Nätverket utvecklas men spåren förblir de samma

Spåren i snön efter ett stort rovdjur berättar vilket djur det handlar om. Kärnan i en kontaktpersons arbete består av att identifiera spår och rapportera infon. På den punkten har ingenting förändrats under de senaste femtio åren. Världen har däremot gjort det; de stora rovdjuren har blivit fler, informationen når fram på sekunder och förväntningarna på kontaktpersonerna är alldeles andra än under de första åren.

Vi måste utveckla nätverkets kunnande och verksamhetssätt för att det ska motsvara dagens behov och för att vår inhemska rovdjursuppföljning ska bevara sin tillförlitlighet. Även stödet till kontaktpersonerna måste vidareutvecklas.

Verksamhetsmiljön har förändrats

När de första kontaktpersonerna för de stora rovdjuren började på 1970-talet fanns det färre rovdjur än i dag och det var glesare mellan observationerna. Telefonen satt fast i väggen och observationerna blev skrivna på pappersblanketter.

Sedan dess har telefonen flyttat till fickan och obs-blanketterna från pappret till Tassen-systemet. Informationen når fram på sekunder. Ofta blir observationen fotograferad, utlagd i de sociala medierna och delad innan kontaktpersonen ens har hunnit fram till platsen.

Samtidigt har vårt behov av tillförlitliga data ökat. Vi får in mera observationer än någonsin förut och vi behöver informationen fort till uppskattningen av stammarna, förebyggandet av skador och myndigheternas lägesbilder.

Nätverkets starkaste länk går i gummistövlar

Under årtionden har vi byggt upp ett nätverk av kunniga och engagerade frivilliga rovdjurskontaktpersoner. Numera täcker nätverket nästan hela landet. I många andra länder kan man bara drömma om någonting liknande. Nätverkets styrka ligger inte bara i de stora mängderna med observationer utan framför allt i den lokala förankringen. En rovdjurskontaktperson känner sitt område och ortsborna vet till vem de ska rapportera sina observationer. Men det är inte gummistövlarna i sig som skapar förtroendet utan personen i dem.

Till kontaktpersonens uppgifter hör mycket mer än att artbestämma spår. Allt oftare inkluderar jobbet att träffa folk, lyssna på folk, motivera sina bedömningar och – ibland – även att lugna folk. Även om ”vargen” som dök upp på gårdsplanen visade sig vara ett rådjur eller en hund så är anmälarens oro äkta.

Året 2023 tog nätverket ett av sina utvecklingssteg när drygt tusen kontaktpersoner svarade på en enkät som undersökte nätverkets nuvarande tillstånd och framtid. Resultatet var uppmuntrande på flera sätt. Kontaktpersonerna är väldigt engagerade i sin uppgift och de uttryckte en vilja att föra sitt kunnande vidare. Men kontaktpersonerna blir allt äldre, vilket bekymrar. Dessutom efterlyste personerna mera stöd, uppdateringar av utbildningen och smidigare informationsutbyte.

Vi fortsatte arbetet med att kartlägga utvecklingsbehovet genom naturresursinstitutets (Luke) Ytyke-projekt. Utifrån enkäten och projektresultaten har Finlands viltcentral och institutet gjort upp en strategi för rovdjurskontaktpersonerna som stakar ut de följande utvecklingsstegen för nätverket.

Det handlar om ett långsiktigt utvecklingsarbete för att framtidssäkra nätverkets styrkor. Rovdjurskontaktpersonerna begriper att man inte ska bege sig ut i terrängen med läckande gummistövlar. Men också prima stövlar behöver skötas om. Det samma gäller för nätverket av rovdjurspersoner; vi måste sköta om kunnandet, verksamhetsmetoderna och personerna.

Förnyelserna stärker nätverkets kunnande

Hädanefter kommer kontaktpersonernas uppdrag att vara tidsbundet och utnämningarna görs för femårsperioder. På det här sättet försäkrar vi oss om att hela nätverket har ett uppdaterat kunnande. Forskningen producerar fortlöpande ny information, verksamhetsformerna utvecklas och verksamhetsmiljön förändras. Likaså måste rovdjurspersonernas kunskaper och färdigheter hänga med i utvecklingen.

För att bli utnämnd till uppdraget måste en person ha avlagt nätkursen och blivit godkänd. Det här gäller också för de nuvarande kontaktpersonerna. Samtliga ska avlägga webbkursen och bli godkända senast den första augusti nästa år. Även om många redan har avverkat kursen så rekommenderar vi samtliga att förnya den eftersom innehållet har blivit uppdaterat. Webbkursen publicerades i början av 2022, vilket betyder att kurserna som blev tenterade då har blivit föråldrade i augusti 2027.

Grundkursen utgör ändå inte någon slutstation för utbildningen. Vi kompletterar den med tilläggsmaterial för dem som önskar fördjupa sitt kunnande. Utöver den obligatoriska webbkursen kommer det även framledes att ordnas närstudier för rovdjurskontaktpersonerna.

Aktivitet skapar dagsfärsk information

Allmänheten förväntar sig att en kontaktperson ska vara aktiv. Minimikravet är att personen varje år ska besikta och bokföra observationer. I praktiken innebär det här minst fem inskrivna observationer i Tassen per år eller annan påvisad aktivitet.

All aktivitet avsätter ändå inte spår i Tassen. En viktig del av uppdraget utgörs av att kontrollera också sådana anmälningar som visar sig vara spår efter annat än ett rovdjur. Även om de här besöken inte lämnar någon anteckning i Tassen så är det viktigt för anmälaren att få visshet.

Det är fortsättningsvis viktigt för verksamheten att observationerna blir inskrivna i Tassen utan dröjsmål. Ju snabbare en observation blir antecknad desto bättre tjänar den stamuppskattningen och myndigheternas lägesbild. Det här är särskilt viktigt när rovdjur rör sig nära någon tätort eller på något annat sätt orsakar bekymmmer.

Vi underhåller nätverket

Viltcentralen och Naturresursinstitutet önskar ge kontaktpersonerna ännu mera stöd.

De utvecklar därför informationsförmedlingen och responsutbytet, och skapar för kontaktpersonerna ännu bättre möjligheter att utveckla sitt kunnande och utbyta erfarenheter sinsemellan. Tanken är att ingen ska lämnas ensam med sina bekymmer utan att var och en ska få det stöd som hen behöver.

Nätverkets grunduppdrag förändras inte. En uppföljning av de stora rovdjuren som håller hög kvalitet bygger på att stövelspåren följer avtrycken efter tassar. En fortlöpande utveckling av nätverket borgar för att fallet fortsätter att vara på det viset när följande generation drar stövlarna på fötterna. I nästan ett halvsekel har nätverket av rovdjurskontaktpersoner utgjort stenfoten i vår inhemska uppföljning av de stora rovdjuren och det är vår avsikt att fortsätta vårda systemet under kommande årtionden.