Vinterjakten ingen kollaps för hönsfåglarna
Här i vårt land har vi kunnat tillåta vinterjakt på orrtupp sedan 2015 och på tjädertupp sedan 2019. Den senare var förbjuden under vintrarna 2015 till 2019 eftersom triangelinventeringarna visade att tjäderstammen inte var tillräckligt stark. Nu har vi tre vintrar i rad – 2020, 2021 och 2022 – kunnat ägna oss åt den här jaktformen i regionerna med starkare stam, efter decennier av förbud.
Vid sommarens inventeringar av viltrianglar samlades än en gång ett enormt och rykande färskt material in om skogshönsen. I stora delar av landets norra och östra delar är stammarna fortsättningsvis starka.
Vid planeringen av vinterjakten gjordes bedömningen att stammarna skulle klara både en längre jaktsäsong och vinterjakt. Med tre års erfarenhet av vinterjakt på skogshöns vet vi nu att beräkningarna höll streck. Jakten har inte varit ohållbar, vilket flera naturskyddsorganisationer befarade i sina utlåtanden.
Tack vare samarbetet mellan viltförvaltningen, forskningen och de frivilliga jägarna som inventerar har vi här i landet lyckats ta fram ett regleringssystem för jakten som bygger på färska viltdata. Tack vare det förstklassigt arbetet med att följa stammarna under många år får vi exakta data på regionnivå. Därmed kan vi rikta begränsningarna rätt och tillåta en generösare jakt på andra håll.
Vi finländare begriper att vi måste kunna införa begränsningar snabbt när stammarna blir svagare, för att inte fördjupa och förlänga nedgången. Och på motsvarande sätt ska vi kunna tillåta en generösare jakt när det går uppåt för stammarna.
Det här är ett system som vi med stolthet kan visa upp även internationellt. För en flexibilitet av det här slaget finns det både användning och efterfrågan även framgent, och alldeles uppenbart också i andra länder och i EU.
Vi är ett stort tack skyldiga alla frivilliga som ställer upp för triangelinventeringarna. Hela systemet står och faller med informationen från inventeringarna.
