Känslan när en kula susar tätt intill

Triangelinventeringarna och regleringen av jakttiderna för skogshönsen som bygger på färska data har redan i två vintrar skapat möjligheter till toppajakt. Utöver skidandet kräver jaktformen också särskild försiktighet av jägaren.   

En klar vinterdag för ungefär femton år sedan
i norra Sverige har lämnat ett bestående minne. Vi hade skidat längs en fjällsluttning och spanat efter toppfåglar. Från en liten kulle öppnade sig vida vyer neråt älvdalen. Det var dags för en kaffepaus. Vi beundrade andaktsfullt landskapet med kaffekopp och smörgås i nävarna.

Stillheten bröts av ett gevärsskott någonstans nere i sluttningen. Efter några sekunder passerade ett surr över huvudet på oss ungefär fem meter ifrån, och lät som en jättegeting. Det rådde inget tvivel om vad det var. Det blev fart på gänget. Stavarna blev efter när vi tog betäckning i en svacka vid kullen. Det var ett ljud som vi inte ville höra en gång till!

Vår kamrat som på morgonen hade tagit en annan väg berättade att hans telefonsvarare hade fyllts med meddelanden av typen ”Skjut inte mot oss!”. Men det var inte han som hade skjutit. På återvägen insåg vi att någon annan jägare hade jagat på samma fjällsluttning. På ett väldigt brant ställe hade en tjäder fallit från en tall i orörd pudersnö. Kulan hade uppenbarligen flugit i en hög båge  innan den susade neråt mot oss. Därför kom den efter ljudet av skottet.

På jakt är det alltid jägaren själv som bär ansvaret för att ett skott inte orsakar fara. Före skottet måste han eller hon ha koll på kulans bana och terrängen
i skjutriktningen. Det är aldrig acceptabelt att hoppas på tur. Glöm inte den gamla visdomen att du aldrig behöver ångra ett skott du inte sköt!