Säkerheten framför allt

Den här hösten har jägarna varit tvungna att tänka på säkerheten ur olika vinklar.

I synnerhet för arrangemangen kring sällskaps­jakter innebar coronapandemin ett flertal nyheter för att inte utsätta jägarna, i synnerhet inte dem som hör till någon riskgrupp, för risker. Likaså måste även utbildningarna för jägare till största delen hållas på distans och producerandet av materialet till dem måste göras med ilfart.

Även om det aldrig går att fullt ut ersätta utbildningarna där deltagarna samlas rent fysiskt så har anvisningarna, råden och bestämmelserna nått fram till jägarkåren. Vi har kunnat ordna jakter utan att tumma på säkerheten och enligt min uppfattning har jägarna inte orsakat några virusutbrott. Låt oss fortsätta på den inslagna vägen!

Däremot har vapensäkerheten denna höst inte till alla delar legat på den nivå som krävs. Vi har fått höra tragiska nyheter om två personer som miste livet och minst en jägare som fick hagel i kroppen.

De här händelserna är chockerande och borde inte ha inträffat.

I vårt land uppgår antalet jaktdagar per år till cirka 5,5 miljoner och i synnerhet olyckor som drabbar utomstående är oerhört sällsynta. Men när det kommer till vapensäkerheten har envar skäl att se sig i spegeln. I fortsättningen kommer vi att fästa särskild uppmärksamhet vid detta.

Även om skottchanserna ofta kommer överraskande och beslutet att skjuta måste fattas fort så är säkerheten alltid prio ett. Ett misstag kan förstöra återstoden av livet för någon, så kom ihåg att det alltid kommer nya riskfria skottchanser.

Låt oss tillsammans se till att säkerheten sitter i högsätet och vägleder verksamheten. Varje jaktolycka är en olycka för mycket.