Höj flåset på jakthunden innan säsongen börjar
Hösten framskrider och älgjakten närmar sig. En septembermorgon packade jag därför bilen och åkte iväg med jämthunden Siru till jaktmarkerna – utan gevär förstås.
Väl framme släppte jag Siru, som var sprickfärdig av iver. Planen var att promenera runt de två fjällen som ligger intill varandra och sedan improvisera om någonting intressant skulle hända. Vid slickstenen hade det nyligen varit trafik, så vi började med att styra stegen ditåt.
Ofta är det ju så, att jakthunden inte precis är i toppform när säsongen börjar. Därför är det klokt att börja träna och höja kondisen i god tid, exempelvis genom att jogga tillsammans. Bästa träningen för hunden är förstås att löpa fritt i skogen; då får den samtidigt utlopp för sitt arttypiska beteende.
Vi samlar erfarenheter
Ungefär halvvägs på vår planerade rutt satte Siru plötsligt upp farten på skärmen, iväg från mig. Jag stannade för att följa henne på skärmen och inom kort hörde jag skall långt borta, som ändå strax upphörde. Jag följde med i telefonen hur Siru, sedan hon tystnat, löpte iväg runt fjället med en hastighet som steg uppåt tjugo kilometer i timmen. Siru hade stött på en älg. Även om hon är en erfaren älghund så blev jag glad för kontakten. För en ung hund är det av lättförståeliga skäl viktigt med övning för att lära sig, men också en erfaren hund lär sig för varje skall mera om djuret som den ska jobba med. Med erfarenheten blir hunden bättre och kompetentare på att hantera älgar.
Siru fortsatte att följa älgen i ungefär en timme. Under den tiden hann älgen korsa tre vägar medan jag väntade i bilen och följde med hur läget utvecklade sig. Utifrån älgens beteende antog jag att den var den ensamma tjuren som jag redan hade sett flera gånger på bilder tagna av vår viltkamera. Överraskningen blev därför stor när jag senare fick veta att det på den tredje vägen hade upptäckts spår efter en älgko med kalv!
GPS:n visade att Siru hade avslutat älgföljandet vid en bred å, så jag antog att hon skulle återvända i sina egna spår.
Allsidig nytta
Det är inte bara hunden som höjer flåset, utan det gör också jägaren när de båda strövar i terrängen. När avsikten inte är att fälla nånting så blir samvaron mera avslappnad. Träningspassen gör också jägaren bättre på att fungera som ett team med hunden vid skarpt läge.
Så småningom återvände Siru i sina egna spår. Hon hade avverkat bortåt tjugo kilometer i terrängen, så jag öste beröm över henne när jag kopplade henne. Siru hade fått ett älgskall och en rejäl runda medan jag hade fått mera erfarenhet som hundförare. Vår gemensamma dag blev alltså riktigt lyckad!
