Hållbar jakt i SOTKA-våtmarkerna
Principen för Sotka-våtmarkerna är att jakten ska vara hållbar, vilket jakträttsinnehavaren på platsen förbinder sig till när våtmarken anläggs.
I projektvåtmarkerna ska jakten bedrivas så, att sjöfåglarnas produktion av ungar inte äventyras. Avskjutningskvoten beräknas så, att produktionen av ungar inom våtmarksavtalets influensområde ska vara större än den årliga avskjutningen. Med andra ord ska kvoten uppgå till högst hälften av antalet ungar som bokförs vid inventeringarna.
Dessutom kan jägarna frivilligt införa egna strängare begränsningar för att trygga sjöfågelbeståndet. I en del av projektvåtmarkerna har jägarna på ett föredömligt sätt gjort livet ännu bättre för sjöfåglarna, bland annat genom fredningar av varierande omfattning. Jägarna har exempelvis fredat hela eller en viss del av ett våtmarksområde för en viss tid eller helt och hållet. På det viset hittar sjöfåglarna alltid en bra och fridfull rastplats, även under flyttningen.
Efter hand som arealen fredade rastplatser växer så minskar antalet jaktbara sjöfåglar som inleder flyttningen i förtid. Jägarna gynnas när sjöfågelsäsongen förlängs och jakten kan fortsätta längre in på hösten, vilket ju uppskattas. Dessutom har de fredade områdena ökat fågelmängderna i de omgivande vattendragen, vilket skapar bättre möjligheter till andjakt. Fåglarna minns de fridfullaste platserna och återvänder gärna till dem för att häcka följande år.
Fågelräkningarna visar hur våtmarkerna utvecklas
I Sotka-våtmarken grundas fågelräkningspunkter enligt Naturresursinstitutets anvisningar, så många som behövs. På de här punkterna görs varje år en parräkning på våren och en kullräkning i juli. Genom de årliga räkningarna kan vi följa med våtmarkens tillstånd och utveckling som livsmiljö för sjöfåglarna. Om räkningarna däremot visar att fåglarna blir färre så bör vi utreda orsakerna.
Identifiera fågeln innan du skjuter
Vi rekommenderar att jakten i våtmarker riktas till de talrikaste jaktbara änderna i vårt land, som gräsand, och att jägarna låter bli att jaga de försvagade änderna bläsand, vigg, stjärtand och skedand.
Antalet fällda fåglar av de försvagade arterna blir i regel litet, men exempelvis bläsanden utgör på sina håll en betydande del av fällningarna. Jägarna bör tänka efter om de över huvud taget alls behöver jaga de försvagade arterna. Jakten på bläsänder kan med fördel förläggas till slutet av säsongen eftersom avskjutningen tidigt på hösten främst består av individer som häckar i vårt land och deras ungar.
Jägarnas förmåga att känna igen arterna måste stå på en hög nivå. Du kan öva upp färdigheten genom att delta när fågelföreningen på orten ordnar utfärder eller i fågelkurser av andra arrangörer, eller studera utbildningspaketet på viltinfo.
På den här webbadressen får du tips om hållbar sjöfågeljakt och artbestämning av sjöfåglar: Ansvarsfull fågeljägare – Riistainfo
Projektet SOTKA-våtmarker
Under de senaste decennierna har våtmarker försvunnit bland annat på grund av utdikningar och igenväxning genom eutrofiering. När livsmiljöer försvagas och försvinner påverkas arterna som behöver miljöerna, som sjö- och strandfåglar och vadare
Syftet med projektet SOTKA-våtmarker är att återställa försvunna sjöfågelmiljöer och förbättra häckningsresultatet, i synnerhet för arterna med negativ utveckling. Våtmarkerna ökar mångfalden i naturen och mosaiken av livsmiljöer. Dessutom fungerar våtmarkerna som naturliga vattenfilter, livar upp landskapet och jämnar ut vattenflöden. Våtmarkerna är öppna och har flacka stränder, varierande vattendjup och skyddande växtlighet, vilket skapar goda förutsättningar för fågelungarna att klara sig.
I SOTKA-våtmarkerna förekommer inte utfodring med spannmål på våren eller sommaren. Änderna hittar all föda de behöver i naturen och andungarna behöver rikligt med proteinrik insektföda för att utvecklas normalt.
Ytterligare information om SOTKA-våtmarkerna:
