtom. Det varierar från dag till dag, berättar Vettenniemi.

Om valparna har möjligheter att röra sig på en större yta eller utomhus får uppfödaren veta hur modiga och aktiva de är. Det är vanligt att jägare följer med de här egenskaperna för att kunna välja en valp som passar honom. Någon önskar sig en aktiv och energisk gåpåare medan en annan vill ha en lugn och eftertänksam jaktkamrat.

En uppfödare kan dessutom testa valparna på olika vis. Somliga provar hur de reagerar på viltlukt medan andra kollar hur valparna reagerar på ljuden i hemmet. I den här artikelserien kommer tidningen Jägaren att följa med den engelska settern Vili. I skrivande stund är Vili överlåtelsegammal, det vill säga åtta veckor. Han har avverkat tumultet i valpkorgen och busandet med syskonen ute på gården. Vili har tränat benen med sina sju syskon och lärt sig att en vissling betyder mat.

Vid valet av valp bör uppfödaren lyssna på köparen och ge sin syn på saken. Vili befinner sig ”mitt i raden”, vilket är precis vad blivande husse Panu Hiidenmies önskar sig.

– Han har ett lugnt lynne, men kan sätta upp farten när det gäller. Och emellanåt är han ett riktigt busfrö. Men å andra sidan står det ju i rasbeskrivningen för settern att den är busig, inflikar Vettenniemi.

Tiden får utvisa vilka egenskaper Vili har ärvt av sina föräldrar Bivio Del Cavaldrossan och Kynäsjoen Auringonkukka, och framför allt hur husse lyckas plocka fram dem under färden från valp till jakthund.

Husse och matte avgör

Kennelverksamheten är så mycket mer än att ”bara” jobba med hundarna. En uppfödare bör också behärska det sociala samspelet med folk eftersom han eller hon fungerar som vägvisare och sparringpartner.

Det finns valpskaffare av så många slag. Somliga har erfarenhet medan andra står på ruta ett. Valpens väg till jakthund står och faller med ägaren. Hur tar jag fram valpens goda sidor och förstärker dem? Hur mycket tid har jag för valpen och vilka träningsmöjligheter? Lyssnar den nya ägaren på uppfödarens anvisningar? Valpen får inte överansträngas och den ska utfodras rätt. Den får inte lämnas ensam, men ska kunna vara ensam.

Som det viktigaste nämner Vettenniemi ändå samspelet. Det börjar man med redan på resan till det nya hemmet. Valpen lämnar sin mor och sina syskon. Från och med nu är det husse och matte som är valpens trygghet och flock. Ett livslångt och gediget förhållande ska byggas upp och utgöra grunden för allt samarbete. I synnerhet för hönshundarna hänger allt på samarbetet, och på det bygger man lydnaden och förmågan att kontrollera hunden. Vilket är nödvändigt för alla jakthundar oavsett ras. Vilken roll spelar alltså den nya ägaren för att det här ska lyckas?

– Det är honom som allting hänger på! utbrister Vettenniemi.

I följande avsnitt ska vi följa med när husse börjar utbilda Vili. Vi får ser hur Vili reagerar på vingen från en tjäderhöna och en livslevande duva.