År 2019 var jag kontaktperson för storviltsassistansen och tog emot anmälningar från polisen om viltolyckor. Det fick mig att börja fundera på varför det i min jaktförenings marker inträffar viltolyckor så ofta på riksväg 1 trots att där finns viltstängsel.

Så jag började undersöka hur djuren tar sig ut på vägen. Vid en bro över motorvägen hittade jag en nästan meterbred öppning mellan viltstängslet och bron. Och jodå, motsvarande lucka fanns hela vägen runt den här bron, tillräckligt bred för att ett rådjur eller en hjort skulle kunna passera. Jag utvidgade söket och hittade ännu fler luckor och hål i viltstängslet.

I varje hörn på en och samma bro

Jag tog bilder av luckorna och hålen, och kontaktade trafiksäkerhetsingenjör Jaakko Klang på NTM-centralen i Egentliga Finland. Jag berättade för honom om mina fynd och skickade bilderna. Klang tog raskt itu med ärendet och började reparera hålen utmed riksväg 1. Av allt att döma gick man igenom samtliga broar inom NTM-centralens område.

Kartläggning underlättar underhållet av viltstängslen

Nu, flera år efteråt, började jag grubbla på viltstängslena igen. Inom vår jaktförenings marker fanns det fortsättningsvis ställen där det händer viltolyckor.

Så jag tog en promenad på drygt tre kilometer längs viltstängslet utmed riksvägen, på båda sidorna. Med mig hade jag några meter gult fiberband för att märka ut ställena som behövde lagas.

Men bandet räckte inte längre än en liten bit. När det tog slut insåg jag att jag ju hade telefonen och hundpejlen i den. Därefter stannade jag vid varje ställe som behövde åtgärdas, antecknade vad som behövde göras och sparade anteckningen. Tanken var att anteckningarna skulle underlätta stängselreparatörens arbete, men det förargade mig förstås att jag inte hade tagit mera gult band med mig! Det skulle ha gjort det lättare för reparatören att hitta hålen när han kör längs vägen. För att faktiskt synas bör bandstumpen vara drygt halvmetern lång och knytas i viltstängslets övre kant.

När samtliga ställen som behövde lappas var kartlagda (över 30 stycken!) förvandlade jag informationen till några kartblad och gav ställena en fortlöpande numrering från start till mål. Jag avslutade med att skicka hela paketet till personen som skulle göra jobbet.

Liten insats avkastar stor nytta

Med en liten insats går det alltså att höja trafiksäkerheten på vägar med viltstängsel. Bilisterna litar ju blint på att det inte ska uppenbara sig några hjordjur på vägen. Samtidigt sparar insatsen värdefullt vilt åt oss jägare och minskar på de nattliga utryckningarna till viltolyckor.

Om varje jaktförening gör en stängselkartläggning i sina jaktmarker så blir det inget jätteprojekt för någon. Vägförvaltningen har ju som känt varken folk eller finansiering för att kartlägga hålen i viltstängslena.